Vy över hemmets viktigaste hörna och helt nya perspektiv

Japp, här är stället där alla viktiga papper bör landa (annars är vi körda). Allt möjligt annat landar också här. Ibland gör vi en röjning men oftast ser det ut ungefär så här på skåpet i köket. Och det är så lätt. - Vart är papperet om... -Kolla på skåpet...

Annars har jag fått höra lite olika perspektiv på vad som är viktigt för barnen idag. På förmiddagen var jag till tandhygienisten med Storasyster. Efter att ha lyssnat på allt annat än lyhörd tandhygienist en bra stund blev jag tvungen att hålla fast mig i stolen och bita mig hårt i tungan för att inte kasta mig ner på golvet och "bekänna" att Storasyster äter godis till frukost lunch och middag och dricker 5 liter juice varje natt. Om vi blir kallade till tandhygienist en enda gång till kommer jag att vägra och googla på nätet istället...

På kvällen förlorade jag "klunsen" (sten sax påse) mot Mannen om vem som skulle gå på föräldramöte om klassresa. Jösses, nu var det inte tänder utan klassresans vara eller inte vara som skulle vara absolut avgörande för våra barns HELA framtid. Tänka sig katastrofen om barnen bara åkte till grannstaden!!!!!! Ja, men ja, vi säljer väl korvar, plastpåsar, tulpaner, underkläder, ved och kakor då. Att barnet som framtiden gäller just nu är fullt nöjd med att sitta hemma på soffan och växa nämnde jag inte. Man vill ju inte direkt spoliera framtiden för en hel skolklass. Tack för idag...

Iphåneri

Mm, i veckan har ämnet kommit upp på flera olika håll. Internets för och nackdelar samt I-phoneriets påverkan på diskussioner och relationer. Och det händer ju, att någon börjar känna i sina fickor när man pratar om något lite löst... Man pratar om när en viss film gick på bio, uppkomsten av fotvårtor eller vädret. Såna där saker som förr var vardagligt sociala att fundera över tillsammans. Nu blir det direkt någon som börjar i-fåna sig och kommer med nätfacit och så får man byta ämne. Tills man kommer in på något som kan kollas igen... Och eftersom allt finns på nätet är det inte helt enkelt...

Klart det är bra med mobiler och teknik men det är lätt att fastna och glömma bort andra viktiga saker... Jag log när Storebror och Storasyster blev sams genom sms efter ett storbråk. Vi ändrar vanor genom tekniken och det går fort. märker till exempel att jag inte pratar så ofta med andra barns föräldrar eftersom kontakterna sker via barnens mobiler (än så länge är det Storebror och Storasyster men även en del av Lillebror och Lillasysters kompisar har mobil). Kan tekniken ersätta möten i verkliga livet? Vart går gränsen när det gäller att vara nåbar och uppkopplad? Hur närvarande är man när man ifånar sig? Hur påverkar det stressen att faktiskt försöka göra flera saker samtidigt. Här och nu?

Ingen av dom här frågorna har jag några "rätta" svar på men jag tror att det är viktigt att fundera på. Nu, dags för tekopp. Kram på er

Det är mycket nu...

Ja men det bara slinker ur en helt automatiskt... som om det kommer att bli mindre alldeles snart? Mindre på jobbet? Mindre tvätt? Mindre matlagning?

Ha Ha, jag skulle inte tro det men samtidigt är det väl så det ska vara. Däremot funderar jag lite på prioriteringar. Både när det gäller jobbet och fritiden. Jag är, precis som alla andra chef i mitt eget liv. Hur vill jag ha det? Vad tycker jag är viktigt och vad ger mig energi? Googlade på stress och hittade fem snabba tips för att skippa väggen. Tål att tänkas på... Välsignade internet, det finns allt. Inga tankar är otänkta ;-). Tack för att ni finns också. Kram på er

Om att "driva upp" olika saker

Det är mycket som växer och frodas här hemma och det kräver olika mycket och är olika häftigt. Att sätta en Paprikor kan egentligen vilken idiot som helst. Det är bara att peta ner lite frön i jord och sen vattna. Ibland lyckas man, ibland inte och då kastar man dom. Om det blir bra paprikor äter man upp dom. Helt enkelt och inget mer med det...

Husdjur är väl nästa nivå. Hm, fiskar är nog nära blomnivån, men annars. Husdjur ordnar man en massa med och sen fortsätter man att bestämma när och om de ska få föröka sig. De flesta som skaffar husdjur har inga planer på att släppa ut dom så att de ska klara sig själva.

