Pax inte uppfostra några "riktiga" karlar

Ibland händer det saker som får en att tänka till. Två dagar åt att funderat och diskuterat vad det är med manligheten. Eller snarare har det nog handlat om vad det är med myten om manligheten. Ensam är stark, bra karl reder sig själv, att stå upp som en man, en karl ältar inte saker osv osv.

Jag tänker att det är skillnader mellan män och kvinnor (snopp och snippa) men att vi ständigt förstärker myter om manlighet/ kvinnlighet. Vad är det som gör att sexåringen kommer hem från skolan och berättar att han gjort illa sig men stolt konstaterar att han inte gråtit? Gråt som är så läkande...

Manlighetsmyten kanske funkar på skolgården och upp till gymnasiet men sen... I sin yttersta form stjälper man hellre i sig sprit än att prata, spöar hellre kärringen och barnen än gråter och visar sig liten, sitter hellre i fängelse än att misstänkas för feg och tar hellre livet av sig än att söka hjälp. Tjoho...

Som tur är så blir väl minst 98% av våra pojkar inte "riktiga" karlar på det sättet (hur skulle samhället då se ut?). Men det stör mig att mina pojkar kanske ibland kommer att bli ifrågasätta eller själva ifrågasätta sin egen manlighet utifrån myter om hur en "riktig" karl ska vara... Och därför hoppas jag att vi är fler som medvetet väljer att försöka låta bli att uppfostra mytens riktiga män.

Ha en trevlig helg Bloggvänner

Jag vill inte käka lunch med Sven-Otto

Idag hade jag två mål för dagen. Det ena var att få upp några krokar i hallen, det andra var att lägga ut en blogg (jag har sagt det förr, det är de rimliga målen som är tricket). Det var nog tur att jag inte hade fler mål. Igår hade vi en vilodag och idag är Mannen sjuk. Detta innebär förstås att det blev ett och annat för undertecknad att styra med. Krokarna hjälpte Storebror och hans kompis till med. Att hänga upp jackorna blev Lillebror och Lillasysters projekt. Bloggandet fick vänta till kvällen. Jag är en stor beundrare av alla som är ensamstående. Som ordnar med allt och svarar på varenda fråga 365 dagar om året. Vi behövs, både Mannen och jag, alltid.

Och då kommer jag osökt in Sven-Otto Littorin. Om jag någonsin skulle ut på date (ryser) med någon så skulle det inte bli någon som tänker ens i närheten av Sven-Otto, inte ens i studiesyfte. Sven-Otto har tre barn men anser sig inte ha tid att ha dem varannan vecka. Nähä... Förr i tiden var det manligt att vara borta från hemmet länge, kunna släpa hem stora byten, kasta spjut, bära sten långt och sånt. I dagens moderna samhälle tror att det är fler med mig som tycker att det är väldigt manligt att komma hem, släpa hem mycket mat ifrån affären, kasta in tvätt i maskinen och bära febriga snuviga barn långt. Kanske kan en arbetsmarknadsminister gå i bräschen och gå ner i arbetstid eller... hm... dela jobben... och så kan vi ha två arbetsmarknadsministrar till priset av en... Med dagens teknik bör det finnas lösningar om man vill...

Nå, de stora förlorarna är förstås Sven-Otto själv och hans barn, eller vad vet jag, det kanske blir bra för dom men fenomenet kvarstår. Det är fler män än kvinnor som inte har tid att ta ut sin föräldraledighet. Vad vi kan göra är att dela på föräldraledigheten så att våra barn förknippar både kvinnlighet och manlighet med att ta hand om barn. Livspussel är en utmaning men det finns lösningar. Har man tagit ett barn till sig blir man förtrollad och får svårt att välja bort det för allt guld och berömmelse i världen...