En värld full av liv...

Det värsta och det häftigaste med att vara en stor familj är att det plötsligt bara händer saker, lite hela tiden och ibland massor samtidigt. I morse stod jag ock fixade helgfrukost. Lugnt och skönt. Vilken strålande morgon.

Storasyster gnolar och dansar runt lite. Jag tappar ett ägg på golvet när telefonen ringer. Mannen är nere och möblerar om i tvättstugan (eftersom det går att torka nu kan vi ha det praktiskt igen). Plötsligt kommer Lillebror in och skaffar sig äggfot. Lillasyster hittar äntligen sitt scoop. Jag vevar runt i gröten. Lillebror hoppar runt på ett ben, Lillasyster springer efter med en "mick" och kräver intervju och vill helst hämta sitt DS för att kunna ta kort. Lillebror hoppar väldigt energiskt för att komma undan den intensiva paparazzin. Telefonen ringer igen. Mannen har kommit upp och diskar lite. Jag torkar ägg-lägg. Vi hamnar i diskussion om hur vi ska hantera ett fenomen. Avbryts av att det blir ett litet tumult då Lillebror och Lillasyster stör Storasysters telefonsamtal. Mannen får en kram av Lillasyster och jag hänvisar Lillebror till duschen. Storasyster slänger sig ner vid frukostbordet. Storebror kommer upp och börjar retas lite och peta på oss allihop. Vi lever i en värld full av liv!

Och tror ni inte på rackarn att jag börjar misstänka att vi är förföljda. Kolla bara vad som låg och glodde på oss i vårt skåp när vi hade badat klart på badhuset igår. Ett PYSSELÖGA! Vi har ju ett gammalt trauma då Lillebror stoppade in ett pysselöga i örat (tänkte länka men min gamla Kaosblogg på vi föräldrar verkar borttagen, spela roll, ni får tänka er det :-)).


En fördelarna med att ha större barn är dagar som denna. När Lillebror var liten var denna dag en plåga. Inte kul alls när han vaknade fem och man fick ställa tillbaka klockan till FYRA. I själva verket ställde vi alltid om klockan på eftermiddagen, allt annat kändes så hopplöst... Idag när Storebror inte ätit klart förrän 11 kunde vi ställa tillbaka till 10 och tycka att det är ok ;-)Ha en trevlig söndag

Mer fantasy och happy endings till oss gråsparvar :-)

Det där med tv tittande har verkligen gått upp och ner hittills i livet. Under studietiden var jag först helt utan TV i något år. Sen såg jag kvinnofängelset och allt möjligt ;-). De sista 13 åren har jag dock hållit mig rätt långt ifrån. Mitt jobb går till viss del går ut på eländesforskning då det inte är någon som har en lycklig anledning till att de behöver träffa mig i min proffession. Behöver inte några dokusåpor eftersom verkligheten ofta överträffar dikten. Eftersom jag har fyra barn vill jag inte se något om bortrövade, mördade eller hemskt behandlade barn heller. Och så råkar jag ju vara kvinna och känner därför inte heller för att se några spöade, lemlästade eller mördade kvinnor heller. Och har en man som jag också gillar så jag vill inte se män som... Tycker inte om när folk är taskiga mot varandra heller (så nä, Idol med de där uppblåsta -åh-vilken-dumskalle-du-är,själv-är-jag-ju-så-fantastisk -domarna). Och så sport i all ära, jag följer vårt hockeylag men har lite svårt att se sport som något annat än förströelse om man inte har något vettigare för sig.

Låt oss säga att Tv utbudet för en person som är så kräsen som jag inte är jättestort en vanlig tisdag. Jag har till och med helt slutat läsa deckare för jag blir bara rädd. Mer rädsla nej tack!!! Heja fantasy helt enkelt. Hit med lite happy endings! Nu ska jag gå och störa maken som sitter och tittar på något bortrövat-barn-hitttas-i-sista-sekund program. Jag knycker popcornen av honom helt enkelt! Visst ser ni till att tackla hösten som gråsparvarna? Se till att hålla er varma, sitt nära varandra och ät hela tiden... Kram på er

Livet är stort och oändligt litet

En dag när jag känt nästan alla känslor. Livet är stort och så oändligt litet samtidigt. Alla är inte lika lyckligt lottade som jag. För en del är det verkligen svårt att vara människa och livet är absolut inte rättvist. En del människor föds utanför och med mycket mindre möjligheter, till och med i ett sånt "civiliserat" samhälle som vi har. Hela samhället bygger ju på att en del har och ska fortsätta ha mycket mindre.

