Låter mig vara lite trött...

Efter en hektisk dag på jobbet och middag, kvällsfika och godnattstök känner sig den här Kaosmodern lite urlakad. I köket finns massor med äpplen men de får ligga. Klara sig till någon annan dag helt enkelt. Undrar om det är vardagslivets grå tristess som lägrar sig över mig eller om jag är lite 13-års-taskig-natt-sömn-bakis? Möjligtvis skulle tröttheten också kunna bero på att jag, förutom mitt underbara hemmaKaos, har ett jobb som inte heller går av för hackor på Kaos och stressfronten. Men vad då, om man inte är trött när kvällen kommer har man väl inte levt ordentligt under dagen ;-).

Det är skönt att hösten är här men, jag är egentligen inget stort fans av vardag. Att vara tok-styrd och för mycket ordning och reda gör mig uttråkad och att göra samma saker igen och igen tar verkligen kål på mig. Blir det för mycket torka bord och rutiner börjar det klia. Då är det bäst att jag hittar på något lite galet oväntat för att "komma i ordning med mig själv igen". Det kan räcka med att cykla, bada eller ut och äta med kompisar. Bryta det vardagliga helt enkelt. Visst är semester bra men det är hur man hanterar vardagstråket som avgör livskvalite´n. Det bor en Kaospilot i mig som verkligen gillar oväntade saker och fart och fläkt. På så sätt är saker verkligen som de ska. Urkul men också lite påfrestande. Det var länge sen lagom var min grej. Jag måste bara vara lite rädd om mig ibland och "odla min lathet" så att jag inte bränner ljuset i båda ändar.

Att känna sig urlakad har sin tid och vila har sin. Spanar runt lite på nätet och hittar som vanligt kloka saker. Maria på Livstid trollar med tråket. Tessa på Fem i tio konstaterar att när man inte orkar slå mer knutar på sig själv så får man helt enkelt låta bli. Sån´t där som man känner igen och ler åt. Internet är bra och ni som jag träffar på är kloka och mysiga. Gulle ni... Nu ska jag kila i säng innan vår trognaste storsängsprenumerant dyker upp och börjar mysa. Kaospiloter ska inte vara pigga jämnt. Allt är som det ska vara. Kram på er

Hösthjulet...

Packning av gympaväskor och frukt. Sockar i skorna och mer kläder än vanligt. Allt ska igång nu. Gigantisk tvätthög eftersom det från rötmånaden och ett tag framåt funkar rätt dåligt att torka kläder i vår källare. Hatar kläder som surnat så därför undviker vi helt enkelt att tvätta (eller torkar i vardagsrummet). Håller man bara ut lite så ordnar det sig.

Småsegt att sparka igång hösthjulen i Kaosfamiljen men det går. Alla barnens steg går numera mot skolan. Lillasyster hade väntat i flera år. De trippar olika lätt men ingen är svår att få iväg. Mörka kvällar med te och tända ljus (äh, nu skojar jag, Mannen tycker att man ser så dåligt). Nåja, tjocksockar och tjocktröjor. Mys, filt och bok. Det är ok att hösten smyger sig på och hösthjul kan få gå lite sakta. Kanske är det den stora fördelen med hösten, inte så mycket krav och så högt tempo.

Förunderligt är det att vår bärbara telefon som varit fullständigt omöjlig att använda i över ett halvår liksom återuppstått... Bara så där... Känns nästan lite magiskt... Vad vet man om framtiden? Plötsligt händer det, att någonting börjar funka av sig själv. Gnetar vi bara på lite så gäller det förhoppningsvis fler områden ;-). Dags för tekopp med Mannen. Höstkram på er

Innan barnen...

hade jag ingen aning om att skåpöveraskningar, chipssanering och korvattacker fanns. Inte visste jag att oro nästan kan vara en fritidssysselsättning heller... Hoppas att ni har en underbar söndag. Kram

Lyxlax utan IKEA katalog...