Det här med barn är en helt annan sak. Det är rätt hisnande att ha en tonåring tycker jag. Tänka sig att Storebror kan ha körkort, rösta, gifta sig och får skriva på vilka papper som helst om mindre än fem år. Nu handlar det mer om vägledning än fostrande. Försöka resonera om saker istället för att bestämma. Skapa jordmån för växande. Verkligen en utmaning... Författarna Lars H Gustafsson och Jesper Juul skriver mycket tänkvärda saker om detta.

Ha en trevlig helg alla ni andra med "drivhus".

Party att vara singel?

Ibland är det nästan jobbigt så trendigt detta hushållet är. Följer med i vad som gäller oavsett om vi vill eller inte. Såg att någon skrivit en bok om singellivet som happy happy. Oftast är det inte Mannen och jag som trendar oss. Som tur är gäller det inte oss heller denna gång.

Ärligt talat så har jag full förståelse och respekt för de som skiljer sig. Jag tror verkligen inte att "folk skiljer sig för lätt". Jag tror att det är svårt att leva ihop och framförallt en hel massa år. Ofta utvecklas man en hel massa under tiden, förändras och då är det lätt att växa ifrån varandra. Somliga förändras inte alls, fortsätter att spela golf och tänker på sig själva typ, det kan vara en väldigt rimlig skilsmässoanledning. Möjligtvis skulle det finnas fler särbos. Av tradition är jag emot när alla ska göra på samma sätt för att det är så ska göra och för att det är "naturligt". Det har varit naturligt i flera miljoner år för kvinnor att virka, sy eller hämta "hygienartiklar" från skogen men jag handlar gärna i affären. Bara för att det alltid varit så behöver det inte vara bra. Fram för olika familjesorter.

Och då kommer vi till vårt hushålls trendkänslighet igen. Och att ALLA gör samma saker, har det ungefär som alla andra och ser nästan likadana ut. FYYY! Det finns typer i detta hushåll som verkligen har gått in för detta. Igår kom jag på dom och tog kort. Detta är en bild av ett singelparty för husets alla RANDIGA singlar...

Ha en trevlig kväll alla gifta, skilda, särbo, sambo, singlar och mambosar

Logistik-peak?

Imorgon slår Kaosfamiljen antagligen någon form av logistik- rekord. Storebror har trummor i Staden klockan 18.00 (kräver skjuts). Storasyster har dans i staden klockan 18.30 (kräver också skjuts). Det är ett föräldramöte för Storebror och ett för Storasyster med start klockan 18.30. Mannen vill helst lyssna på högstadierektorn, en önskan som beviljas, han har nämligen hört lågstadie varianten två gånger redan. Dessutom behöver våra två små troll komma sig i säng ungefär klockan 19.00. Tjoho... Enligt den här ekvationen skulle Kaosfamiljen behöva vara minst fyra föräldrar.

Tänk er att vi kommer att ha varit på i runda slängar 40 föräldramöten när Lillasyster går ut nian... Och då har jag inte räknat med mötena på förskolan och olika aktiviteter. Från den horisonten känns det känns bra att "bara" ha fyra barn ;-). Bara att hålla reda på möteslapparna är ett elände. Vi har inte skickat in en enda ja tack vi kommer och vill ha te och kaka lapp. Dåliga föräldrar. Går på mötet och fikar om det blir något över... Det är tur att det finns en massa seriösa och goda föräldrar, vore alla som vi skulle systemet bryta ihop. Till vårt försvar ska sägas att vi är väldigt tacksamma om det blir något över till oss...

Tack vare min underbara mor och far som har den goda smaken att bo nära och tycka att en hoper barnbarn kan förgylla dagen så kommer morgondagens logistikpeak att gå som en dans. Tänk sån tur vi har. Ett bra socialt nät kan aldrig någonsin mätas i pengar. En blomma till dom (och till oss, bara för att vi kämpar på med att vara oss). Kram på er

VAD vill en pirat och VEM vill ha en?

När jag kom hem idag så gjorde jag en fasansfull upptäckt. Jag har varit stenhård i diskussionerna, inte vikt mig en tum. Haft Mannen, Storebror och Storasyster emot mig. Min ståndpunkt har trots detta varit solklar. Kapten Jack Sparrow är ett kräk och skulle ha lämnats åt sitt öde redan tidigt i första filmen. Elisabeth Swan skulle ha gift sig med Will Turner innan han blev förstörd eller dumpat honom också och levt lycklig i alla sina dagar med någon trevlig pålitlig landkrabba.

