Taktiken funkar...

Men jag är bra trött i huvudet. Bara att försöka hålla reda på vilka klasser vi betalat blomkvastarna till fröknarna är ju en sport när man har fyra barn. Och var det inte någon klass som jag tog på mig blommeriet?

Imorse började en lampa lysa på bilen. In på verkstaden och fick den släckt. Cyklade därifrån. Tusen kronor fattigare hämtade jag den senare på kvällen. Bara för att upptäcka att eländet börjat lysa igen när jag sent om sider kom från jobbet...

Nåja, det ordnar sig väl på något sätt. Lillasyster blev jätteglad när jag ringde hem och sa att hon och syskonen kunde ta sig nudlar. Storebror glömde helt bort att äta. Inte mitt problem om en snart 15 åring är hungrig när det finns mat fulla skafferiet, kylskåpet och frysen...

Pust pust, påminna sig om att bara göra det viktigaste, punkt. Verkligen final på jobbet. Tänker tatuera in i pannan att jag inte ska gå på semester på skolavslutningsdagen nästa år och verkligen inte planera in en resa dagen efter. Jag känner hon som kommer att nattpacka på fredag (men så får det vara, något annat funkar bara inte). Over and out. Kram på er

Det blev inte precis som vi hade tänkt oss...

Storasyster behövde lite kläder så hon åkte buss in till mig på jobbet. Praktiskt till tusen. Vi gick runt och var väldigt effektiva, bara hon och jag. Det tillhör inte vanligheterna att någon av barnen blir ensam med en vuxen. Denna gång blev hon ensam tack vare att Storebror "inte palllade" följa med. Tur för henne, hon strålade som en sol. Hon såg nämligen ut både kläder och skor och sen fick hon välja en restaurang. Matvalet var svårt så det märktes att hon inte brukar vara i den situationen. Sen satt vi och åt, myste och pratade en bra stund. Nu kunde väl ingenting gå fel...

Hm, faktiskt myste vi så länge så att alla affärer som hon sett ut saker i hann stänga... Så, varken kläder eller skor... Eller, ja... eh mitt i allt skratt som blev när vi insåg att vi misslyckats totalt så råkade jag i ett svagt ögonblick lova att "sy till" en klänning som vi nödköpte så där någon minut innan vi-stänger-nästan aldrig-köpcentret stängde. Sy till en liten aning bara, köpa för att sy till grejer till mig slutade jag med för ungefär 1003 år sedan. Men nu var det ju inte mina grejer så nu måste det bli av. Lovat och allt, några knapphål så där... Och jag som konstant alltid valt träslöjd så fort jag fått en chans... Ja men tjoho, vad gör man inte... Jag misstänker starkt att jag inom en mycket snar framtid kommer att vräka ur mig klasvis med ord som det är minst 18 årsgräns på...

Storasysters tanke var att hitta något nytt till skolavslutningen imorgon. Trots den totala misären gällande inköp var hon väldigt nöjd med sin utflykt. Hon log och sa stjärnstrålande -Mamma, det här får vi göra om, det var jättebra, förrutom den lilla detaljen att vi varken köpte kläder eller skor men det kan vi ju försöka göra lite bättre nästa gång. Underbara unge... Nu mot symaskinen... Jag blir arg bara jag tänker på den men glad när jag tänker på min och Storasysters äventyr :-) Håll tummarna för att symaskinen överlever... Kram på er