Kaos-familjen på väg mot semester

Skolavslutning med de sedvanliga kriserna. Lillebror har vägrat klippa sig i vår, han har sett ut som ett troll. Kvällen före gick det inte heller för sig och man tvångsklipper ju inte en snart 10 åring. På morgonen däremot kunde han inte stå ut en minut till utan att vara klippt så Mannen satte sötnosen på en pall och körde rakapparaten. Toagolvet såg ut som om vi klippt en björn och Lillebror blev fin.

Storebror hade som vanligt lite kämpigt med att ta sig upp men sånt liv som det blev när Storasyster hade tappat bort sina tights i sitt rum kunde inte ens han sova sig igenom. Till slut tog hon ett par av mina och for...

Lillasysters kofta var försvunnen. Ja men tjoho. Vi sökte som galningar men den var borta. Hm, ja antagligen har den väl legat på vår magiska hallmatta, den som sväljer saker hela för att sedan spotta ut dom ett halvår senare ;-). Nåja, Lillasyster är en mycket pragmatisk ung dam. Kan man inte ha saker som passar så får man ta något annat. Hon tog sina randiga tights och den blommiga klänningen. När jag kom till kyrkan såg jag att hon toppat sin outfit med en rutig skjorta. Ha Ha, underbara hon. Jättefin och varm kände hon sig... Jag har slutat bråka med barn om kläder.

Sen lämnade jag in bilen för reparation, 17000 kommer det i värsta fall att kosta. Ja men jippie. Precis det besked man vill ha när man just ska ha semester. Slutfinish på jobbet och sen hem och börja packa. Vi åker nämligen bort idag (inte sån där kanontiming men enormt kul ändå).

Packning med en Kaosfamlj är ett speciellt kapitel. Några springer runt som yra höns, någon skäller som en bandhund, någon vägrar och slänger sig ner någonstans och tjurar, helst i hallen så att hen är enormt mycket ivägen och alla blir galna. Ytterligare någon har just satt sig och börjat läsa en Kalle Anka tidning för sjuttiosjuttonde gången. "Bandhunden" hota med att ett av barnen inte får följa med ett par gånger. Den som var offer för detta hot brydde sig inte nämnvärt. Gjorde nog en snabb kalkyl om troligheten att vi skulle lämna något barn hemma själv och fann det osannolikt och vägrade vidare. Inte blir packningssituationen lättare av att Kaosföräldrarna har olika timing och taktik när det gäller packning heller.

Men som vanligt klarade vi det, även om det brukar finnas en stund då vi tänker att vi borde skita i allt. Om en timme åker vi och allt är lugnt (innan den sista ta-sig-ut-genom-dörren-krisen). Tio dagar någon annanstans. Sol, bad och en massa roligheter. Byta miljö och återhämta sig. Lyfta blicken ovanför vardagen. Ha det så himla bra bloggläsare och om ni inte har något för er, skaffa en drake. Nu flyyyger viiii...

Taktiken funkar...

Men jag är bra trött i huvudet. Bara att försöka hålla reda på vilka klasser vi betalat blomkvastarna till fröknarna är ju en sport när man har fyra barn. Och var det inte någon klass som jag tog på mig blommeriet?

Imorse började en lampa lysa på bilen. In på verkstaden och fick den släckt. Cyklade därifrån. Tusen kronor fattigare hämtade jag den senare på kvällen. Bara för att upptäcka att eländet börjat lysa igen när jag sent om sider kom från jobbet...

Nåja, det ordnar sig väl på något sätt. Lillasyster blev jätteglad när jag ringde hem och sa att hon och syskonen kunde ta sig nudlar. Storebror glömde helt bort att äta. Inte mitt problem om en snart 15 åring är hungrig när det finns mat fulla skafferiet, kylskåpet och frysen...

Pust pust, påminna sig om att bara göra det viktigaste, punkt. Verkligen final på jobbet. Tänker tatuera in i pannan att jag inte ska gå på semester på skolavslutningsdagen nästa år och verkligen inte planera in en resa dagen efter. Jag känner hon som kommer att nattpacka på fredag (men så får det vara, något annat funkar bara inte). Over and out. Kram på er

Vit Allium och pax bli äkta häxa...

Äntligen har mina miniDahlior transformerat sig, till vit Allium (tror att den var senaste skriket förra året så det passar ju bra).