Efter att ha fört dessa diskussioner i veckor med idel mothugg så kommer jag hem idag och upptäcker att med vår Kalle Anka prenumeration som jag tackade ja till för tre veckor sedan följer, till övriga familjens förtjusning, en Jack Sparrow Lego gubbe...

Vad vill han? Är han en stalker? Är det ok att utöva voodo på Lego gubbar, i smyg, på nätterna när barnen sover? Kan man råka tvätta/tortera honom lite i tvättmaskinen? Kommer han att förråda oss? Vad tror ni, visst ser han rätt misstänkt ut?

Frisk funderar på hemmets befattningar

Inget kan väl vara skojigare än att vara frisk. Ta det lugnt på dagen tillsammans med Storebror. Spela lite fotboll med sina små favorittjejjer.

Och så upptäcker jag att Mannen är mer praktiskt än estetiskt lagd. Inte har han lust att sy eller ta några handdukar som inte ligger längst upp i högen heller. Funderar på att han kanske borde befordras till hemmets handdukschef.

Alla är friska, livet leker.

Varm och go ska mamman vara?

Går omkring och sprider min värme men fryser själv. Tycker att det är dragigt här. 38° feber. Ont i hela kroppen men mest i ögonen (blir alltid så när jag får feber).

Min cykel blev stulen men hittad igen. Mycket på jobbet, hemma är ungarna och Mannen underbara. Jag vill inte vara en varm mamma som fryser. Tycker patetiskt synd om mig men mitt i alltihop så rodnar jag och kommer på att detta faktiskt är övergående. Möjligtvis har jag Storebror som varm kompis imorgon. Kan bli jättemysigt. Nu ska jag vila ögonen. Varm kram till er

Låter höstmörkret omfamna mig...

Det regnar och är ruskigt. Kaoshallen blir blixtsnabbt smockfylld med diverse olika skor, påsar och jackor. Lät läxtjat. Det blåser och är mörkt. Föräldramötena radar upp sig. Det är små-hostigt, snuva och trötthet både här och där. Föräldraparet förmodas logga in på diverse olika hemsidor för klasserna men jag har glömt lösenorden (jösses att det där med teknik ska vara så underlättande, jag blir bara galen). Tvättberget bara växer eftersom tvätten fortfarande torkar taskigt. Hösten är verkligen här på alla sätt.

Och det finns fina fördelar med hösten. Man kan låta lugnet lägga sig. På med tjock-sockarna och tjocktröjan. Eftersom jag bara blir arg av att tvätta är det enda raka att krypa ner i soffan med en god bok. Äta lite av den godaste chokladen... Kanske titta lite på Sagan och ringen. Tvätta favoritkläderna kan vi göra i helgen och elda i spisen så att vi får bastu. Då borde det torka. Eld är mysigt. Levande ljus också. Och känn på ordet tjock-sockar. visst är det härligt. När Storasyster var liten skrattade hon högt åt ordet. Tyckte att det kunde kombineras hur som helst... Tjock-tjockar, sock-sockar, sock-tjockar eller tjock-sockar. Hej hopp, dags för film och tekopp. Höst kram på er allihop.

HEMMA!!!

Och det har varit en alldeles underbar resa. Lärt mig enormt mycket. Och än en gång, när jag träffar kollegor från andra länder, blir jag extremt tacksam över att jag bor och arbetar i Sverige. I de flesta andra länder ska man helt enkelt vara född av rätt föräldrar och ha en bra försäkring.

Tänkt och diskuterat en massa. Nya kunskaper. I fredags kväll dansade vi till irländsk folkmusik och igår var vi och såg Manchester United- Bolton. Vilken tur att vi fick biljetter, vilken fotboll och vilket drag....

Och så har jag hittat boken som jag tänkt ska ligga och drälla här hemma. Lagom till att barnen kan läsa engelska så får de gärna smyga till sig den här boken och läsa den. Både de små damerna och herrarna kan behöva lite Caitlin Moran. Jösses vad jag skrattat och samtidigt fått ännu mer att fundera på.

Det är härligt att komma hem med hela huvudet är fullt av alla intryck. Familjen har haft det bra och klarat sig ypperligt. De som brukar vara vara mammiga har till och med växt en aning.