Tänk om vi har fel. Tänk om det är samhället, skolan och vi vuxna som är galna. Tänk om det är våra vansinniga prioriteringar, konstiga sätt att förhålla oss till världen och våra knäppa relationer som ställer till det. Hur kan det komma sig att vi, i ett land som haft fred i över 200 år, ändå beter oss som om saker var krigsviktiga? Pengar, prylar och saker... Varför är det så viktigt med betyg och att sitta stilla egentligen och hur kan det komma sig att en massa barn numera blir sedda som problem och får diagnoser? Vem vet egentligen vilka egenskaper och kunskaper som kommer att behövas om 10 år? Kanske är det inte lydnad eller prepositioner som är grejen då, vad vet vi?

Nu är det inte diagnoserna jag är ute efter utan mer att vi som vuxna kan ta oss funderare på vad vi skulle ha sagt och gjort om vi hade bara ett par månader kvar att leva. Och på tal om livets slut, tänk så myrsmå vi egentligen är historiskt sett. Nog med tänkande för idag, nu får jag svindel. Dags för lite popcorn och soffmys :-) Ha en trevlig kväll

Uppdrag granskning- det moderna föräldraskapet

Förr i tiden uppfostrade man barn till att kunna samma saker som man själv kunde och ofta även till att helt enkelt bli samma sak som man själv var.

Dagens föräldraskap kräver helt andra saker. När det gäller vissa saker lär sig barnen mer och det tidigt. Vi har ingen aning om vad som behövs i samhället om 10 år. Jag tänker mig att vi, dagens föräldrar har som uppdrag att visa barnen saker som man inte kan googla fram. Vänskap, kärlek, möten och aktiviteter i verkliga livet, saker som är "på rikt". När allt ligger ute på you-Tube eller visas i dokusåpor, retuscheras och photo-shopas så är det vi som är de vanliga operfekta vuxna som ibland klantar till det och pratar om värderingar och andra viktiga saker. Så, ja, jag ser det som en av mina plikter att inte vara perfekt och att kunna skratta åt det. Riktigt befriande! Vad tänker ni om det moderna föräldraskapet?

Kvalitetstid?

Förr har jag alltid avisat utrycket men den här upplevelsen är åtminstone släkt med kvalitetstid. Storasyster och jag har nämligen den här helgen tillsammans. Smarta hon önskade sig detta i födelsedagspresent. Det är verkligen häftigt att vara med bara en person när man är van att vara en hel flock. Mycket mindre bråk och allt går mycket smidigare. Hemma har de nog också mysigt. När två i flocken försvinner brukar den kännas som ny. Ibland är det skönt att dela upp familjen lite. Ha en trevlig helg kram

Familjerådslag!

En gång i veckan har vi familjerådslag, en rätt populär aktivitet. Där får vem som helst ta upp viktiga familjefrågor. Lite demokrati har vi också då vi brukar avgöra en del frågor med omröstning. Rätt spännande faktiskt eftersom Mannen och jag är i numerärt underläge, vi har vetorätt utifrån att vi är vuxna och vi röstar inte om allt men det är lite kul. Veckans matsedel är en stående punkt som barnen ser till att vi sätter upp på dagordningen. Från att tidigare i alla år kört SVSVÄIJSÄHOHEARN metoden dvs shit-vad-ska-vi-äta-ikväll-jag som-är-hungrig-och-hatar-er-allihop-redan-nu- metoden så har vi sedan i september i år matsedel. Revolution!

Under något av de första rådslagen kom vi fram till att vi behöver barnens hjälp och de var villiga att hjälpa till en dag i veckan var. Hur mycket man hjälper till beror på intresse och ålder. På sin "hjälpardag" får man påverka vilken mat det ska bli utifrån den givna förutsättningen varierad kost. Barnen är väldigt noga med sin hjälpardag, på något förunderligt sätt har den blivit en rättighet. Lillebror kräver att få hjälpa till någon annan dag om han inte kan på torsdagen och Storebror blir helt galen när Storasyster försöker hjälpa honom då han gör middag åt oss på tisdagarna då vi jobbar sent och har logistik som inte riktigt går ihop. Lillasyster blev väldigt förnärmad i fredags då inte alla kom och satte sig vid bordet samtidigt när hon och Kaospappan lagat mat och dukat fint. Detta blev naturligtvis en fråga för familjerådslaget i söndags. Dessutom bråkas det en del om vem som ska skriva. Så här ser veckans matsedel ut:

