Dåraktiga december..

Julångest och stress skymtar förbi i mångas ögon i dagarna. Ja jösses, så där så att man tänker att ingen är riktigt klok. Eller så är någon kanske det... Lars H Gustafsson har skrivit underfundigt och tänkvärt här.

Jul, det där magiska då allt bara ska vara såå bra. Lugnt, skönt och trevligt. Jag träffar många som inte har haft/ har det så och för dom är julen ännu jobbigare. Att inte veta. Är föräldrarna nyktra? Blir det bråk? Gjorde jag något så att allt är mitt fel? Barn som sen växer upp och bär med sig en klump i magen istället för den lilla sorg som Alex Schulman beskriver här.

För visst känner man igen det. Den där känslan av att man, även om man är vuxen önskar tillbaka lite av jul-magin... Men då kan man tänka på Nelson Mandela, vilken kamp, vilken man. Saker som förbättrats i världen sen man själv var liten. Det är rätt mycket det. Och då må det väl vara att man inte tror på tomten längre och att den stora jul-magin är död. Jag har numera både möjlighet och råd att äta skumtomtar och brända mandlar när jag vill. Det är en viss julkänsla i det också ;-). Kram på er

Världen jag lever i är oerhört vacker

och samtidigt finns det mycket att fundera på. Hemma-kaoset är ungefär som vanligt. Stökigt och bråkigt men väldigt mycket mys också. Läser Kvinnors sanningar och lögner av Harriet Goldhor Lerner. Mycket intressant bok. Hos Lars H Gustafsson hittade jag det här:

15 steg på vägen mot ett positivt åldrande...
Kosmiskt
1. Tiden. Man upplever sig som barn, vuxen och gammal på en gång
2. Generationerna. Man känner sig som en länk i generationskedjan, som om man hörde
samman både med dem före och dem efter
3. Döden. Man blir allt mindre rädd för slutet
4. Livets mysterier. Det blir allt mer okej att inte förstå allt som händer
5. Vardagsglädje. Man känner djup glädje av små händelser hemma eller i naturen

Personligt
6. Personligheten. Man upptäcker nya sidor av sig själv, positiva och negativa
7. Jaget. Självcentreringen minskar. Låg självkänsla höjs och överdriven tonas ned
8. Kroppen. Man blir inte så upptagen av det fysiska och mindre rädd för sjukdom
9. Andra. Eventuell tidigare egoism skiftar till mer osjälviskhet
10. Livet som helhet. När man tittar tillbaka känner man större integritet, förstår sig själv och hur livet blev som det blev

Socialt
11. Relationer. Man väljer bor ytliga relationer och får ett ökat behov av ”god” ensamhet
12. Livets rollspel. Man kan strunta i sociala masker och bli mer sig själv
13. Frigjord barnslighet. Konventionerna styr mindre och man upplever en mogen lekfullhet
14. Materiella ting. Det blir inte längre intressant att äga för mycket prylar
15. Vishet. Man blir mer tolerant och mindre tvärsäker. Ovillig att ge förnumstiga råd

Källa: Lars Tornstam: Gerotranscendence. A developmental theory of positive aging
(Springer 2005)
Edmund Sherman: Contemplative Aging. A way of being in later life (Gordian Knot Books
2010)


Tänk om jag hade förstått när jag var 20 att man aldrig slutar utvecklas (om man inte vill stanna, då går det också utmärkt tror jag)... Livet är vackert och häftigt, även om det också är jobbigt. Ibland är det dags att stanna till och fundera lite över livet och hur man vill ha det... Kram på er