Igår var jag en lyxlax. Skickade barnen i skolan och sen var jag ledig. Hade inte tänkt på att det var så det skulle bli men det blev det. Vad gör man när man inte har några barn kan man ju undra. Uppenbarligen så vet jag inte riktigt, jag blev helt förvirrad (men nöjd) och gjorde ungefär ingenting. Nästa vecka känns det nog mindre ovant. Ledig för att jag kan. Vi bor billigt och försöker hålla ner de fasta utgifterna så det funkar. Även om jag (eh) gjort slut med Försäkringskassan sen de sänkte min SGI. Jag tar inte ut några föräldradagar även om jag är ledig varje torsdag. Varför ägna energi åt att bråka med dom när man klarar sig ändå? Jag tjänar lite mer än Mannen, han har inte sänkt SGI så han tar ut när han är ledig på fredagarna. Jag styr mitt liv och vad jag lägger energi på. Det är INTE försäkringskassans regler som bestämmer hur vi ska ha det här.

Hos köpstoppsbloggen hittade jag länkar till en väldigt intressant man. "Vi måste finna bättre sätt för att mäta och värdera välstånd och lycka än BNP och tillväxt, framhåller sociologen Zygmunt Bauman. Han tror inte att omställningen blir lätt men är ändå inte utan hopp." Jag tror också det. Våra barn kan vara den första generationen på länge som kommer att få det sämre än sina föräldrar materiellt sett. Ibland funderar jag på att prova köpstopp men helt klart är att jag inte har någon IKEA katalog. Jag har bojkottat dom ett tag nu och ni kan läsa läsa här om en anledning. En annan anledning är att jag helt enkelt vill handla mer lokalt.

På många sätt så tror jag att jag är nöjdare utan IKEA katalog och reklam. Mitt nyårslöfte att inte bläddra i inredningstidningar tycker jag också har höjt min nöjdnivå. Min förhoppning är att, när vi skickar ut barnen från Kaoshemmet så ska det vara med känslan att man kan vara nöjd med det man har och att när man kommer över livets nödtorft har ens nivå av lycka inte med något materiellt att göra. Ha en trevlig höst-helg allihop

Lite stök tillhör livet...

När jag tog kortet till förra inlägget flinade jag lite och tänkte att det här kan bli en Blogg. Det finns säkert någon som behöver se lite hall-kaos i sina staplande vardagsförsök. Nåväl, Lillebror kom förbi och undrade vad jag gjorde. Jag sa att jag tog kort på detta otroliga hall-kaos. Sen åkte jag och handlade. När jag kom hem var varenda ryggsäck upphängd, man kunde ta sig in igen. Mysigt. Eftersom det var fint väder tisdagsgrillade vi och fick en riktigt härlig kväll. Det är ovisst när vi får chansen nästa gång och det kommer aldrig mer att vara andra dagen i förskoleklass, tvåan, femman och sjuan för barnen. Vardag kan vara riktigt fint...

Det här med att Blogga är väldigt trevligt. Man får liksom lite perspektiv på sig. Jag tänker ett extra varv och ofta skrattar jag. Respons från trevliga läsare. Det är inte alltid vi tänker likadant men det är härligt. Nya, andra och vidare perspektiv. Ibland blir jag lite trött på att ha en Kaosblogg, klart att saker och ting funkar, också. Men när jag inser hur oerhört många perfekta bloggar det finns så tänker jag att det finns ett behov av en Kaosblogg, någon som visar något annat.

Detta kommer aldrig att bli en skrytblogg där jag bara visar upp de perfekta stunderna, inte dagens outfit, kolla vilken god mat och smarriga efterrätter eller inredningsgrejs heller. Det här är en Blogg om det där andra. Hallen är fortfarande lite stökig men i det stora hela har vi det bra Mannen, våra underbara ungar och jag. I smyg är nog hela familjen lite nöjd med att det är vardag igen. Stök tillhör livet. Det är roligare att inte bo i en inredningstidning. Det händer, om än temporärt att skorna står i rader, då tar jag inga kort. Kaosfamiljen lever, älskar, bråkar, skrattar, gråter och frodas, här och nu. Hej hopp, dags för tekopp med Mannen, vännen och lekkamraten. Tack för att ni finns!

Pax vara diktator?

Idag såg det ut så här i hallen när jag kom hem. 4 skolväskor, diverse skor,cykelhjälmar, fotbollar, bandyklubbor, vattenflaskor, plastpåsar med obskyra innehåll och jackor i en stor hög i lilla hallen. Stökriket i sitt esse...

