och så hade Mannen och barnen städat. Faktum är att det inte till närmelsevis är samma Kaos som vi hade innan nu längre. När Lillasyster var bebis fanns det ingen Blogg. Då hade vi fullt upp med att hålla upp näsan över vattenytan. Så fort man hade en halv minuts lugn somnade man. När jag startade Bloggen var det som en ventil. Numera kan man laga mat utan att någon ramlar ner från bordet. Alla i Kaosfamiljen går att prata med och kan förstå, även om viljan ibland tryter ;-). Man kan gå på toa själv och vi sover för det mesta hela nätter (mest beroende på att jag lärt mig att lyfta på täcket, anvisa kudde och säga välkommen hit i sömnen). Det är inte vällingfläckar och Lego över exakt hela huset och nu är det länge sen jag vaknade och insåg att jag sovit på chips. Bara det att ha familjerådsslag där alla deltar känns ordnat och häftigt. Votering? Läge att lägga ner Kaosbloggen?
Vi får väl se men det känns inte så. Jag har hittat skrivandet och även om den här underbara flocken med barn som vi har blir större så lär det finnas saker att skriva om. Någon riktig ordning kommer det nog aldrig att bli i hallen och jag vet inte om det ens är målet. Kampen med tvättberget lär bestå och diskussionerna om allt möjligt har bara börjat. Kaosmodern lär nog fortsätta vara sig själv också. Livet är fortfarande fantastiskt. Kanske man kunde döpa om Bloggen men då kanske någon skulle ta den för en skrytblogg. Här är en länk till Harpasione som delar med sig till oss som ibland springer runt som idioter och får för oss att fullständigt oviktiga saker är krigsviktiga. Ha en härlig lördagkväll
Ps. För övrigt anser jag att Juholt bör avgå. Hade han företrätt ett parti med politisk åskådning som bygger på att vissa är mer värda än andra och därför bör ösas pengar över så hade det varit naturligt att sitta kvar. Oavsett hur reglerna bla bla bla så tycker jag att sossarna bör ha en ledare som själv kan bedöma att det är fel att skattebetalarna betalar hela hyran på sambons lägenhet. Ds.
Ps 2. Hoppsan, bandyn verkar ha krävt en ruta... Ds 2
