Vacker frukost och nya idoler...

Om man vaknade imorse och det såg ut så här:

Kan man förstås börja svära och planera att flytta söderut... Annars kan man klä på sig och äta frukost i årets vackraste omgivning :-)

Ibland pratas det om att vuxna behöver lära barn/ ungdomar rätt och fel. Det tror jag är ett fullständigt feltänk. Här är en lapp som vår 6 åring skrivit och satt på skafferidörren:

Det klart att hon är underbar men hon är inte unik. Kliv in i vilken förskoleklass som helst och de vet vad som är rätt och fel (sen om de gör rätt eller inte är en annan sak). Egentligen skulle jag vilja hävda att 6 åringar på många sätt är klyftigare än 26 åringar, 46 åringar och 76 åringar. De flesta 6 åringar vet vad som är viktigt och och riktigt. De lever här och nu och låtsas inte. De strålar mot de personer som de gillar och räcker ut tungan mot resten (bryr sig inte om att kontakten med vissa möjligtvis kan ge framtida fördelar). De har vissa saker som är omöjliga att kompromissa om men struntar i en massa andra saker. De har nära till alla känslor och roar sig så ofta de kan.

Man kan bli rätt beklämd när man tänker på så mycket galenskaper vuxna gör som barn och ungdomar inte gör och så är det vi som fostrar dom. Plockar bort en massa bra saker, skrattar bort klokheter och ser till att de införlivar våra galenskaper. Tvärt om borde vi lära oss mer av barnen. Från och med nu borde vi ha våra barn och ungdomar som rättesnören istället för att fostra dom :-). Vad tror ni, kan man behålla sitt kloka barn inom sig och är det läge att skaffa sig en lämplig barnidol? Ha en bra kväll!!

Morgonstund har guld i mund?

Misstänkt lunginflammation på Storebror. Obligatoriska komma-iväg-bråken. -26°. Nåja, fina Storebror lär väl bli frisk med lite penicillin. Komma-iväg-bråk går över och -26° går bort. Tänk när det inte fanns medicin mot sjukdomar, huuu.

Här är lite intressant läsning. Så här vackert har vi ute. Det är ungefär som högklackade skor och massor av inredningsprylarna, väldigt vackert men varken så mysigt eller praktiskt. Ha en fin dag allihopa

Vackert och tokskratt

Tänk så många saker som man hade missat utan barn. Igår tog Lillasyster och jag sparken till affären. På vägen dit är det så här vackert:

Vi passade på att göra några snöänglar och njuta av utsikten. På vägen från affären hade vi köpt för mycket frukt för vår kylväska, Lillasyster och jag fick ha en del påsar innanför våra kläder. Vi skrattade länge åt vilka stora problem det blir om man har så stora tuttar så att de ramlar ner i skorna... Den tanken hade säkert inte ens slagit mig om jag inte haft barn. Jag hade nog säkert inte behövt fundera över pruttkuddars vara eller inte vara i köket heller men det är en annan historia...

Mycket mindre skratt och dråpligheter utan barn men livet hade varit annars på många sätt. Bland annat hade man inte behövt se rädslan rakt i ögonen. Rädd är man hela tiden men man måste våga leva, inte låta rädslan förlama... Tacksam för varje snöängel... Ha en trevlig helg. Kram

Världen jag lever i är oerhört vacker

och samtidigt finns det mycket att fundera på. Hemma-kaoset är ungefär som vanligt. Stökigt och bråkigt men väldigt mycket mys också. Läser Kvinnors sanningar och lögner av Harriet Goldhor Lerner. Mycket intressant bok. Hos Lars H Gustafsson hittade jag det här:

15 steg på vägen mot ett positivt åldrande...
Kosmiskt
1. Tiden. Man upplever sig som barn, vuxen och gammal på en gång
2. Generationerna. Man känner sig som en länk i generationskedjan, som om man hörde
samman både med dem före och dem efter
3. Döden. Man blir allt mindre rädd för slutet
4. Livets mysterier. Det blir allt mer okej att inte förstå allt som händer
5. Vardagsglädje. Man känner djup glädje av små händelser hemma eller i naturen