Hösten är en svår tid. Till och med i ett erkänt Stökrike ska saker styras till. Varje höst måste liksom erövras. Det är i såna här lägen som det är som svårast att inte införa Mammadiktatur. Yla som en skadad svan mot de som överträtt Mammalagarna. Hota med räfst och rättarting om inte omedelbar ordning enligt diktatorns sätt att se det, på ögonblicket, erhålles. Sätta alla som har meningsskiljaktigheter i husarrest utan rättegång. Införa kraftig censur gällande yttrandefriheten och hålla noga koll så att ingen invånare tänker fel tankar.

I antikens Rom användes diktaturen när fiender hotade riket. Då fick en person uppdraget att rädda landet från att gå under. Man utsågs till landets enda härskare och folket var tvungna att lyda ledaren. Ordet diktatur betyder “Den som har rätt att befalla”. En diktator utses för en tid och rätten tas tillbaka efter att tiden gått ut.

Kruxet med Mammadiktatur är att det är mamman själv som, om än motvilligt, tar på sig uppdraget att rädda landet... Fienden är då... få se nu... hm, ja.. stök... När man ser sig omkring är det inte bara Kadaffi, det finns gott om små diktaturer även i till synes demokratiska länder. Det enda som händer i Stökriket när mamman utser sig till envåldshärskare är att Stökfamiljen börjar streta emot. Motståndsrörelsen brukar vara monumental, antingen genom öppna konflikter, gerillakrig eller hederligt "grus i maskineriet, dvs invånarna ljuger, förstör i smyg, smiter undan eller bara säger ja, självklart, snart och så händer det ingenting".

Motsatsen till ofungerande Mammadiktatur är förstås demokrati. Familjerådslag. Funkar strålande förutsatt att man verkligen har krossat sin inre mamma-diktator och låter familjen resonera sig fram till hur FAMILJEN vill ha det. I annat fall har man bara skendemokrati. På söndag ska vi utvärdera hur förra veckans rådslag blev. Ska bli riktigt spännande. Annars får vi väl införa Mammadiktatur på livstid (knappast något att sträva efter, jag brukar bli jordens bittraste och mest missförstådda diktator. Något fredspris lär jag heller inte lyckas sno till mig så krigisk som jag brukar bli). Sköt om er i era små länder...

Veckans vackraste...

är inte någon inredningsdetalj. Inte heller en människa eller ens den underbara fest jag bevistade i lördags utan en textrad som jag läst i en bok. "Ibland är det största vi kan göra för någon vi älskar att släppa den fri". Tänkvärt, kan nog gälla lite var stans.

Imorgon börjar skola och jobb om på allvar, på tal om att inte vara fri... men mest tänker jag att textraden handlar om att släppa de vi älskar fria att vara de som de föddes till att bli. Vad tänker ni?

Tjatförbud med fusk...

Igår kväll bestämde jag mig. Det skulle inte bli en likadan dag till (eftersom den var både ineffektiv och allt annat än konstruktiv). Jag la tjatförbud på mig själv helt enkelt. Det är inte jag som ska bo i dom där rummen. Sen måste jag erkänna att jag fuskade lite för att lyckas hålla det. Jag åkte hemifrån med Lillasyster. Lämnade de tre större hemma. De klarar sig ypperligt utan en mor som tjatar sönder dom. Och tror ni på rackarn inte att Storasyster och Lillebror gjort var sitt litet ryck under denna tjatfria dag. Faktum är att jag tror att det inte är tack vare gårdagens tjat utan trots gårdagen. Jag har inte blandat in mig i ett enda bråk heller... Tjoho!

Ok, jag är personligt ansvarig för vad jag tar mig till. Faktum är att jag KAN välja att viga mitt liv åt att skapa ordning i Kaosfamiljen så att jag aldrig mer får känslan av dödsstjärnans soprum. Risken är bara att jag kommer att bli bitter eftersom Kaosfamiljen är Kaosfamiljen och inte låter sig ändras med skrik och tjat. Att erhålla ständig ordning skulle också ge mig alla möjligheter till att bli olycklig eftersom det är ett Sisyfosarbete som aldrig tar slut. Intressant också hur jag tycker att jag borde kunna kräva att alla i lilla familjen ska ställa sig i givakt i exakt samma ögonblick som jag tycker att det är dags för röjning.

