Ny energi och nya politiska ideer

Packningsångesten och ta-sig-iväg-krisen var värt besväret. Vi har varit till den där berget som vi brukar åka förbi på väg till de "riktiga" fjällen. Berget är 15 mil bort och har erbjudit sol, skidåkning för alla och vederkvickelse, underbart. Sju barn på fyra vuxna är inte mer än fyra barn på två. Tvärtom är det mycket som blir enklare. Mindre strider mellan syskon till exempel eftersom man har fler att välja på. Mindre måsten till föräldrarna om man delar upp sysslorna är ännu en fördel. Stugan mitt i backen var ren lyx, både barn och vuxna kunde ta det lugnt när det behövdes. Lugn och ro... Hostan fortgår och Storebror har feber igen men som vi skrattande konstaterade i morse så är varje natt när ingen har kräkts en god natt.

På tal om energi så lägger jag inte mer energi på det nu. Rut och Rot, jag har bestämt mig, jag är emot båda två. Så länge hemtjänsten städar var tredje vecka hemma hos de som har något handikapp eller är gamla kan jag inte tycka att det är rätt att skattepengar subventionerar städning hos personer som är i sina bästa år. Och "måste" man bygga till en altan, tapetsera, byta ut slitna köksluckor eller fixa till ett flashigt SPA tycker jag också att man kan betala själv. Jag har inte lösningen men det borde gå att få hjulen att snurra på andra sätt. Sätt folk på att uppfinna värme som alstras av vinterkräksjuka (eftersom den brukar spridas när det är som kallast vore det väl praktiskt), bilar som drivs av hostenergi, feberväxlare, overaller med "bärhandtag" bak eller vad som helst...

Och hos Ketchupmamman hittade jag några riktigt bra grejer angående fenomenet att mammor ibland blir anklagade för dålig research och att vi borde förvänta oss mer. Kram på er

Tjoho

En natt obruten sömn gjorde susen... nu sticker vi till backen... det vi inte har med oss nu köper vi eller också behöver vi det inte...ha en trevlig helg JätteKram

En sån där obeskrivlig dag

Vad tror ni om att förändra både världen och mig själv med lite Nitroglyserin? Idag har jag varit trött på att vara mej, har tänkt aldrig, orättvist och alltid massor med gånger. Det är mycket som både varit toppen och botten de senaste dagarna och sånt tär lite på krafterna. Ikväll hade jag tillsammans med Storebror och trött Lillasyster (gullungar) släpat hem 9 kassar mat. Vi kände oss som rika kungar. Duktiga till tusen. När jag lyckats pussla in maten i vårt pyttelilla kylskåp (värre än ett 1000 bitars puzzel eftersom det är tredimentionellt) ville barnen ha kvällsfika av det som låg lite längst in i kylskåpet. Tjoho, bara att börja pussla ut igen då...

Shit, jag ser ju själv hur gnällig jag är. Mycket av det kan jag inte ens skylla på någon annan. Som att vi ska åka iväg imorgon och åka skidor ett par dagar, om vi nu håller oss friska. De barn som är friska har sportlovat sig så de är helt färdiga. De barn som varit sjuka är eftertrötta. Mannen behöver plugga eftersom barnen ägnat stor del av veckan åt att vara sportlovslediga/ sjuka. Skulle vi nog ha tänkt på liite tidigare... Det lär bli nattpackning... Tur att vi köpte en riktigt rekorderlig godispåse...

Och mitt i alltihop träffar man också på en massa trevliga människor, ibland där man minst anar det. Kanske inte nitroglyserinläge ändå då... Nu känns det bättre, nog med snackande, dags för packande... Kram på er

Sjukstuga

Två stycken har magsjuka
en annan har 39,5°
söka hinkar nästan naken i garaget
byta lakan
hostmedicin
vitpeppar
dusch

Men annars är det fint. Imorgon är det 8/3, internationella kvinnodagen. Den enda dagen på året som inte är förhandlingsbar. Googlar man lite på nätet så ser man att det hänt en hel del när det gäller rättigheter för kvinnor på relativt kort tid. I år har kvinnor har haft rösträtt sedan 1921 och preventivmedel har varit lagliga sedan 1938. Från och med 1960 fick kvinnor behålla sitt efternamn även efter de gift sig. Samma år prästvigs de första kvinnliga prästerna och Sirimavo Ratwatte Dias Bandaranaike blir världens första kvinnliga premiärminister. I år fyller internationella kvinnodagen 100 år. Imorgon ska jag träffa ett gäng trevliga tjejer och roa mig. Hoppas ni får en rekordtrevlig kvinnodag

Pax inte uppfostra några "riktiga" karlar

Ibland händer det saker som får en att tänka till. Två dagar åt att funderat och diskuterat vad det är med manligheten. Eller snarare har det nog handlat om vad det är med myten om manligheten. Ensam är stark, bra karl reder sig själv, att stå upp som en man, en karl ältar inte saker osv osv.