Drottningen i Stökriket fyller år

Min hela flock människor kom in och sjöng för mig på morgonen. Sen fylldes min säng (även om den är stor) till brädden av armar, ben och kramar. Jag fick två inslagna enkronor, några teckningar och ett armband i papp av Lillasyster. En hem-målad mugg fick jag av Storasyster. Lillebror gav villigt bort ett helt gäng kramar. Storebror drog, dagen till ära, igång middagen på kvällen fastän det inte var hans hjälpardag. Och så fick jag löfte om ett väggväxthus från Mannen. Triss lott fick jag från min moster, ljus från mormor samt urgod tårta (som jag beställt) av mormor och mamma. Allt detta + att Kaosfamiljens alla medlemmar sa grattis till mig och kramade mig vart än vi sågs. Dessutom har man ALLTID rätten att under hela denna sin födelsedag hävda sin födelsedagsbarns-status och avnjuta födelsedags-priviligier. Oftast är det någon annan som kommer på rätten till privilegier. Dessa kan vara typ bråka inte nu för mamma fyller år eller något annat som någon kommer på att man gillar och borde få mer av eller ogillar och inte ska behöva se röken av ;-). Det bästa i livet är gratis och med en flock ungar och en Man som jag trivs ypperligt med känner jag mig som en mycket rik kvinna.

Angående ålderspanik vill jag bara säga att om jag vore EN dag yngre än mina 41 år så kanske jag skulle ha missat någon av alla er underbara, roliga, spännande, irriterande, klyftiga, charmiga och tokiga människor som lärt mig så mycket i livet hittills. Tack för att ni finns och jag ser verkligen fram emot mina 41 nästa år. Halvt 82 alltså!!! Kram på er

Skrotar-söndag

En dag då vi mestadels bara varit i hösten. Barnen har flutit in och ut genom huset. Själv har jag mest suttit ute och njutit i höstsolen. Funderat lite på det där med vänskap. Kanske det viktigaste av allt här i livet. All form av kärlek värd namnet innehåller ett stort mått av vänskap. Känslan av att vilja varandra väl, peppa och stötta varandra även om det kanske innebär lite omak för egen del. Jämlik och ömsesidig med ett tagande och ett givande. Förmågan att ha överseende och inte fördöma varandra.

Vänskap är ett väldigt intressant fenomen. Kan vara både lätt och svårt, ibland samtidigt. Vänner kommer och går och olika vänskaper ser olika ut över tid. Både när det gäller kvalité och kvantitet. Ibland fasar gamla vänner ut sig lite och nya dyker upp. Mycket beroende på den situation man just nu är i livet. Just nu har vi till exempel en period då vi inte umgås så mycket. Vissa vänner finns med under lång tid, andra gör korta gästspel. Vänskap kräver oftast underhåll men ibland är grunden så stabil så att det funkar ändå. I bästa fall utvecklas man och får rätsida på frågetecken via vänskap. Vänskap kan ha alla möjliga olika skepnader, allt från barndomskompisen som jag inte ens träffar varje år, de fysiskt närmare som jag stöter och blöter allt möjligt med till personer som de flesta av er som läser Bloggen, som jag aldrig ens har träffat. Ni är verkligen jättemysiga, även om vi inte setts. Alltid kul att höra någon annans tankar om saker. Riktig vänskap är mjuk som mossa. Vad tänker ni om vänskap? Ha en fin måndag KRAM

Ps. För övrigt anser jag att det inte är lämpligt att vara utrikesminister och sitta med i en styrelse för ett oljebolag heller. Kanske kan Bildt följa Juholt till Arbetsförmedlingen Ds.

SlutKaosat både för mig och Juholt?

När jag kom hem från jobbet igår låg den här på golvet.
och så hade Mannen och barnen städat. Faktum är att det inte till närmelsevis är samma Kaos som vi hade innan nu längre. När Lillasyster var bebis fanns det ingen Blogg. Då hade vi fullt upp med att hålla upp näsan över vattenytan. Så fort man hade en halv minuts lugn somnade man. När jag startade Bloggen var det som en ventil. Numera kan man laga mat utan att någon ramlar ner från bordet. Alla i Kaosfamiljen går att prata med och kan förstå, även om viljan ibland tryter ;-). Man kan gå på toa själv och vi sover för det mesta hela nätter (mest beroende på att jag lärt mig att lyfta på täcket, anvisa kudde och säga välkommen hit i sömnen). Det är inte vällingfläckar och Lego över exakt hela huset och nu är det länge sen jag vaknade och insåg att jag sovit på chips. Bara det att ha familjerådsslag där alla deltar känns ordnat och häftigt. Votering? Läge att lägga ner Kaosbloggen?