Nå, igår kväll hade vi ett litet rådslag och resonerade om hösten i allmänhet och städning i synnerhet. Konstruktivt. Kan bli riktigt bra. Om jag bara tänker mig för och inte går igång och tjatar för faktum är att det bästa sättet att få något att ta en miljon år i Kaosfamiljen är att börja tjata om det. Alla i Stökriket är mer eller mindre allergiska mot tjat. Varenda år är det gnissel i maskineriet när vi ska "komma igång". Om jag inte vore mej så vore jag avundsjuk. Jag är Drottningen i Stökriket and I´m proud of it... Kram på er Bloggvänner

En äkta skit-dag...

Idag hade jag tänkt uträtta underverk med höströjning men mestadels har jag känt mig som om jag satt fast i Dödsstjärnans soprum i Star-wars. En fundering jag hade var om det blir mer skräp och bråte för varje sekund eller om det är väggarna som helt enkelt flyttade sig inåt. En annan liten tanke var varför det bara var jag som fattade att vi bodde i Dödsstjärnans soprum.

Och naturligtvis har jag skrikit åt hela min familj idag. Det blir ju lätt så när man försöker få ett gäng människor att göra något som kommer just före att smitta ner sig själv med difteri på roligt-listan. Och jo, dom har skrikit tillbaka också, massor. Vi har inte skrattat alls. Inte ens dragit på mungiporna eller haft pytte-mysigt. Och det tar en oherrans tid att skrika åt varandra. Och det kostar massor med energi också så det blev inte så värst mycket av underverkandet när det kom till kritan.

Storasyster tycker att vi kan ringa till 118800 och fråga vart Lillebrors DS är. Eftersom vi alla hatar städning passionerat kan vi också fråga vem som ska städa åt oss. Hon tror nog att de skulle bli lite sura, framförallt över fråga nummer två. För min del är det inget att fundera på. Enligt reklamen är de billiga och kan svara på alla frågor. Hur sura 118800 än blir så är det ingenting mot hur galna Kaosfamiljen, med modern i spetsen, varit idag. Nu räcker det, man kan inte ägna sitt liv åt att skrika åt dom som man tycker om. Imorgon ska jag inte tjafsa med någon utom möjligtvis 118800. Sköt om er

Välkommen vanliga vänliga vardag?

Åh, så var det dags igen då. Vardag... In i renfållan och springa. Upp på morgonen och framåt. Skynda skynda kom IGEN!!! Vad ska vi äta till middag och vem var det nu igen som skulle göra vad när? På sätt och vis får jag rysningar av själva tanken... Men kanske beror det på att vi inte är igång än. Mannen och jag har "saxat" de sista veckorna. I veckan är det min tur att vara hemma och han jobbar. På min lott faller att shoppa skor, försöka vrida tillbaka dygnet och lite sånt. Klart det känns lite drygt men det gäller alla och det blir bra. Den vanliga vardagen är grunden för att man ska njuta av det andra. Människor vill behövas och som tur är så skulle Kaosfamiljen bli saknade om vi inte klev in i vardagen igen.

Vi har haft en alldeles underbar sommar. Massor med bad, riktiga möten mellan människor, fotboll, musik och skojigheter. Vi har haft det hur bra som helst men sånt sliter också. Ett helt gäng här kommer att tycka att det blir skönt med lite vanliga vänliga rutiner. När man vet vad som gäller och vad som ska hända härnäst. Och för att inte tala om att Lillasyster har ett skriande behov av att börja i förskoleklass! Välkommen vardag! Kram på er alla vardagsvandrare :-)

Nu är det nära...

att svärburken blir helt full men jag försöker verkligen att hålla mig i skinnet. När jag har tusen miljarder saker i huvudet så trillar något lätt bort... För det mesta innebär det att jag tappar bort något och så blir jag galen...

Eller också väljer jag att tänka på alla andra saker som jag vet efter en dag som denna. Saker som är viktiga och betyder något på riktigt. Att en del människor inte är fysiskt friska. Att det finns dom som kommer till Sverige för att det är krig och misär i deras hemländer. Att en del andra bråkar om sina barn eller blir misshandlade eller mår psykiskt dåligt eller missbrukar eller har anhöriga som drogar/ inte mår bra. Listan kan göras hur lång som helst...

Ok, då. Jag har borta min mobil. Igen. Jag vet, nästan tjatigt men förra gången badade den. Att den är borta betyder att jag bör bromsa. Bara det. Kanske hittar jag den, då är det bra. Annars hittar jag den inte, då har jag det bra ändå. Faktiskt. Det är bara en sak helt enkelt. En sak kan aldrig blir hur viktig som helst. Allt som är riktigt viktigt har jag oförskämt mycket av även om min mobil är borta och hösten är här. Ha en trevlig helg. Mys i höstmörkret och hoppas ni har någon att krama. Kram på er

Nä men, hur hände det här?