Jag tänker att det är skillnader mellan män och kvinnor (snopp och snippa) men att vi ständigt förstärker myter om manlighet/ kvinnlighet. Vad är det som gör att sexåringen kommer hem från skolan och berättar att han gjort illa sig men stolt konstaterar att han inte gråtit? Gråt som är så läkande...

Manlighetsmyten kanske funkar på skolgården och upp till gymnasiet men sen... I sin yttersta form stjälper man hellre i sig sprit än att prata, spöar hellre kärringen och barnen än gråter och visar sig liten, sitter hellre i fängelse än att misstänkas för feg och tar hellre livet av sig än att söka hjälp. Tjoho...

Som tur är så blir väl minst 98% av våra pojkar inte "riktiga" karlar på det sättet (hur skulle samhället då se ut?). Men det stör mig att mina pojkar kanske ibland kommer att bli ifrågasätta eller själva ifrågasätta sin egen manlighet utifrån myter om hur en "riktig" karl ska vara... Och därför hoppas jag att vi är fler som medvetet väljer att försöka låta bli att uppfostra mytens riktiga män.

Ha en trevlig helg Bloggvänner

Ibland tar bränslet slut...

och på ett barn märks det ofta tydligt. Finns inte ett uns av energi till att resa sig upp och gå hem. Benen är som spagetti och rösten gnällig. Orättvist, orkar inte, vill inte och varför ska jag alltid /får jag aldrig är vanligt förekommande ord. Allsköns olika olösliga problem tornar upp sig och ingenting kommer någonsin att bli bra igen.

Ibland händer det mig som vuxen också men det märks på lite annat sätt. Vi vuxna är mer väluppfostrade än att vi slänger oss på golvet. Känslan är nog densamma, det har blivit för mycket. Ordvalen är när jag tänker på det slående lika. Man slänger sig med ord som alltid och aldrig, orättvist. Hittar problem överallt och börjar hacka på sina närstående. Precis som Lillasyster när hon ligger på badhusgolvet kan man ha rätt i sak men problemet är att bränslet är slut. Man går på tomgång, behöver tanka...

För barn kan det räcka med att sova, äta och ta det lugnt. Hur tankar vi vuxna? Svaret på den frågan är lite knepigare. Individuellt... Och när man börjar svänga sig med ord som alltid och aldrig borde det vara en varningssignal så att man stannar upp och tänker vad är problemet egentligen och vad behöver jag. Kanske är problemet inte ens mitt... I en familj är det lätt att trassla in sig och inte veta vart jag slutar och den andra börjar. Om Mannen är kinkig är det inte mitt problem utan hans som han får lösa. Om något av barnen har tråkigt, tvingas lämna tillbaka Harry Potter talskivan innan den är färdiglyssnad, har smutsat ner sina favoritbyxor eller vill bada mer när badhuset stänger är inte heller mina problem. Att bära problem åt andra blir otroligt tungt eftersom man egentligen inte kan göra något åt dom.

Så mitt uppdrag är att hålla koll på min bränslemätare och se till att tanka medan tid är. Tanka gör jag genom att ha roligt i vardagen och sticka hemifrån ett par timmar med kompisar ibland. Det är skönt att vara bara mig själv för en stund, inte varken mamman eller yrkesmänniskan. När jag kommer hem är jag som ny, kärleksfull, säger inga aldrig eller alltid med gnällrösten. Ofta har jag till och med fått perspektiv och kan diskutera lite konstruktivt. Berätta, hur tankar ni Bloggvänner?

Äntligen är OS över

så nu kan jag bli vacker igen. Det har varit trevligt men tyvärr har en hel del av min skönhetssömn gått till spillo. Alltid har det ju varit något man kunnat titta på /sova till... Sport är riktigt roligt och otroligt patetiskt på en och samma gång. Så pass fängslande att Mannen och ja knappt druckit te alls. Och så klart det märkts även om det mesta löser sig. Logistiken har inte en chans att fungera friktionsfritt när vi ägnat kvällen innan åt att följa stafetter. Kommunikationen uteblir lätt när vi koncentrerar oss på att en liten svart gummipuck ska landa bakom rätt utstyrda kille som vaktar en järnbur med nät... Tekoppen med Mannen på kvällen är A och O för att allt ska fungera. Det är då vi kan fundera och planera, skratta åt missöden och uppdatera oss i vad som händer i varandras liv.

Bortsett från att OS tagit mitt pandaansikte till en ny dimension är jag nöjd. Så hej hopp, dags för tekopp