Ibland tar bränslet slut...

och på ett barn märks det ofta tydligt. Finns inte ett uns av energi till att resa sig upp och gå hem. Benen är som spagetti och rösten gnällig. Orättvist, orkar inte, vill inte och varför ska jag alltid /får jag aldrig är vanligt förekommande ord. Allsköns olika olösliga problem tornar upp sig och ingenting kommer någonsin att bli bra igen.

Ibland händer det mig som vuxen också men det märks på lite annat sätt. Vi vuxna är mer väluppfostrade än att vi slänger oss på golvet. Känslan är nog densamma, det har blivit för mycket. Ordvalen är när jag tänker på det slående lika. Man slänger sig med ord som alltid och aldrig, orättvist. Hittar problem överallt och börjar hacka på sina närstående. Precis som Lillasyster när hon ligger på badhusgolvet kan man ha rätt i sak men problemet är att bränslet är slut. Man går på tomgång, behöver tanka...

För barn kan det räcka med att sova, äta och ta det lugnt. Hur tankar vi vuxna? Svaret på den frågan är lite knepigare. Individuellt... Och när man börjar svänga sig med ord som alltid och aldrig borde det vara en varningssignal så att man stannar upp och tänker vad är problemet egentligen och vad behöver jag. Kanske är problemet inte ens mitt... I en familj är det lätt att trassla in sig och inte veta vart jag slutar och den andra börjar. Om Mannen är kinkig är det inte mitt problem utan hans som han får lösa. Om något av barnen har tråkigt, tvingas lämna tillbaka Harry Potter talskivan innan den är färdiglyssnad, har smutsat ner sina favoritbyxor eller vill bada mer när badhuset stänger är inte heller mina problem. Att bära problem åt andra blir otroligt tungt eftersom man egentligen inte kan göra något åt dom.

Så mitt uppdrag är att hålla koll på min bränslemätare och se till att tanka medan tid är. Tanka gör jag genom att ha roligt i vardagen och sticka hemifrån ett par timmar med kompisar ibland. Det är skönt att vara bara mig själv för en stund, inte varken mamman eller yrkesmänniskan. När jag kommer hem är jag som ny, kärleksfull, säger inga aldrig eller alltid med gnällrösten. Ofta har jag till och med fått perspektiv och kan diskutera lite konstruktivt. Berätta, hur tankar ni Bloggvänner?

Nya tag...

Tror ni att Kaosmodern har tid att hänga läpp något vidare värst länge? Eh, nä men så kan vi ju inte ha det. På jobbet rullar det på i ett sjuherrans tempo. Eftersom jag helt ödmjukt tycker att jag gör det rätt bra och milt sagt tycker att belöningarna uteblivit så bestämde jag mig för att köpa blommor åt mig idag på lunchen. Clivia och Svärmors tunga blev inköpen och de brukar palla det ständiga högtrycket (= ökenvattning). Har man tur och misssköter sin Clivia riktigt bra kan de till och med börja blomma...

Middag med trevlig kompis, goda skratt och snacka av sig lite om livets vedermödor och trevligheter. Tanka lite... En liten swich in på rean och utöka den sorgliga BH parken och så en lyckad rush till bussen. Hann med ca 30 sekunders marginal :-). Skjuts från bussen med trevlig bekant och så hemma.

Kolla på Lillebrors utslagna tand, lyssna på historier om Lillasysters bravader hos tandläkaren och hörselkontrollen, lista ut morgondagens logistikproblem, höra Storebror ösa ovationer över sina Wii-spel och spana in Storasysters fiskar och dans-moves... Och så stuva ner de stjärnögda pratbarnen i sina sängar...

Och så in på Bloggen och se att det är fler som tror på vilodagar och är duktiga på att "pensionsspara". Ingen har så trevliga läsare som jag, tack för era kommentarer söta ni... Nu dags för te med Mannen. Shit, nu fick jag bud om att morgondagens logistikplan sprack... Nåja, allt kan inte funka jämt ;-) dags att tänka kreativt... Kram på er