Insåg idag att det inte räcker att bara vara kärring längre. Jag behöver bli en äkta häxa för att klara resten av veckan. En häxa från Harry Potter världen. En som kan ordna en tidsvändare eller en osynlig utvidgningsförhäxning av tid. Skulle vara praktiskt med lite fler timmar fram till lördag, både på jobbet och hemma.

Jag bryr mig inte om att räkna upp att som skulle göras, både ni och jag skulle bara bli svettiga. Jag konstaterar bara att det inte funkar. Finns inte en chans i världen att jag hinner allt. Efter en liten cykeltur i regnet skaffade jag mig en taktik. Stor prioritering helt enkelt. Inte det viktigaste först utan bara det viktigaste. Punkt. Såna saker som spelar roll om ett par år. Resten får vara tills jag vet inte när. Det är inte meningen att jag ska ta kål på mig. På sina sätt är det skönt att få insikt om att man inte hinner allt, prioritera och leva med det. Nöja sig med topp tio på VIP listan och sluta sträva efter att hinna topp hundra. Nummer ett till sex är redan förprioriterade, barnen, Mannen och jag ;-). Hoppas att solen skiner på er och att ni har kärlek i era liv allihopa. Kram

Livräddade några blommor idag...

Gurkorna slokade och pelargonerna ser rätt sorgliga ut. När det blir mycket så gör jag som kroppen när den blir avkyld, skyddar det viktigaste. Som läget varit nu, både hemma och på jobbet så har blommorna kommit låångt ner i prioriteringen.

Däremot har jag varit till mamma och pappas stuga med de tre yngre barnen. Lekt lite med brorsan och hans familj. Doppat mig i havet flera gånger per dag. Pratat en massa med brorsan och hans mysiga fru. Barnen har lekt och stuckit iväg på äventyr. Som att vara utanför tiden. Åkte och jobbade lite men åkte tillbaka igen. Hoppade på avkopplingståget igen och efter en stund kändes det som om jag inte varit på jobbet på länge. Återhämtning med stor Å.

Pratat en del om hierarkier, makt och våld också. Intressant men inte lätt. Det där att det alltid finns någon dåre på skolgården och att tjejer men framförallt killar måste hitta sätt att förhålla sig till våld. Och att det, om man inte bestämmer sig för att försöka "hoppa av det där tåget" fortlever även i vuxenlivet fast mer sofistikerat... Att en människa med en Audi eller Bmw i stort sett är beredd att köra ihjäl både sig och sina medtrafikanter hellre än att ligga bakom en folkabuss en bit är ett sånt exempel... Och jo, jag har träffat många "hierariki-människor" i mina dagar. Både de som har pengar och sånt men också de som härkar genom våld och jag tror att de som försöker låta bli att tävla och hierarkia sig har det bättre genom livet. Verkar som att ju mer makt och ju högre upp i hierarkin desto räddare blir man...

Inte lätt att hålla blommorna vid liv när man har så mycket omkring sig och i huvudet. Kärlek till er allihop!

Ibland vinner man, ibland förlorar man...

Att cykeln fortfarande är borta stör mig lite. Det är svårt att vara en äkta kärring utan en kärringcykel... Blev dock tröstad av en gammal vän med att jag ändå har alla kvalitéer för att kvala in som en äkta kärring ändå ;-). Dessutom la han till att jag varit en kärring länge (och jo, jag tog det som en komplimang, vi har känt varandra i runda slängar 35 år). Polisanmälde den som försvunnen idag och plötsligen sa kvinnan trollade hon i receptionen fram mitt gamla tjänsteleg som varit borta läänge. You win some, you loose some...

Det bekräftar min teori om att det nästan alltid är något som är borta. Tricket är att försöka se till att det är oviktiga saker som är borta, sånt som vantar och mössor till exempel. Det är mer en regel än att undantag att jag börjar strula bort saker när jag är stressad också så nu gäller det att häfta fast allt viktigt på kroppen. En handledare som jag hade för länge sedan hade en närbesläktad tes om att alla människor har sina kaosområden och sina ordningsområden. Riktigt spännande. Jag vet vilka mina ordningsområden är, relationer och ekonomi. Funkar inte det så får jag ungefär panik.

