Hall of fame??

Hade vi varit konstnärer hade vi sagt att den är en levande installation. Hade vi varit snofsiga företagskonsulter hade vi kallat den ett lyckat samarbetsprojekt där både finansiärer och övriga intressenter ständigt kommer på nya innovationer och är lika delaktiga. Hade vi varit arga snickarn hade vi skrikit åt varandra att den inte fungerar. Hade vi annonserat för att sälja den hade det låtit ungefär så här: Nu utökad med all upptänklig vinterutrustning för samma pris...

För oss är den Hall of fame, det är här alla vi känner= kändisar, ska passera. Det är här livet pulserar som mest. Det är här det syns när vi har haft roligt. Det är här vi kan hitta allt och ändå ingenting. Länge leve vår korkade hall!! (När Mannen tittar på bilden konstaterar han att han tycker den ser helt ok ut, jag håller med, egentligen brukar det se värre ut. Nu har ju alla hängt upp sina jackor och täckbyxor. Inte en enda skolväska dräller heller ;-)). Ha en trevlig kväll...

Världen jag lever i är oerhört vacker

och samtidigt finns det mycket att fundera på. Hemma-kaoset är ungefär som vanligt. Stökigt och bråkigt men väldigt mycket mys också. Läser Kvinnors sanningar och lögner av Harriet Goldhor Lerner. Mycket intressant bok. Hos Lars H Gustafsson hittade jag det här:

15 steg på vägen mot ett positivt åldrande...
Kosmiskt
1. Tiden. Man upplever sig som barn, vuxen och gammal på en gång
2. Generationerna. Man känner sig som en länk i generationskedjan, som om man hörde
samman både med dem före och dem efter
3. Döden. Man blir allt mindre rädd för slutet
4. Livets mysterier. Det blir allt mer okej att inte förstå allt som händer
5. Vardagsglädje. Man känner djup glädje av små händelser hemma eller i naturen

Personligt
6. Personligheten. Man upptäcker nya sidor av sig själv, positiva och negativa
7. Jaget. Självcentreringen minskar. Låg självkänsla höjs och överdriven tonas ned
8. Kroppen. Man blir inte så upptagen av det fysiska och mindre rädd för sjukdom
9. Andra. Eventuell tidigare egoism skiftar till mer osjälviskhet
10. Livet som helhet. När man tittar tillbaka känner man större integritet, förstår sig själv och hur livet blev som det blev

Socialt
11. Relationer. Man väljer bor ytliga relationer och får ett ökat behov av ”god” ensamhet
12. Livets rollspel. Man kan strunta i sociala masker och bli mer sig själv
13. Frigjord barnslighet. Konventionerna styr mindre och man upplever en mogen lekfullhet
14. Materiella ting. Det blir inte längre intressant att äga för mycket prylar
15. Vishet. Man blir mer tolerant och mindre tvärsäker. Ovillig att ge förnumstiga råd

Källa: Lars Tornstam: Gerotranscendence. A developmental theory of positive aging
(Springer 2005)
Edmund Sherman: Contemplative Aging. A way of being in later life (Gordian Knot Books
2010)


Tänk om jag hade förstått när jag var 20 att man aldrig slutar utvecklas (om man inte vill stanna, då går det också utmärkt tror jag)... Livet är vackert och häftigt, även om det också är jobbigt. Ibland är det dags att stanna till och fundera lite över livet och hur man vill ha det... Kram på er

Vackert men sen då?

Ibland blir man lite förvånad över sina tankar. Har just konstaterat att detta antagligen är den absolut vackraste årstiden. Årstiden då till och med en parkering kan vara vacker. Och visst, det är vackert, om man bara tittar ut genom fönstret alltså. Börjar man däremot skärskåda den eländiga årstiden så kan man så att säga trycka på ogilla-knappen många gånger. Inte för att det ger något eftersom det här är som det är, något att förhålla sig till. Kallt och idiot mörkt. För lite snö för att det ska kunna vara riktigt kul. Vackert men urtråkigt och inte speciellt mysigt.

Och är det inte så rätt ofta. Såna där glittrande prinsesskronor och balklänningar är vackra men sen då. De där perfekta matchande jularna med barn med stärkta kläder är vackra men sen då. Vitt golv är också vackert men sen då.

Det tänker jag är en tanke som jag ska ha med mig in i julstöket. Hellre roligt än vackert om man måste välja. Jag lär plocka fram hela jul-lådan i år igen och låta barnen pynta av hjärtans lust. Granen ska traditionsenligt ha alla färger och former och kläs om minst en gång om dagen till julafton. Hellre skratta än att slita med "hur saker och ting måste vara". Vad tänker ni?

Vänliga vardag

Jo men ibland kan jag översköljas av tacksamhet över vardagen. Det är skönt att komma hem ifrån jobbet till lite vanlig vardag. Middag med allt vad det innebär, smågnabb och massor med historier. Kramar och stridigheter. Att gå runt och krama barnen godnatt. Sitta en stund på sängkanten och höra hur dagen varit...

Till och med vintern är ok. Visst, det är svinkallt och massor med snö men det till och med den tråkigaste väg blir vacker i snö. Och så ger ju snön perspektiv. Vissa saker kan man göra något åt, andra får man lära sig leva med och njuta desto mer när det inte är snö. Tankar på döden ger också perspektiv. Känslan av att vi har dagen idag, morgondagen vet vi ingenting om, hur mycket kontroll vi än försöker ha. Låt oss njuta av snön och vardagarna. Låt oss skratta så ofta vi kan... Via Skriet från kärnfamiljen hittade jag några länkar om hur man kan få vardagen i familjen att fungera bättre och tips för att leva lyckligt ihop. Säga vad man vill om internet men man kan hitta en del inspiration. Nu, dags för kvällsfika... Hoppas ni har någon att tycka om gott folk