Varför sysslar man med oro?

När det mesta av det man oroar sig aldrig händer och framförallt inte på det sätt som man tänkte sig... Kanske är det lite släkt med att vi (läs mest kvinnor) fostras till att bry oss massor om saker som vi egentligen inte kan påverka (typ om barnen har på sig nog med kläder när de är på skolan). Det ansvaras och försöks styra upp saker som inte är vårt problem (om den sjuka anhöriga går till doktorn eller inte) och så kluras det på saker vi inte har att göra med...

Däremot så funderas det på tok för lite på vad man själv ska göra av livet när barnen inte behöver ständig passning. Saker som vi faktiskt själva kan styra över är vi inte fostrade att ta hand om. Vårt eget förhållningssätt till olika saker funderas det mycket mindre på än tapeter och hur man får ner antalet skor i hallen. De viktiga frågorna sätts åt sidan för alla "måsten". Mycket märkligt. Eller också inte.

Läser än en gång Harriet Goldhor Lerners bok kvinnors vrede. Hur vi både vill och inte vill förändras. Beskrivningarna av ineffektiva krig/ skylla ifrån sig metoder eller att man drar oss undan när det blir trassligt är nästan roliga. Jösses, vi gör nog alla en del av de sakerna och det enda som händer är ingenting, inte egentligen.

Har sagt det nu ett tag men det som inte Caitlin Moran, Magnus Uggla, Pia Sundhage eller Harriet Goldhor Lerner kan förklara är verkligen oförståerligt. Och då är det Harriet som förklarar det mesta.

Hoppas att ni har en trevlig kväll.

Tankar efter semesterjuldagarna...

Vaknade i förrgår i Lillebrors tält av att det regnade. En av fördelarna med att tälta på gården är att man kan gå in och hämta tjocksockar om man glömt det samt att man kan äta frukost torr och varm även om det är lite rått ute. Sen har det "tyvärr" regnat rätt ihållande i två dagar. Nä men oj så "synd", inget åka till stranden, nu måste vi grilla, måla, rensa rabatter, tvätta undan, göra något vettigt... Vi har tagit chansen att bara göra vad vi vill. Storasyster har krupit ur pyjamasen ungefär en stund efter middagen. Lillebror har byggt sig sönder och samman med Lego. Lillasyster har läst och Storebror har hängt tandköttet. Mannen har nog också läst rätt mycket. Själv har jag köpt mig lite Lego, drällt förbi två kompisar och allmänt tagit det ganska lugnt. Inget tjat om någonting. Spelade Ryktet går igår med 5/6 av familjen. Vi höll aldrig på att sluta skratta. Regnet gav mig två sommarjuldagar :-).


Vem vet, kanske blir det lite hemester-tältande igen. Och för övrigt anser jag att vi bör ha Pia Sundhage som president och angående sport så var det här var bra skrivet. Måste säga att jag tycker att internet och sociala medier är underbart informerande och kul (även om man ibland får veta lite för mycket). Klart att folket behöver vara delaktiga och kan vara med att påverka. Våra unga vet bara inte riktigt hur än, de kämpar ju på med att bli vuxna och det har aldrig varit lätt. Eftersom papperstidningen antagligen är på väg ut så känns det här som ett kul och viktigt projekt.

Pratade en del med Storebror om livet igår. För/ nackdelar med att vara ung på det förra och det här årtusendet. Eventuellt är det svårare än någonsin att bli stor eftersom världen är snabbare och mer större än förr. När min morfar var ung så gick man bara skola till sexan och sen följde man någon man kände och började jobba med något litet skitjobb precis som ens föräldrar/ syskon gjort. Nu är det som att hela världen är öppen och "det finns alla möjligheter" men samtidigt är det lätt att bli huvudvill av alla val. Enklaste vägen blir att fly till datorn. Ut och cykla säger vi "gammeldags" föräldrar. Ja men tjoho, det är ju ingen annan som är ute... Det är inte så att det är synd om ungdomarna men jag tänker att många saker var enklare förr när man fick en kick i rumpan till sågen och sen var det bara att försöka försörja sig. Nu finns de jobben till stor del i Polen eller Kina...

Det finns tusen anledningar till att jag aldrig någonsin trodde att jag skulle länka hit men ja, jag älskar den här reklamen (även om maten och företaget internationellt sett har lite att jobba på). Jag hänvisar till Stefan Sundströms devis, livet är inkonsekvent, var inkonsekvent. Dagens länkar inger hopp för den yngre generationen, att de ska komma ut i livet och engagera sig för sin och vår framtid. Nu är det dags för en cykeltur eventuellt cykelfrukost med Lillasyster som nyss klivit upp. Kärlek till er alla...

Om att sy och förslag på president :-)

Kaosmodern har skapat en ny regel här hemma. Om det är så att man valde träslöjd hela högstadiet (inte för att man var bättre på det utan för att sällskapet var roligare) och ens tänker på att sy så får man äta ostkrokar, även om det är söndag. Dessutom får man välja musik i köket. Så det så. Om någon klagar får de gå till banken och köpa ett eget hus där de kan skapa regler. Någon nytta ska man väl ha av att vara vuxen ;-).

Och för övrigt tycker jag att vi kan ha Pia Sundhage som president. När hon är klar med fotbollsförbunderiet alltså. Hon är ju vacker bara av livet i fotbollsoverall så apanaget skulle nog bli överkomligt. Klok verkar hon vara också. Om tid finnes startar jag nog en kampanj till hennes förmån till hösten... Dock aningens osäker på om hon skulle åta sig uppdraget men det borde väl ordna sig.

Mannen kom nyss förbi och försökte snatta lite ostkrokar, utan att ens ha tanken om att sy! Han vek sig direkt för den nya regeln, så den verkar funka ;-). Nu är det dags för mig att börja sy och mobilisera ful-ord ;-). Kram på er

Fotboll för tjejer...

Har just varit på match. Laget gjorde en strålande insats men förlorade ändå med två noll. Det är en fröjd att se alla som utvecklats så mycket och att de peppar varandra även när det går emot. Lämnade en boll till några killar som brukar vara och spela spontanfotboll så fort de får en chans. Det finns ju mycket dummare saker att göra när man är i 14-15 årsåldern så det klart killarna skulle ha en boll och lattja med...

Har tränat tjejerna sen de var små och det är riktigt riktigt roligt. En ynnest att få hänga med unga människor så nära. Hänga med genom vinster och förluster. Prata litegrann när livet krisar men ändå köra igång träning och busa med en boll en stund. I ett "bonnlag" som vi har så håller vi alltid fotbolls-dörren öppen. Man ska kunna sluta med fotboll och börja om igen. Framförallt tror jag att det är viktigt för tjejer att det finns ett lag. När killen gör slut eller skolan känns dryg ska man kunna sticka på träning och ha kul. Kanske litegrann som det jag var inne på häromdagen, ännu viktigare för tjejer att det finns något så fånigt, knasigt och oviktigt som sport att koppla av med ;-). Även om det Pia Sundhage troligtvis aldrig kommer att ringa någon av "mina" tjejer så tror jag att det är viktigt att den breda tjejfotbollen finns. Nu, högsta fart mot stugan igen. Kram på er