Men tillbaka till cykeln. Detta underbara redskap för transport och rekreation. Vilken frihet! Har fått låna min mammas cykel. Underbara modiga hon som lånar ut sin cykel till mig, cykelmarodören. Imorgon cyklar jag nog till jobbet bara för att fira att jag kan. Dessutom är planen för morgondagen att jag ska köpa mig en "på-jobbet-bikini" så att jag kan slänga mig i älven en stund när livet på jobbet blir för mycket. För precis som den underbara fotbollstjejen sa på lägret så blir man som ren i själen av att bada lite. Och ibland behövs det att man renar sig lite när man har ett grymt viktigt men galet jobb. Kärlek till er alla

I veckan har vi inte städat

Och det syns. Drivor av allting överallt. Hallen är smockfull med skor, paraplyer och skolväskor. Däremot har vi tittat på fotboll, umgåtts och haft det bra ändå. Dessutom har vi firat att en av barnen gjort en bragd. Glass och kakor blev det. Kakor som vi bytt till oss mot ett Petshop-hus. Det är roligt att byta grejer.

Nöjdast är jag nog över att jag har skänkt bort fem kassar med kläder och skor till en kvinna som hjälper asylsökande. Människor som får 61:- om dagen per person om man delar hushåll. 50 kronor per barn om de är mellan 11-17 år. Mindre för yngre barn och från 3:e barnet halveras pengen. Tjoho, försök att försörja en familj på det om ni kan... (Kollade upp det på migrationsverkets hemsida och jo, det stämmer). Man må säga vad man vill om det men det är ju barn som går i samma klass som våra som lever under de förhållandena.

Shit, vad lyckosamma vi är som inte behöver fly till något annat land, även om vi gnäller över vädret ibland så trivs vi nära våra kära, i en kultur som vi känner väl och med ett språk som vi kan. Dessutom bor vi i ett land där vi har demokrati och rättigheter. Tandvård, sjukvård och möjligheter att få annan hjälp har vi också (asylsökande får bara akut av allting). Så jo, jag tänker att Mannen och jag gott kan ge bort de saker som familjen använt klart till någon som behöver det. Att göra gott känns bra. Vi lär inte sakna någonting ur de där kassarna och gör vi det har vi råd att köpa det.

Det är också en anledning att fira, att vi har det så bra i vårt överflöd, där vi är och att vi kan vara kvar här och hjälpa våra barn att skapa sig en framtid. Lite städning hit eller dit må ju vara ;-). Sköt om er

Bättre att vara 42 än 13 år...

Cyklade till jobbet igår och sen försvann cykeln. Fina gamla Bettan borta, stulen. Vi som har haft så kul... Hon som tagit mig över stock och sten i 13 år. Aldrig svikit, gått otroligt många mil. Ensamma upptäcktsfärder och cykelfrukostar. Tagit mig till träningar, jobb och vänenr. Fraktat hem oerhörda mängder mat från affären och allsköns andra bra och ha saker.
Har dragit runt på stan och spanat. Inte ett spår. Trettonårstjejerna som var med var mycket upprörda, fast det är ju såna damer nästan jämnt. De var 3 mot 1 när det gällde klackskor, hetsen var stor och argumenten höll. Först sprang jag ifrån dom men en stund senare gav jag leende med mig. Klart att det ska finnas någon fördel med att bli tonåring, om nu högklackade skor någonsin kan vara en fördel. Och självklart ska man få vinna diskussioner ibland.

Angående cykeln är det förstås irriterande. Någon annan cyklar runt på min favvo-cykel. Någon som kanske inte ens är snäll med den. Ve den i så fall. Bettan förtjänar ett gott nytt hem om nu inte jag ska ha henne. Men som jag konstaterade till Storasyster och hennes kompisar. Anledningen till att jag ändå inte är så upprörd är att jag är just 42 år. Jag tycker verkligen om min cykel men i min ålder vet jag att det finns viktigare saker. Jag har vänner som har sjuka barn och vänner som inte längre lever. Livet är så mycket större än en försvunnen cykel. Kanske var det någon annan som behövde henne. Kanske tyckte hon att det var dags att bege sig (smygtittade jag inte på en ny en gång ifjol?).

Att livet får verkliga perspektiv är anledningen till att det är mycket bättre att vara 42 än 13. När jag kom hem hade en vän skrivit på facebook om att hennes fina svärmor gick bort igår kväll. Nuet är det enda vi har, låt oss njuta av det ända tills vi, någon annan eller en cykel ska vidare. Kärlek till er alla :-)