Dom kastar vi sa jag till Storebror. Då tittade ett par stora bruna ögon på mig och sa snälla mamma syyy...

Ett par minuter senare satt jag till min förvåning och sydde... Jaga brukar inte sy ALLS och om jag gör det uppfinner jag alltid nya svordomar men ibland är det bara så rätt att ge med sig ;-)

Utmaning x3

Första utmaningen är lite på skoj så där och kommer ifrån från Perny:
1. Går du hellre ut(på party etc.) med stökigt hår och snygg makeup eller fint hår och utan smink?
Har lockigt hår och sminkar mig aldrig så valet som jag är nöjd med är stökigt hår och utan smink

2. Rakar du hellre av dina ögonbryn eller tappar dina ögonfransar?
Tappar ögonfransarna tror jag... eftersom det känns som om ögonbrynen behövs mer eller?

3. Skulle du hellre vara tvungen att handla allt ditt smink på H&M eller från nätet för resten av ditt liv?
Det verkliga straffet skulle vara om jag blev tvungen att handla smink ;-)

4. Skulle du bära mörk lipliner med ljust läppstift i en månad eller en härlig 80tals-perm?
-84 ringde en kompis som nyss permanentat sig till mig och grät och sa att hon såg ut som mig i håret... Bäst att jag tar permanenten (eftersom jag redan verkar ha den ;-))

5. Om du måste välja att måla dina naglar med bara neutrala färger eller färglada färger resten av livet vilket väljer du?
Har röda tånaglar året om så jag kör på färgglatt.

6. Skulle du hellre ha “MC Hammer”-byxor eller silvriga lamé-hotpants på dig offentligt?
MC Hammer låter väl bättre tror jag...

7. Har du hellre ha en Oompa-Loompa-apelsin-fake solbränna eller en bondbränna(som man får om man solar i t-shirt och shorts)?
Är det något fel på Bonnbränna? Tycker det där Oompa-Loompa låter lite suspekt...

8. Väljer du hellre en ful klippning eller en ful hårfärg?
Har man lockigt hår kan man klippa sig själv hur fult som helst nästan utan att det syns ;-)

9. Varje fredag i ett år måste du antingen sminka dig pin up-inspirerat eller goth-inspirerat – vad väljer du?
Goth. Såg Harry Potter filmen utklädd till Bellatrix Lestrange för två veckor sedan och tyckte att det funkade :-)

10. Skulle du hellre bli av med alla dina skor eller all din makeup?
All min make, om någon ids söka rätt på den. Jag har nog ett rött och ett vitt läppstift, en kajal och något ögonskuggigt i kanske blått. Allt inhandlat till Halloween för några år sedan... Skor däremot är otroligt viktiga. Man kan inte ha kul eller le en liten aning i osköna skor. Allt blir värdelöst helt enkelt om man inte har bra skor.

Andra utmaningen är av mycket långsiktigare art och kommer från Jesper Juuls bok Ditt kompetenta barn som jag just nu läser igen. boken rekomenderas verkligen. Han skriver att det ibland hjälper att påminna sig om följande fakta: När två vuxna blir föräldrar har de (i gynnsammaste fall) tillsammans ca en tredjedel av den erfarenhet,insikt och know-how som behövs för att göra det någorlunda bra. Resten måste de lära sig av varandra och barnens kompetenta återkopplingar under resans gång. Det känns som en riktigt härligt utmaning...

Den tredje utmaningen är av mer akut karaktär: Att precis som Pippi Långstrump säga till mig själv på skarpen. Gå och lägg dig Jenny så att du orkar upp till jobbet imorgon. Sov gott på er alla fina...

Magiskt ljust och fräscht

Jag har hittat det, sättet att få en "ljust och fräscht- touch" överallt på kortast möjliga tid. Plasten som jag använde när jag målade trädgårdsmöblerna har blivit helt magisk. Man behöver bara hantera min magiska plast en liten stund och sen har man vita flingor på tre våningar. Trampar man dessutom på flingorna så sitter de för evigt (grr). Nu har vi såna där vita fling-golv överallt. Till och med soprummet, som kan vara rätt skabbigt har fått sin släng av ljust och fräscht-sleven. Måtte inte inredningsmodet svänga, nu när vi trendat till oss så...