No more computer... Time to catch up with my lovely husband over a nice cup of tee ;-) Kram på er

Övning ger färdighet...

Jodå, nu tränar jag. Nix pix, jag har inte löst något träningskort och börjat step-upa eller nåt sånt. Inte en meter av tjejmilen kommer heller att avverkas. Jag fortsätter bara träna lite på att släppa taget. Åker iväg på kurs i fem dagar. Barnen har en underbar pappa så de kommer att klara sig ypperligt men ändå känns det lite. Precis som det väl gör för alla som åker ifrån människor som de tycker om. Men lite saknad kan vara bra också. Möjligheter till att göra andra saker utan varandra. Ska bli härligt att ses igen sen.

Och så ska jag flyga den 11/9, på tio-årsdagen av dagen med stor D. Jag minns precis vad jag gjorde och hur det kändes när jag verkligen förstod att de flugit in i World Trade Centre... RISK!!! Shit, tänk om det händer något? Hm, få se nu,vad är det jag brukar säga till barnen. Jo, det ÄR livsfarligt att leva, ingen av oss kommer att överleva men vi ska se till att leva ordentligt först. Det är bara att släppa taget där också. Inte låta rädslan ta över. Låter man rädsla styra ens liv blir det fort fattigt. Det finns mycket jag inte kan göra något åt. Ibland får man bara hålla tummarna för att det värsta inte ska hända. Vi vet alla att livet kommer att förändras men inte när. Förändringar är en av livets förutsättningar. Det kan man inte komma ifrån hur man än gör. Hur mycket vi än asfalterar kommer även vägen att förändras (på bilden håller skogen på att återta vägen igen).



Just nu har jag människor jag älskar och ett stökigt litet hus och det njuter jag av. Det är en ynnest att få vara mig och det är bara nuet vi vet något om. Jag vet att jag hade en liten Mindfullness-svacka igår men samtidigt är nuet det enda vi garanterat har. Nu ska jag äta glass med Mannen i mitt liv, gå runt och titta på barnen och sen packa klart. Det här tycker jag är en väldigt vacker sång. Kram på er och sköt om er

Åt pepparn med Mindfullness...

Alla lovordar ju det där med här och nu. Mindfullness är ju så fint och något som alla strävar hårt efter... Jag råkar känna en kvinna (extremt väl) som är väldigt duktig på det där. Så duktig så att hon ungefär knappt kan fatta att hon ska på fem dagars kurs på onsdag. Naturligtvis har hon då inte heller packat en pinal och inte funderat ut vilken väska som kan tänkas bli aktuell. En här och nu mästare.

Dessvärre tror hon att tvätten i tvättstugan ALDRIG NÅGONSIN kommer att torka utan att surna i tvättstugan. Hennes Man försöker berätta för henne att tvättstugan i fråga har lite problem vissa veckor på hösten. Kvinnan (som sägs vara hyfsat intelligent) är ju bara HÄR och NU så det hjälper inte alls. NU är kläderna sura. NU, NU, NU!!!! Kvinnan hatar sura kläder och eftersom hon är så bra på Mindfullness så är hela hennes mind fullt av sura kläder och hon tror att det alltid ska vara så, ÅÅÅÅHHHHHH.

Kvinnans Man hälsar att det är en underdrift att beskriva att Kvinnan i fråga bara hatar sura kläder. Han anser att kvinnan är en överkänslig luktpolis som tar sig rätten att vifta med händerna framför näsan och försöka skrika bort allt som luktar...

Ok, det går ju an med Mindfullness när man sitter i en myspuff och äter chips eller glor på en vacker solnedgång. Alla de som predikar Mindfullness bör komma hem till denna kvinna, drottningen i Stökriket, för ett studiebesök och sen får vi se om det kanske tonar fram en liten mindlessness trend parallellt...

Var sak har sin tid. Mindfullness har sin tid och Mindlessness har sin tid (vinterkräksjuka är väl tex en riktig tidpunkt för att utöva lite Mindlessness). Kom ihåg vart ni läste om det först ;-). Nu ska jag dricka te med Mannen och sen hänger vi väl tvätt...

Ibland funkar det lite sådär...

Imorse tog jag bilen in till stadens badhus. Väl framme sökte jag mig sönder och samman efter plånboken. Upptäckte att jag antagligen la ut den ur väskan när jag kollade så att jag hade pengar. När man känner sig så där URSMART är det lätt att hålla sig för skratt.

