Ännu nyare trend...

Jag kliver vidare i den så kallat ytliga världen. Jag har nämligen hittat ett helt extarordinärt trick för att bli glamorös blixtsnabbt och känna sig det länge. Allt kan bli åtminstone en aning trevligare. Det är bara att skaffa några såna här och sen hantera dom en stund (helst innan limmet torkat):


Förra veckan stoppade jag ner en liknande i väskan. Vart än jag gått sedan dess har jag i smyg spridit ett moln av blått glitter omkring mig. Annars är livet ungefär allt annat än glamoröst... Tillvaron känns aningen lättsammare när allt är blåglimsigt. Efter att ha kännt nästan alla känslor utom ren och skör lycka på jobbet idag så idag har jag alltså toppat det blåa med lite silver och guld... Ooohhh... Glitter, snart på ett tråkigt möte nära dig... eller glitter, när du får oväntat tråkigt...

Oh, ve, håller detta på att bli en modeblogg? Inredningsblogg? Nu är det det här och det här som är snyggt, det här och det här som man bara måste ha bla bla yada yada... Intressant fråga det där, vem är det som bestämmer vad som är snyggt (och hur ... kan vissa trender återkomma, de var inte ens snygga när jag var 15 och brydde mig)? Det är därför jag tänkte att jag ska skippa inredningstidningar i år. Vid 40 har jag ett helt bohag och behöver egentligen inte så mycket inspiration till vad jag gillar... Inspiration till vad jag ogillar vår jag nog av annars. Nå, Mannen jobbar, nu ska jag nog uträtta något. Ha en glimrande kväll...

Vackert men sen då?

Ibland blir man lite förvånad över sina tankar. Har just konstaterat att detta antagligen är den absolut vackraste årstiden. Årstiden då till och med en parkering kan vara vacker. Och visst, det är vackert, om man bara tittar ut genom fönstret alltså. Börjar man däremot skärskåda den eländiga årstiden så kan man så att säga trycka på ogilla-knappen många gånger. Inte för att det ger något eftersom det här är som det är, något att förhålla sig till. Kallt och idiot mörkt. För lite snö för att det ska kunna vara riktigt kul. Vackert men urtråkigt och inte speciellt mysigt.

Och är det inte så rätt ofta. Såna där glittrande prinsesskronor och balklänningar är vackra men sen då. De där perfekta matchande jularna med barn med stärkta kläder är vackra men sen då. Vitt golv är också vackert men sen då.

Det tänker jag är en tanke som jag ska ha med mig in i julstöket. Hellre roligt än vackert om man måste välja. Jag lär plocka fram hela jul-lådan i år igen och låta barnen pynta av hjärtans lust. Granen ska traditionsenligt ha alla färger och former och kläs om minst en gång om dagen till julafton. Hellre skratta än att slita med "hur saker och ting måste vara". Vad tänker ni?