Vy över tvättkorgen och världen blir bättre och bättre...

Så här såg det nästan alltid ut i källartrappen för ett par år sedan. Nu ser det ut så här i tvättstugan istället eftersom barnen blivit större så att man hinner bära saker till tvättstugan innan någon trillar ihjäl sig. Dessutom hjälper de till och vi har inte lika mycket "uff-tvätt" längre heller... För ett gäng år sedan hade vi jordens problem med att försöka få Storebror att sova. Nu är vårt lilla krux att killen är så rolig att prata med så att vi glömmer tiden och fastnar i snack tills klockan blir kvart över tjugofyra miljoner. Eftersom vi har fått ett par barn till och lärt oss en del är vi inte lika brydda om allt möjligt längre så vi har roligare än att hålla på principer...

Utvecklingen går framåt, inte bara i Kaosfamiljen. Jag är verkligen glad över att inte var kvinna för sisådär 60 år sedan (eller bakåt, ända till hedenhös). Karlarna och barnen hade det inte heller så roligt men kvinnorna knogade otroligt hårt men hade ändå otroligt svårt att klara sig och barnen om mannen dog eller stack. Det finns en anledning till att varken Beethoven, Copernikus, Platon eller Einstein har några kvinnliga motsvarigheter. Kvinnorna hade nämligen för fullt sjå med att vara gravida, amma och dö i barnsäng för att hinna med några andra underverk.

Betänk sen alla finurliga saker som uppfunnits för att underlätta för oss. Så att vi kan träffas och prata istället för att klappa tvätt i älven, koka klutar och kliva upp före skam för att koka agn-gröt till gubben. Ur ett perspektiv kan man till och med säga att läget även i världen blivit bättre. För ett tag sedan tyckte ungefär ALLA i hela i-världen som Romney.

Kram på er

Ja men ÅÅÅÅHHHHH...

Skönt att citera tonårssonen... det känns på något vänster exakt så, ja men ÅÅÅHHH... Livets nystan är lite trassligt. Många tåtar och för många färger men rätt mycket svart och grått. Sjukdom och sjukhushistorier lite här och var. Taktiken blir att ta det väldigt lugnt och bara vara. Titta på film, tända ljus och brasa, kramas, prata lite...

Jag blir nästan full i skratt när jag börjat upptäcka hur otroligt mycket de fåtal karlar som vi har på vår kvinnodominerade arbetsplats kliar varandra på ryggen. Tycker att varandra är underbara, anställer varandra och bekräftar varandra BARA för att de är just män. Känns som om män helt enkelt älskar att älska män, inte konstigt de ibland är lite homofobiska ;-). Kvinnor älskar ju också att älska män också. Lilla kruxet på arbetsplatser blir ju förstås att en man bara behöver vara hälften så duktig som en kvinna för att få jobb, stor plats, bli uppskattade, högre lön osv osv. Man kräver itne lika mycket av männen och de kommer undan med mer. Lite synd när man nöjer sig med hälften så bra...

Rätt förvånande hur vi håller på egentligen. Idag satt jag brevid några kvinnor som på fullt allvar pratade om att det är synd om män för att de blir ignorerade på förlossningen/ bvc... Hick, ursäkta, få se nu... älskling, här ligger jag och blöder och känner allt möjligt där solen aldrig lyser men visst, jag tycker verkligen att sköterskorna ska bjuda dig på kaffe och fråga hur DU mår... och jo, det är jag som kräks och har foglossningar under graviditeten och sen ammar dygnet runt men det klart att hon på bvc borde vända sig till dig och kolla hur föräldraskapet påverkar ditt liv älskling... Men ÅÅÅÅHHH, jag skulle tro att det faktiskt beror på att män är extremt ovana att bli dissade av kvinnor helt enkelt. Faktum är att det inte är första gången som jag hör diskussionen så kvinnor verkar inte heller vara så vana. Är det inte märkligt att det är så svårt att förlika sig med att det finns en arena där det inte är män som gäller? Låt oss säga att Mannen i Kaosfamiljens kropp hyfsat intakt gått igenom 4 barn ;-)...