När det nya låset jag köpt för de lånade pengarna inte funkade att få upp så jag blev tvungen att gå ut till receptionen i bara handduken och be dom knipsa upp låset var jag inte ens nära att le.

Och när sen cykeln vägrade att låta sig lirkas upp på cykelstället tappade jag tålamodet med förmiddagens bravader och blev extremt sugen på att sparka ner cykeln i älven. Tack vare min känsla av att det där trots allt är en väldigt fin cykel och det faktum att Wacko Wolfram med lätt våld rymmer en helt cykel inuti räddade livet på cykeleländet.

När jag kom hem skrattade Mannen och sa att även om jag ibland har lite otur när jag tänker så luktade jag gott och var vacker. Jag brydde mig inte om att berätta för honom att han torde ha kraftiga brytningsfel. Jag log och sa tack. Somliga förmiddagar får man vara nöjd om man luktar hyfsat gott och det är klart lättare att lukta gott nu än för några år sedan när barnen var mindre ;-). Kram på er alla fina

Freden är vår!

Idag fick Mannen nog. Han kavlade upp ärmarna och körde igång i ett av Kaosrikets absolut hopplösaste hörn, skåpet med plastburkar. Så fort man öppnar det så flyger det ut burkar och lock. Inte för att de hör ihop, nej nej. Lock utan burkar förstår vi oss på. Burkar hm, springer gärna iväg någonstans för att fylla sig med barbieskor, Lego eller daggmaskar. Det finns en miljon användningsområden för burkar, även om de inte har lock. Vad vi däremot funderat mycket på idag är vad man använder lock utan burkar till? Tillhör inte detta ett av livets mysterium? Medlemmarna i Stökriket må vara extremt påhittiga men varför springer locken iväg, var springer dom och varför hittar vi aldrig någonsin flockar med lock som dräller runt huset och (ja, vad i hela världen gör dom, utan burkar???). Som det såg ut när Mannen försökte para ihop burkar och lock verkade det som om locken förökar sig, får små konstiga bebis-lock i minut och parti och sen studsar tillbaka till skåpet. Underligt...

Kanske kan vi få USA att sluta kriga överallt för olja. Den plast de vill ha kan de återvinna från våran "lock-verkstad". Jag slänger med lite såna här grattis nu-är-du-med-i-vår-klubb-och-får-mess-och-mejl-och-inplastad-tidning-kort från min plånbok också så borde en stor del av plast behovet vara tillgodosett. Kan Amerikanerna bara upptäcka cyklingens tjusning slipper de slösa bensin på att flyga runt och kriga till sig olja och då torde världsfreden vara fixad. Inte svårare än så! Ha en trevlig söndag

De skyldiga...

har en gemensam nämnare. Som vanligt är juryn i stort sett enig. Domen är förvillande likartad de tidigare domar som utdömts i samma domstol. Oavsett om det gäller barnens klädsel eller trassliga hår, hushållets städning, graden av jämställdhet i förhållandet, taskigt ifyllda dagisscheman eller ungarnas tandstatus så är det samma person som är mest skyldig, Mamman, KVINNAN!

Den allra intressantaste delen är när det sägs att det är kvinnan som inte låter mannen vara jämställd. Mm, jo men jaha, eh... fattas det inte något i tankekedjan här? Visar inte män världen över att de är starkare fysiskt och bestämmer över det mesta (till och med kvinnors kroppar i vissa lägen). Hur kan det då komma sig att de inte "får" bli jämställda? Hm, hade jag varit lite mer konspiratorisk skulle jag tro att somliga kanske inte vill...

Ofta bedöms kvinnor skyldiga och kvinnors problem läggs på individnivå. Jag jobbar i ett kvinnodominerat yrke. Det är offentlig verksamhet, stressigt, med mycket ansvar utan någon överdrivet hög lön. Varje gång någon tycker att jobbet är tufft blir det lätt att det görs till ett personligt problem, helt enkelt. En arbetssituation som skulle få hela Gruvtolvan från Kiruna att sätta sig ner handlöst. Kvinnor gör inte så, det vore ju inte bra för verksamheten... Kanske är det därför jag blir rasande då jag läser Liza Marklunds krönikesamling Nya röster sjunger samma sånger . En riktigt bra bok med intressanta perspektiv långt bortanför min verklighet och samtidigt också nära. Liza är en arg och häftig kvinna med huvudet på skaft. Ilska är bra, då kan det hända något, än har vi inte nått målet om solidaritet och människors lika värde.
Ha en trevlig fredag Kram