Nä men, en blank ruta...

Plötsligt infann sig lugnet. Vissa saker är avklarade, en hel massa andra ska göras, imorgon. Snöstorm ute. Det känns som lugnet innan det stora plumset. En mellandag, en gör-vad-du-vill-dag. Själv sov jag nästan längre än tonåringen. En bragd men jag verkar ha behövt det.

Jag tror att det är hela tricket med att hålla, att hitta dagar eller stunder för vila även när det är mycket. Imorgon ska vi utöva stor packning och sen få in allt i bilen. Kommer att bli en gigiantisk utmaning då Wacko Wolfram hade extremt mycket packningsutrymme, något som RUT inte kan erbjuda. Vi har under våra tio års tid med Wacko varit fullständiga packningsidioter och vana vid att kunna ta med oss halva hushållet och ändå klämma in en dasstunna eller så. Fördelen med RUT är ju dock att hon går och inte är skrotad ;)...

Nu ska jag gå ut i det ljusa och fräscha och titta lite på fjolårets stolthet, den uppstammade rosen. Den har tydligen knäckts. Troligtvis ett resultat av att vi fick en meter snö på ett dygn och eftersom vi hade fullt sjå med att skotta hann vi inte lägga något över den. Snö är ju gärna fluffig i början för att sen sjunka ihop. Nåja, värre saker kan ju hända. Kanske kan jag pyssla om lite och rädda resterna. Sen blir det nog lite bad i det kommunala badhusets bubbelpool och så ska jag se om jag kan få tag på den eminenta filmen en oväntad vänskap till kvällen. Livswordfeud när det är som bäst. Imorgon ska vi bolla med c, h, x och p igen. Tack för alla kommentarer förresten. Ni är oerhört kloka. Kärlek till er alla...

En sån där obeskrivlig dag

Vad tror ni om att förändra både världen och mig själv med lite Nitroglyserin? Idag har jag varit trött på att vara mej, har tänkt aldrig, orättvist och alltid massor med gånger. Det är mycket som både varit toppen och botten de senaste dagarna och sånt tär lite på krafterna. Ikväll hade jag tillsammans med Storebror och trött Lillasyster (gullungar) släpat hem 9 kassar mat. Vi kände oss som rika kungar. Duktiga till tusen. När jag lyckats pussla in maten i vårt pyttelilla kylskåp (värre än ett 1000 bitars puzzel eftersom det är tredimentionellt) ville barnen ha kvällsfika av det som låg lite längst in i kylskåpet. Tjoho, bara att börja pussla ut igen då...

Shit, jag ser ju själv hur gnällig jag är. Mycket av det kan jag inte ens skylla på någon annan. Som att vi ska åka iväg imorgon och åka skidor ett par dagar, om vi nu håller oss friska. De barn som är friska har sportlovat sig så de är helt färdiga. De barn som varit sjuka är eftertrötta. Mannen behöver plugga eftersom barnen ägnat stor del av veckan åt att vara sportlovslediga/ sjuka. Skulle vi nog ha tänkt på liite tidigare... Det lär bli nattpackning... Tur att vi köpte en riktigt rekorderlig godispåse...

Och mitt i alltihop träffar man också på en massa trevliga människor, ibland där man minst anar det. Kanske inte nitroglyserinläge ändå då... Nu känns det bättre, nog med snackande, dags för packande... Kram på er