Vi får väl se men det känns inte så. Jag har hittat skrivandet och även om den här underbara flocken med barn som vi har blir större så lär det finnas saker att skriva om. Någon riktig ordning kommer det nog aldrig att bli i hallen och jag vet inte om det ens är målet. Kampen med tvättberget lär bestå och diskussionerna om allt möjligt har bara börjat. Kaosmodern lär nog fortsätta vara sig själv också. Livet är fortfarande fantastiskt. Kanske man kunde döpa om Bloggen men då kanske någon skulle ta den för en skrytblogg. Här är en länk till Harpasione som delar med sig till oss som ibland springer runt som idioter och får för oss att fullständigt oviktiga saker är krigsviktiga. Ha en härlig lördagkväll

Ps. För övrigt anser jag att Juholt bör avgå. Hade han företrätt ett parti med politisk åskådning som bygger på att vissa är mer värda än andra och därför bör ösas pengar över så hade det varit naturligt att sitta kvar. Oavsett hur reglerna bla bla bla så tycker jag att sossarna bör ha en ledare som själv kan bedöma att det är fel att skattebetalarna betalar hela hyran på sambons lägenhet. Ds.

Ps 2. Hoppsan, bandyn verkar ha krävt en ruta... Ds 2

Lugna timmen efter flyg och fläng

Efter en helg med massor med aktivitet och intensiva jobbdagar i Stockholm har Kaosmodern nu landat hemma. Massor av nya intryck. Allt har gått väldigt bra förrutom att någon stal min plånbok. Otroligt irriterande men jag tänker inte låta det förstöra allt. Nu är det otroligt skönt att vara hemma igen. Har pratat med fina Mannen, gått runt och tittat på barnen och vattnat lite blommor. Njuter av lugnet. Kommer ikapp mig. Jag tror att man ska "unna sig" en lugn landning när det funkar. Bilden är från Berguvssläpp som vi såg i söndags. Urhäftigt! Flyga har sin tid, landa har sin tid... Skriver mer en annan dag. Kram på er

Trick för att hålla spänning i en lång relation?

Mannen och jag har nu över 14 år tillsammans och det flyter på bra. Eller, ja, flyter på och flyter på. Det blir ordentliga hack ibland men det brukar reda upp sig. De mesta hacken brukar vara inte vara känslomässiga oss emellan och det är ju skönt. I detta Kaos som ofta uppstår på alla möjliga andra flanker känns det bra att vi valt varandra och står "rygg mot rygg". Vi gillar varandra och trivs tillsammans.

Idag ska vi flyga lite. Lillasyster har 38.5° och Storasyster och Lillebror är täta i näsan. Storasyster har ont i ett öra redan nu... Tjoho, men det klart, när man är en hel flock människor kan ju allt hända. Mannen skulle skriva ut biljetterna och skrivaren strejkade. Inte något stort problem. Mannen ringde en kompis, som i och för sig var i sin stuga men som har föräldrar som bor hos honom i helgen. Vi kunde låna skrivare. Då så.

Väl hemma konstaterade Mannen att han inte har biljetter till mig. Eh, jaha... Ett litet lätt missförstånd tydligen. Eftersom jag skulle vara kvar i Stockholm med jobbet trodde Mannen att jag hade bokat även resan vidare... Jamenjippie så BRA! Två timmar kvar till avgång! Föräldraparet såg varandra djupt i ögonen, drog efter andan och konstaterade att det inte skulle ge något om vi började smiska varandra eller klämma oss själva i ugnsluckan. Jösses, tåg för mamma? Kanske kan vara bra om någon har bekymmer med öronen om de får hänga med också? Efter en stund kändes det som att det kunde funka.

För säkerhets skull bad Mannen mig att kolla min mail och DÄR var den. Biljetten. När livet går undan kan man glömma såna där små detaljer som en bokning. Skratt och lättnad. Cyklade till kompisens pappa och skrev ut min biljett också. Han skrattade högt när jag berättade om vår miss. Däremot var han, som varit gift i över 40 år, lite skeptisk till min teori om att det håller spänning i relationen. Nåja, vi skrattar i alla fall ofta i efterhand och har sällan tråkigt Mannen och jag. Nu ska jag packa det sista och göra ett sista röj. Håll tummarna för oss gott folk och Kram på er

Rundskift och förtäckta kärleksbevis...

