Vi passade på att göra några snöänglar och njuta av utsikten. På vägen från affären hade vi köpt för mycket frukt för vår kylväska, Lillasyster och jag fick ha en del påsar innanför våra kläder. Vi skrattade länge åt vilka stora problem det blir om man har så stora tuttar så att de ramlar ner i skorna... Den tanken hade säkert inte ens slagit mig om jag inte haft barn. Jag hade nog säkert inte behövt fundera över pruttkuddars vara eller inte vara i köket heller men det är en annan historia...
Mycket mindre skratt och dråpligheter utan barn men livet hade varit annars på många sätt. Bland annat hade man inte behövt se rädslan rakt i ögonen. Rädd är man hela tiden men man måste våga leva, inte låta rädslan förlama... Tacksam för varje snöängel... Ha en trevlig helg. Kram