Personligt
6. Personligheten. Man upptäcker nya sidor av sig själv, positiva och negativa
7. Jaget. Självcentreringen minskar. Låg självkänsla höjs och överdriven tonas ned
8. Kroppen. Man blir inte så upptagen av det fysiska och mindre rädd för sjukdom
9. Andra. Eventuell tidigare egoism skiftar till mer osjälviskhet
10. Livet som helhet. När man tittar tillbaka känner man större integritet, förstår sig själv och hur livet blev som det blev

Socialt
11. Relationer. Man väljer bor ytliga relationer och får ett ökat behov av ”god” ensamhet
12. Livets rollspel. Man kan strunta i sociala masker och bli mer sig själv
13. Frigjord barnslighet. Konventionerna styr mindre och man upplever en mogen lekfullhet
14. Materiella ting. Det blir inte längre intressant att äga för mycket prylar
15. Vishet. Man blir mer tolerant och mindre tvärsäker. Ovillig att ge förnumstiga råd

Källa: Lars Tornstam: Gerotranscendence. A developmental theory of positive aging
(Springer 2005)
Edmund Sherman: Contemplative Aging. A way of being in later life (Gordian Knot Books
2010)


Tänk om jag hade förstått när jag var 20 att man aldrig slutar utvecklas (om man inte vill stanna, då går det också utmärkt tror jag)... Livet är vackert och häftigt, även om det också är jobbigt. Ibland är det dags att stanna till och fundera lite över livet och hur man vill ha det... Kram på er

Vackert men sen då?

Ibland blir man lite förvånad över sina tankar. Har just konstaterat att detta antagligen är den absolut vackraste årstiden. Årstiden då till och med en parkering kan vara vacker. Och visst, det är vackert, om man bara tittar ut genom fönstret alltså. Börjar man däremot skärskåda den eländiga årstiden så kan man så att säga trycka på ogilla-knappen många gånger. Inte för att det ger något eftersom det här är som det är, något att förhålla sig till. Kallt och idiot mörkt. För lite snö för att det ska kunna vara riktigt kul. Vackert men urtråkigt och inte speciellt mysigt.

Och är det inte så rätt ofta. Såna där glittrande prinsesskronor och balklänningar är vackra men sen då. De där perfekta matchande jularna med barn med stärkta kläder är vackra men sen då. Vitt golv är också vackert men sen då.

Det tänker jag är en tanke som jag ska ha med mig in i julstöket. Hellre roligt än vackert om man måste välja. Jag lär plocka fram hela jul-lådan i år igen och låta barnen pynta av hjärtans lust. Granen ska traditionsenligt ha alla färger och former och kläs om minst en gång om dagen till julafton. Hellre skratta än att slita med "hur saker och ting måste vara". Vad tänker ni?

På tal om kontroll

så läste jag, när jag satt i väntrummet på sjukhuset, en massa tidningar. Mest var det såna där-titta-så-tjusigt-vi-har-det-hemma tidningar. Efter att ha sett ett reportage med vacker kvinna med det perfekta hemmet som poserar med ettåring skrattade jag nästan rakt ut. Kvinnan hävdade att hon ville ha många barn. Intressant, undrar hur många barn som skulle kunna landa i det där perfekta hemmet utan att någon skulle bli väldigt olycklig? På något sätt blev det nästan otäckt. Tanken som slog mig är, kan barn få vara sig själva i en sådan perfekt värld? Finns det plats för riktiga människor? Kan man glad ibland och alldeles rasande ibland eller sorterar man bort otäcka känslor i skoskåpen i hallen? Kan man vara både kärleksfull och svartsjuk i ett hem där allt är vackert eller åker ut... Svart eller vitt... Barn föds inte goda, inte onda heller utan alla människor är lite både och...

Fastän varenda reportage på sätt och vis var unikt så fanns det ändå förvånande många likheter. Samma typ av annorlunda saker liksom... Samma typ av annorlunda trädgård, planlösning och perfektionism. Samma beskrivningar. Har någon en "vacker gammal rostig cykel med blommor" så har någon annan en "vacker gammal gjutjärnsspis med blommor". Kusinhus och kusinträdgårdar. För mig känns det inte som om skrattande bråkande snorande barn hör hemma i den där perfekta världen. Ett liv med barn är bra mycket roligare än perfekt. Hoppas den där vackra kvinnan får alla de där barnen och att hennes liv blir bättre än perfekt. Här hittade jag en länk om hur heminredningstrenden även låser fast männen. Jämställt? Tjoho, jag tror att den är över snart... Kram på er