Storebror vill gärna vara vaken sent så honom pressar vi i säng när hans kvällsskift är slut. Sen sitter vi och pratar en stund. Lite för länge för det mesta... Nattskiftet har Storasyster med sitt onda öra och Lillebror av gammal vana. Lillasysters förmiddagsskift börjar otroligt tidigt, ofta ser hon till att Lillebror inte smiter ifrån förmiddagsksiftet heller...

Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Det måste vara säkrare än något larm att ha en massa barn. Både för att det ligger så mycket skrot på gården så ingen misstänker oss för att ha bågon förmögenhet i madrassen och att det finns ingen tid på dygnet som man skulle kunna bryta sig in här. Man kan nämligen omöjligt veta när alla garanterat sover. Skulle någon inbrottstjuv mot all förmodan vilja /våga sig in här så skulle jag antagligen (serviceminded till tusen) beskriva kronjuvelerna fanns mot att de kniper igen truten och bara låter mig sova igen. Ve den som väcker någon annan i detta hus utan att ha ett riktigt bra ärende :-).

Ibland händer det att folk i Stökriket visar sin kärlek på lite förtäckta sätt. Man får liksom tänka till lite för att se det. Storebror sa tex för någon dag sedan till Storasyster -Hade du inte haft så ont i örat så hade jag börjat reta dig jättemycket nu... Och Mannen säger att det blivit något trassel med värmepumpen, att det är därför som vi har så varmt här inne nu. Det är verkligen seriöst varmt. Handdukstorken nästan kokar. Trassel med värmepumpen, hah. Jag förstår nog allt. Han har verkligen lyssnat och förstått mig. Sura handdukar är ett minne blott. Jag blir nästan rörd. Klart han vill göra sin fru nöjd och då räcker det inte med någon liten tumlare till sura handdukar och fru. Lagom till vår bröllopsdag har han gjort om HELA huset till ett torkhus. De som klagar på värmen får sova ute eller gå ut och titta på stjärnorna en stund. Ett helt torkhus till lilla mig... är inte det kärlek så säg?

Sur som en ordinär Kaosfamiljshandduk...

Hängde upp en hel drös handdukar på handdukstorken igår. Gick sisådär. Den värdelösa torken är ju inte igång än. Den är vattenburen och går på Bergvärmegrejset, fråga mig inte hur det där funkar, svinkall är torken i alla fall. En tork som är kall är fullständigt idiotisk. Och inte torkar tvätten i källaren än heller. Ett av världens minsta kylskåp, opålitligt bilelände och krassliga barn kan också läggas till hat-listan när jag ändå håller på.

Jo, jag VET att detta är i-landsproblem. Funderar rätt hårt på att shoppa en torktumlare men samtidigt är det ju rätt miljövidrigt. Nog för att jag är miljövidrig när jag håller på och tjatar om sura kläder men det är ju bara en kort period som det ofunkar. Det har regnat lite mycket nu bara. Resten av året har vi en bra tvättstuga.

Något som också skulle ofunka är att byta kylskåp bara så där, även om det är litet. Om vi skulle byta kylskåp blev det början på ett köksrenoveringsdomino och det är inte ok. Inte på något sätt skulle det vara njutbart att laga mat på triangiakök och ha byggstök i vårt hushåll. Jag som just så pass börjat kunna höra ordet byggfläkt utan att springa iväg och skrika och börjat nicka och hälsa på hantverkarna på jobbet igen (trauma från 3 år gammal vattenskada) tänker inte utsätta mig för byggdamm igen. Mer stök är inte något vi behöver i vårt kök. Det lilla lilla kylskåpet står där det står tills det rasar ihop. Då fattar vi beslut om köket, inte förr.

Bilbesiktning i veckan. Mer än spännande men också en sån där sak som vi tar när det kommer. Blir den utdömd skaffar vi en annan. Annars repar vi, som vanligt, upp den så att den går ungefär ett år till. Och krassliga barn är som det ska vara. Höst+ många barn lika med någon sjukdom. Det går inte att jämföra med hur vi det var för några år sedan, nu känns det inte längre som om det är vi som uppfinner sjukdomar. Tack för att ni finns. Att gnälla av sig lite här funkar bättre än att slänga upp sig på handdukstorken när man är sur ;-). Hoppas ni har det bra. Höstkram på er