Stranden själv...

En försmak på framtiden, då när barnen flyttat och göra-precis-vad-man-vill-tiden utökats till nästan dugnet runt?

Där låg jag och skrattade till Babbens bok "En av de första sakerna min man sa när vi flytte ihop var: -Min förra fru köpte alla våra julklappar och jag vill att det fortsätter på det viset, okej?
Och jag gillar inte ens att shoppe, så jag tänkte att vill hon köpe all våre julklappa-helt okej!".
Jag badade lite och sen la jag mig och läste igen samtidigt som jag hörde hur mammor stökade med fika till kinkiga barn som hade sand i... ja, överallt.

När jag kände mig nöjd ställde jag mig upp och vek ihop min handduk. Cirka 30 sekunder senare satt jag på cykeln för att hämta dottern på kalas. Det har sina fördelar med att yngsta barnet är sex år. Framtiden ser ljus ut! Kram på er

Ibland är jag ute och cyklar

Naturligtvis har min cykelreparatör det inte helt enkelt, kraftigt underbetald är han också. Jo, det är Mannen som repar cyklar i detta hushållet och jag är hjärtinnerligt tacksam för detta. Jag känner nämligen ingen som har så mycket "tummen mitt i handen som jag". Antar att jag har andra färdigheter, jag har eh, jo hm, till exempel... lockigt hår, eh... Dags att lämna ämnet. Mannen är underbar i alla fall och han har inte något helt lätt jobb, mina cyklar har en förmåga att bara "råka" rasa ihop.

Cykeln, detta vidunderliga fortskaffningsmedel. Man tar sig framåt och känner vinden i ansiktet och lukterna i näsan. Jag cyklar så ofta jag får en chans. Det är snabbt, smidigt, billigt och miljövänligt. Sedan i våras har jag "fin-cyklat" till jobbet. Jag cyklar när jag har tid, lust, medvind och sol i ryggen typ. Jag bestämmer mig på morgonen. Eftersom det är en bit cyklar jag oftast bara en väg, lämnar cykeln på jobbet och cyklar jag hem en annan dag. Stressreducering när den är som bäst.

Något som också är alldeles underbart är att cykla med barnen. Om man gör resan till en del av målet och vilar så ofta man kan. Tittar på roliga saker längs vägen. Vi hittar massor med naturliga och onaturliga grejer. Vi räddar maskar och spanar in överkörd padda. Plockar blommor och bär, petar lite på ett ormskinn med en pinne eller tar med oss ett otroligt stort maskrosblad hem. För ett tag sen hittade Lillasyster och jag den här som vi följde en bit, hur spännande som helst.


När livet blir trassligt är jag gärna ute och cyklar, antingen själv eller med en vän. Kanske är det så det är, man måste "vara ute och cykla ibland för att få ordning på tillvaron. ;-). Hoppas ni har någon att vara ute och cykla med, på det ena eller det andra sättet...

Livets olika skeden...

Somliga säger att det bara säger svish det där med tid. Alla tider är olika och tid är relativt. Personligen tycker jag att en kvart med en skrikande bebis är bland den längsta tid som kan finnas. Var tid har sina saker, att vara barn, tonåring, vuxen småbarnsförälder, barnförälder, tonårsförälder, vuxen med utflugna barn, pensionär, mormor/farmor osv. Det ser ut som om var tid har sina gåvor och vedermödor... Tricket är väl att i möjligaste mån var nöjd med sig själv och sin situation i den tillvaro man just är.

När jag tänker på saken så tror jag att man som person är olika bra på att vara i olika åldrar. En del tider ska man bara försöka stå ut med (hade jag behövt höra när jag gick i 7:an och min bästa kompis skulle flytta). Lägg därtill att vänner och kärlekar under hela livet kommer och går, om än, turligt nog, inte i samma tempo som i tonåren ;-).

Och så är vi alla olika och det berikar enormt om vi inte försöker göra om varandra. En del vill ha planer och struktur, andra vill ta dagen som den kommer. Somliga vill ha fart och fläkt, andra tycker att tillvaron gärna får vara lugn. Idag är det varmt. Jag är en barnförälder i mina bästa år. Kan bli sand emellan tårna för de som vill... Min bästa tid är nu... Kram