Åhå, vilken dag...

En del dagar är livet så förskaffat att det bara är att hålla i sig. Idag har varit en helt speciell dag då jag kastats in i olika situationer med mycket känslor. Mhm, jaha... Verkligen en sport att hålla sig lugn och klok i en galen värld. Dra sig lite tillbaka och tänka sig för. Inte kriga i onödan. Fundera på vad det är som är viktigt och hur saker bäst ska hanteras för att bli bra på sikt.

Och jag vidhåller med en dåres envishet att det är en av de verkliga fördelarna med att bli äldre. Vid 40 års ålder kan jag bada i havet som jag gjorde i helgen om jag vill det men jag kan också låta bli. Jag vet vad jag tycker är trivsamt, kul, trevligt och bra för mig. Jag behöver inte äga, göra eller säga en massa saker för att imponera. Jag spelar musik som jag gillar och har kläder som jag tycker är snygga och som passar mig. Jag har slutat köpa osköna skor eller kläder som jag ska fixa till.

Ett lugn har infunnit sig och jag vet att det är viktigt att prioritera av den tid som jag har. Man vet aldrig hur mycket tid man har och när man är halvt 80 är det vettigt att tänka på vad man verkligen vill göra tycker jag. Nu ska jag duscha varmt och sen äta en chokladkaka. Det får man också göra vid 40, en helt vanlig måndag. Because I´m worth it...

Kram på er alla fina!!

Mitt i levande livet...

Det är skor överallt och drivor med skolväskor och cykelhjälmar. Det bråkas och stökas, retas och kramas, skrattas och tjuvnyps, tjatas och sjungs, visslas och surras, diskuteras och ordvitsas i alla hörn av huset. Jag känner hur jag står mitt i det allra mest levande liv och känner hur det spritter. Småbarnstiden har sin tjusning men det har det här som kommer efter också. Barnen hoppar runt och hittar på saker. Kommer hem med nya tankar och uttryck. Sliter hem helt nya fenomen till hushållet... Lana? Går det att äta och hur länge? Vi pratar rasism, homosexualitet, Beyblade och Eurovision song contest i en salig röra. Kanske är det med livet som med trädgårdar. De är mest njutbara om man låter saker dyka upp lite som de vill.

Jag kan inte påminna mig om att jag satt dessa lökar och framförallt inte där. Ifjol var det en, nu är de fler :-). Vackra i alla fall. Nu, mot en sammankomst med ännu fler barn med syfte att fira livet. Ha en trevlig helg alla fina!

Nä, nu blommar det!!

Ibland får man bara nog, nog NOG. Jesper Juul och hans mysande samarbete får säga vad han vill. Igår var det dags. Jag kände det i hela kroppen och budskapet till barnet var tydligt. Att göra det du har lust med är inte samma sak som att göra det du behöver. Du kan gråta i dagar, skrika skallen av dig eller riva hela huset. BÅDE mamma och pappa har bestämt sig för att du ska göra det du behöver.

Jag kan tycka att det är ganska skönt när vi kommer till det läget. När man känner att nu är det match, det får ta hur lång tid som helst men nu har jag fått NOG. Om dessutom Mannen och jag båda är hemma och är överens så är det nästan lätt. Svårast tycker jag att det är innan, då när man hoppas och försöker tricksa och undvika utbrott. När man väl har kommit fram till utbrottet så är det lugnt och då är det ju det man håller på med. På något sätt blir jag lugnare när jag tänker ok, då har vi sammanbrott då... Allt gick åt skogen men det blir bra... Nu blommar det ut...

På tal om att blomma så har vårt påskris börjat blomma så nu tror jag att det får vara påsk ända till jul. Nu ska jag ut i trädgården och fortsätta min mystorsdag med Lillasyster. Ha en bra dag. Kram på er

Hem ljuva hem

Hemma igen och det känns riktigt bra. Resan har varit alldeles underbar men det är alltid något speciellt med att komma hem igen. Längtan och saknad är inte så dumt ibland. Inte att vara för sig själv och vara lite oansvarig heller.

Och på tal om ansvar så har jag satt tänderna i Jesper Juuls bok, ditt kompetenta barn igen. Den tål alltid en omläsning och man får nya ideér. Juul pratar om ansvar och skiljer på det sociala ansvaret och det personliga ansvaret. Det sociala ansvaret är det ansvar vi har för varandra i familjen, gruppen, världen. Det personliga ansvaret är det ansvar vi har för vårt eget liv- vår fysiska, psykiska och andliga hälsa och utveckling. Jesper Juul hävdar alldeles bestämt att vi alla har personligt ansvar. Han skriver att kanske två av hundra av vuxna tar ansvar för sitt liv och sin integritet (!). Vidare säger han att en stor del av konflikterna mellan barn och vuxna eller mellan vuxna beror på att parterna inte kan (eller vill) ta personligt ansvar för sig själva utan istället ger varandra skulden.