Och har man inget annat för sig kan man ju fundera lite på den här intressanta krönikanhär eller uppröras över detta

Den här bara vara helgen ska nog bestå av bad med Lillasyster som vi plockar gipset av imorgon (har inte fått nämna det någonstans åt någon, hon har inte ens velat prata med folk som har sett gipset, hon är lite hemlig utav sig). Eter fyra veckors bad-fritt, hon kommer att bada sig sanslös. Lite trädgårdspyssel och säsongens sista fotbollsmatch står också på schemat men mest ska vi nog vara trötta. Ibland SKA man vara trött, andas lite in och ut, men ÅÅÅÅHHHH... Ha en trevlig helg

Irrierad av omvärldens julstress- inte PMS

En dag med massor av känslor. Eventuellt är julen den absoluta känslo-högtiden. Det ska vara så mysigt och roligt och trevligt. Perfekt! Mitt jobb går ofta ut på att träffa personer som av olika anledningar inte har det så. Runt jul är det mycket känslor som florerar på ett sånt jobb. Folk är ledsna, arga, stressade, uppgivna och har julångest. Jag träffar personer (oftast karlar) som är omvittnat duktiga på att fatta fel beslut. En del har till och med betett sig som sopprötter och så ingår det i mitt jobb att försöka hjälpa dom så att det inte händer igen. Så långt är allt ok. Det är mitt jobb, någon ska göra det och jag är rätt hyfsad på det.

Vad jag däremot har svårare för i dessa tider är att se hur "vanliga" kvinnor nästan stressar sönder sig och börjar må dåligt över julen. Hur det kan vara "sant" att deras fullt friska karlar inte kan handla julklappar, koka knäck eller bara hjälper till med att sätta upp granens toppstjärna. Att karlar som inte trillat en enda köttbulle kan vräka ur sig att det ska vara hemlagat och ändå kommer att vara proppmätta hela julhelgen. Karl´n sitter på rumpan eller håller på med något som HAN tycker är kul medans kvinnan (h)jular runt. Hur kan det vara kärlek att låta kvinnan stressa ihjäl sig och hur kan det komma sig att inte fler karlar blir utkastade dagen innan julafton med datorn/iponen/I-paden/bilen/surroundljudet/tv:n efter sig? Märkligt egentligen. Alla undersökningar tyder på att karl´n tjänar mer på äktenskapet och familjelivet men det är tjejer som tjatar om att bli gifta och som tar ansvar för relationen. Och kvinnan som anpassar sig efter hans intressen istället för tvärt om...

Irriterad men kan inte ens skylla på PMS. Och när jag lix är inne på det så har ibland funderat på om kvinnor inte är på tok för trevliga resten av månaden och sen skyller man på PMS. Känns lite fräckt, som om det inte skulle vara sant det som man känner. Nåja, efter att bevittnat ett gäng vuxna kvinnor sitta och försöka prata med två I-phånar funderar jag på att från och med nu gå ifrån folk som sysslar med sina teknikprylar när det är social samvaro på tapeten. Jösses så nonchalant... Blip, blip, va? Känns rätt ointressant att ens försöka då...

Nu ska jag sätta mig och mysa med lilla febertoppen. Människor är alltid viktigast... Idag fick jag en julklapp som jag blev rörd av, given med verklig omtanke. Hoppas ni har det bra i julstöket. Kram på er

De skyldiga...

har en gemensam nämnare. Som vanligt är juryn i stort sett enig. Domen är förvillande likartad de tidigare domar som utdömts i samma domstol. Oavsett om det gäller barnens klädsel eller trassliga hår, hushållets städning, graden av jämställdhet i förhållandet, taskigt ifyllda dagisscheman eller ungarnas tandstatus så är det samma person som är mest skyldig, Mamman, KVINNAN!

Den allra intressantaste delen är när det sägs att det är kvinnan som inte låter mannen vara jämställd. Mm, jo men jaha, eh... fattas det inte något i tankekedjan här? Visar inte män världen över att de är starkare fysiskt och bestämmer över det mesta (till och med kvinnors kroppar i vissa lägen). Hur kan det då komma sig att de inte "får" bli jämställda? Hm, hade jag varit lite mer konspiratorisk skulle jag tro att somliga kanske inte vill...

Ofta bedöms kvinnor skyldiga och kvinnors problem läggs på individnivå. Jag jobbar i ett kvinnodominerat yrke. Det är offentlig verksamhet, stressigt, med mycket ansvar utan någon överdrivet hög lön. Varje gång någon tycker att jobbet är tufft blir det lätt att det görs till ett personligt problem, helt enkelt. En arbetssituation som skulle få hela Gruvtolvan från Kiruna att sätta sig ner handlöst. Kvinnor gör inte så, det vore ju inte bra för verksamheten... Kanske är det därför jag blir rasande då jag läser Liza Marklunds krönikesamling Nya röster sjunger samma sånger . En riktigt bra bok med intressanta perspektiv långt bortanför min verklighet och samtidigt också nära. Liza är en arg och häftig kvinna med huvudet på skaft. Ilska är bra, då kan det hända något, än har vi inte nått målet om solidaritet och människors lika värde.
Ha en trevlig fredag Kram