Tornado eller ta det lugnt torsdag...

Jodå, Storasyster kom hem kvart över sju igår. Glad men med en mängd förlåt på läpparna. De hade haft kul hon och kompisen. Glömt tiden... Förstås... Att jag är orolig får jag leva med, hennes första tanke ska ju inte vara mamma i allt hon gör (även om det förstås hade varit underbart för mitt ego ;-)). Hm, kan det vara så månntro, att det till viss del är egot som gör det svårt att släppa barnen?

Torsdagen, denna veckans gåva. Eftersom jag jobbar 75% är jag ledig. Vakna med Lillebror och Lillasyster. Mysa och småsnacka lite innan vi ställer oss upp. Väcka de större trötta. Äta lugn frukost för sig själv och sen göra allt och ingenting. Själv bestämma tempot utifrån hur man känner sig. En sån där dag när man ibland hinner göra en massa saker och ibland ingenting. Ordna med något, besöka någon, kvartsamtal, tvätt, röjning eller något bröd eller så. En bonusdag där man kan göra saker eller strunta i det och bara stressa av och läsa en bok, cykla ut till havet eller lyssna på musik.

Både Mannen och jag jobbar 75%, det är riktigt skönt. Eftersom vi försöker hålla ner utgifterna och varken renoverar, reser mycket eller har ny bil så kan vi göra det. Vardagsnjutning... Måndag, tisdag och onsdag ska vi alla iväg så det är de stressiga dagarna. Torsdag är jag hemma och fredag är det Mannen som är hemma. Sen helg. I det läge i livet vi är nu passar det här upplägget oss fint. Tids nog kan vi jobba heltid...

Nu, dags för ett litet ryck bland blommorna och sen dagens andra kvartsamtal.

Sköt om er

I år blir det inga morötter...

Inte för att jag inte har någonstans att sätta dom, Lillebror har gjort jättefint, utan för att jag inte tar mig dit. Det blir liksom en massa annat hela tiden. För någon kväll sedan tog jag sats och tänkte nu... men då hittade jag fyra kartonger jordgubbar som jag gömt och glömt på altanen för några dagar sedan (och sen for jaga väl på fotbollsmatch eller något). De var inte så fräscha... Och det klart man kan bli galen på sig själv när man glömt något så viktigt som jordgubbar. Eller också konstaterar man att man har lite mycket i huvudet, att allt inte får plats och att hemkokt Jordgubbssylt också är gott och en väldigt ovanlig företeelse i Kaosfamiljen. Gräshoppsflocken brukar äta upp dom innan det hinner bli sylt...

Idag tog jag fart och tänkte att nu kanske... men då ringde Storasyster och gullbad mig att komma till skolan med hennes papper för språkval inför sexan. Sökte lite i våra trivselhögar:
utan resultat. Till slut, just när jag tänkte att nu cyklar jag till skolan och bekänner våra synder (ett borttappat papper kan ju inte vara hela världen, jag skriver väl ett nytt, jag är ju både vårdnadshavare och skrivkunnig) hittade jag det i en ryggsäck som hon INTE brukar använda. Tjoho!

Runt omkring hör jag hur folk känner att de inte hinner. Skulle vilja ha fler timmar och bättre ork till allt. Vem vill inte ha mer energi skriver Ann-Christin i Köpstoppsbloggen. Först tänkte jag jösses vad härligt men sen undrar om jag vill ha det faktiskt... Man ska inte kunna göra allt, livet är att prioriterade saker som man tycker är viktiga. Vissa år är det inte meningen att man ska ha morotsland. Ingen i denna familj lär få några men för att vi sätter blommor och ärtskidor i landet. Ingen lär bli sjuk av trivselhögarna eller hallkaoset heller. I år köper vi våra morötter och prioriterar blommor, att kramas, cykling, åka gummibåt, slappa, läsa böcker, dansa, spela spel och fotboll. Tids nog vill ingen vara med oss och då kan vi väl sätta morötter och hålla ordning då, om vi inte har något roligare för oss ;-) Kram på er alla fina...

Räcka till?

Det där med att räcka till är speciellt. Räcka till för vad? Vem? När? Även om en del låtsas som om de har fler timmar så funkar det inte. Vi har alla 24 timmar på ett dygn. Egentligen fattar vi allihop att det inte fungerar att klämma in heltidsjobb, motion, tid med barnen, tvätt, städning, tid för sig själv, trevligt umgänge med vänner bla bla bla... Men jösses vad vi försöker. Fastän vi alla har mat för dagen och tak över huvudet så kämpar vi. Har vi otur så visar det sig att det inte funkar, på ett eller annat sätt. Vi håller tummarna för att det inte ska gälla oss men... Människor får svårt att slappna av, blir missnöjda, bränner ut sig, blir deprimerade, skiljer sig, börjar supa osv. Många gånger på grund av känslan "jag räcker inte till".

Ibland blir man påmind om vikten av att tänka sig för väldigt noga om vad han gör av sin tid. Egentligen kan vad som helst hända, alltid. Idag är det den 12/9. Den 11/9 för nio år sedan hade vi, de flesta en helt vanlig morgon. En stund senare hade 2977 människor mördats i en terrorattack. En sån här dag känner jag att det inte är så noga att räcka till med allt. Faktum är att jag aldrig är tillräcklig. Det finns alltid alternativ till vad jag kunde ha gjort istället som kanske hade varit bättre. (Dåligt samvete, vik hädan) Att konstatera att man inte räcker till och vila i det kan vara rätt skönt, hela tricket är att välja medvetet utifrån förutsättningarna och bestämma sig för att vara nöjd med sin prioritering. Ha en bra dag...