Intressant tanke men samtidigt, shit vad taskigt. Jag känner själv hur jag vill vråla det är ditt fel till någon samtidigt som jag tänker att karln har rätt. Oftast blir det mindre trassel när "problemet" hamnar hos den som på riktigt kan göra något åt det (istället för den som tjatar, bönar, mutar, hotar osv osv). Och detta oavsett om det gäller en vantvägrande tre-åring, en 8 åring med totalt städsammansbrott, en 13 åring som glömmer gympa-grejorna eller en 40-åring som trycker i sig godis. Ok, jag är väl personligen ansvarig då. Nu har jag tänkt diskutera logistik över en tekopp med Mannen. Vad tänker ni om personligt ansvar? Karamellskålen här kommer jag ;-). Ha en trevlig kväll

På väg mot omvärldsspaning

Det här är en sån där maxad dag. Haft med mig Lillasyster en timme på jobbet eftersom jag inte hann det jag lovat igår utan valde att åka hem. Lillasyster fikade och ritade och jag blev klar. Utvecklingssamtal med Storebror. Individuell vårdplan men en vettig lärare så det blev inga stora ingripanden i Storebrors personlighet (se föregående inlägg). Lite detaljer som att göra Matteläxorna bara... Sen förbi mormor och morfar, titta till barnen som hade rast på skolan och så packa för resa.

Kaosmodern ska nämligen gå på gatan som en vanlig kvinna fram till måndag. En del av barnen vill verkligen inte att jag ska åka. Dåligt samvete? Nej, inte det minsta. Barnen har en alldeles underbar far. Jag märker på packningen att jag mest packar tjusiga kläder som man kan skrida runt i och att jag verkligen ser fram emot resan. Dåligt samvete anser jag är både lönlöst och förkastligt. Väljer jag att åka bort så står jag för det, i helgen vill jag resa. Ombyte förnöjer, ibland behöver man göra annat än att vara hemma, även om man är en aldrig så nöjd Kaosmoder.

Och så till en tanke om omvärlden. Kan man skjuta bort terrorism? Faller inte idén med att kriga bort hat på något sätt på eget grepp? Skulle nästan tro att det blir som att skrika ett argt barn lugnt (tro mig, jag har försökt och det har inte funkat EN enda gång på snart 13 år). Samma sak att bråka med barn, eller för den delen vuxna, så att de slutar bråka. Fullständigt döfött. Jag tänker att OM man vill ha fred är det dags att tänka på helt andra sätt.

Nu ska jag gå och fiffa Lillasysters och mina naglar innan jag lägger sista handen på packningen, handlar, gör middag och drar iväg för att göra omvärldsspaning. Ett varv i trädgården tänker jag också gå. Här är en liten vildtulpan som man inte njuter av på samma sätt som påsklijehavet. Den här får man stanna och böja sig ner och förundras över hur vacker den är i sin enkelhet :-). Kanske är det nyckeln till världsfreden. Att alla lär sig stanna upp, njuta av nuet och uppskatta det enkla istället för att titta på vad grannen eller grannlandet har/ tycker/ gör. Ha en underbar helg alla fina...

Gör inte om mig!!!

En liten stilla fundering så här på onsdagmorgon. Varför ska allt och alla göras om, förändras och förbättras hela tiden? Springiga ungar ska vara stilla och lugna ungar ska springa. Jag vet inte om jag har fel men det känns som om det är vi kvinnor i första hand kör det där missnöjda Myrtle racet.

Och så försöker vi övertala arga barn att dom inte alls har rätt att vara eller ska vara arga. Jobbar järnet för att barn ska sluta vara ledsna. Springer som rackarn för att det inte ska visa sig att livet är orättvist! Förunderligt, vad tänker ni om detta?

Här är en sån där förtjusande bild som man bara kan bli kär i (dom kommer jag att sakna när barnen blir större). Mamma spelar fotboll....


Ha en underbar onsdag önskar en nöjd Kaosmoder

Ljust och fräscht-lurad känner tacksamhet och firar

Igår kände jag mig lite ljust och fräscht lurad. Jag menar varför fick vi vattenskada under ljust och fräscht perioden och inte mysigt och murrigt perioden? Om vi hade fått det hade vi säkert valt något sånt där härligt brunt golv (som vi har i köket) som man inte behöver dammsuga och skura flera gånger per dag. Och så hade vi säkert haft möbler som man lugnt kunnat lägga ifrån sig en rostig sax på och i badrummet skulle man ha piffat till sig i håret med något rödbruntonat och sen kastat lite manen utan att det blev bestående men i form av allt annat än ljust och fräscht-prickar...

Nåja, idag är det 1:a maj, arbetardagen. En dag då man, oavsett i vilket läge man befinner sig i livet kan ägna åt att vara tacksam över vad tidigare generationer gjort för oss. Kanske har vi det lite för bra, vi blir historielösa, glömmer bort att det vi har inte kommit automatiskt. Vi gnäller över att vi inte har råd att resa så ofta vi vill eller slänga ut köket en gång till (eller kanske att vi har det lite för ljust och fräscht). Föräldraförsäkring, äldreomsorg, sjukpenning, sjukvård, gratis skola för alla och förmånliga studielån för vuxenstudier, gratis tandvård för barn, billig barnomsorg, handikappomsorg, A-kassa osv osv är verkligen ovanligt internationellt sett. Det är många av oss som glömmer det. Andra människor har kämpat och till och med dött för saker som vi tycker är självklara. Kanske hade dom det murrigare förr men inte bättre.

Så, enligt mig är 1:a maj verkligen en dag att fira! Ha en bra dag.