Tankar efter semesterjuldagarna...

Vaknade i förrgår i Lillebrors tält av att det regnade. En av fördelarna med att tälta på gården är att man kan gå in och hämta tjocksockar om man glömt det samt att man kan äta frukost torr och varm även om det är lite rått ute. Sen har det "tyvärr" regnat rätt ihållande i två dagar. Nä men oj så "synd", inget åka till stranden, nu måste vi grilla, måla, rensa rabatter, tvätta undan, göra något vettigt... Vi har tagit chansen att bara göra vad vi vill. Storasyster har krupit ur pyjamasen ungefär en stund efter middagen. Lillebror har byggt sig sönder och samman med Lego. Lillasyster har läst och Storebror har hängt tandköttet. Mannen har nog också läst rätt mycket. Själv har jag köpt mig lite Lego, drällt förbi två kompisar och allmänt tagit det ganska lugnt. Inget tjat om någonting. Spelade Ryktet går igår med 5/6 av familjen. Vi höll aldrig på att sluta skratta. Regnet gav mig två sommarjuldagar :-).


Vem vet, kanske blir det lite hemester-tältande igen. Och för övrigt anser jag att vi bör ha Pia Sundhage som president och angående sport så var det här var bra skrivet. Måste säga att jag tycker att internet och sociala medier är underbart informerande och kul (även om man ibland får veta lite för mycket). Klart att folket behöver vara delaktiga och kan vara med att påverka. Våra unga vet bara inte riktigt hur än, de kämpar ju på med att bli vuxna och det har aldrig varit lätt. Eftersom papperstidningen antagligen är på väg ut så känns det här som ett kul och viktigt projekt.

Pratade en del med Storebror om livet igår. För/ nackdelar med att vara ung på det förra och det här årtusendet. Eventuellt är det svårare än någonsin att bli stor eftersom världen är snabbare och mer större än förr. När min morfar var ung så gick man bara skola till sexan och sen följde man någon man kände och började jobba med något litet skitjobb precis som ens föräldrar/ syskon gjort. Nu är det som att hela världen är öppen och "det finns alla möjligheter" men samtidigt är det lätt att bli huvudvill av alla val. Enklaste vägen blir att fly till datorn. Ut och cykla säger vi "gammeldags" föräldrar. Ja men tjoho, det är ju ingen annan som är ute... Det är inte så att det är synd om ungdomarna men jag tänker att många saker var enklare förr när man fick en kick i rumpan till sågen och sen var det bara att försöka försörja sig. Nu finns de jobben till stor del i Polen eller Kina...

Det finns tusen anledningar till att jag aldrig någonsin trodde att jag skulle länka hit men ja, jag älskar den här reklamen (även om maten och företaget internationellt sett har lite att jobba på). Jag hänvisar till Stefan Sundströms devis, livet är inkonsekvent, var inkonsekvent. Dagens länkar inger hopp för den yngre generationen, att de ska komma ut i livet och engagera sig för sin och vår framtid. Nu är det dags för en cykeltur eventuellt cykelfrukost med Lillasyster som nyss klivit upp. Kärlek till er alla...

Undrens tid är inte förbi...

Hur gör man för att få med tonåringen i julgrasdansen? Det underlättar förstås väldigt mycket om han varit sjuk och uttråkad i nästan en vecka. Har han dessutom knappt ätit något gott på den tiden och man lockar med godis har man ökat chanserna till deltagande med ett par hundra procent...

Julgranen nermonterad, jultomtarna nattade och pepparkaksdasset sönderslaget och noggrannt uppätet. Bara amaryllisarna kvar av julen. Ja men då så...

Och så uträttar jag en del underverk (men nej, Bloggen kommer inte att byta namn till skrytbloggen). På jobbet gör jag någon slags rekordsnabb transformering. Hemmavid har vi dansat ut julen och ikväll lyckades jag mota en fotbollskris. Så livet är spännande till tusen men aningen stressigt. Inte konstigt att man inte har ordning på tankarna. Känns dock som att jag kommit på att det i de här lägena när allt annat snurrar måste se till att ta det oerhört lugnt mellan varven. Skippa allt som inte måste göras och tänka mig för.

Pratat en del om förlåtelse idag. Riktigt intressanta diskussioner. Om att förlåta sig själv och andra. Att förlåt inte bara är ett ord som man bör haspla ur sig. För att det ska bli bra behöver man se sin egen del i alltihop innan man säger förlåt. Det är nog det som gör att jag är så emot när man lär barn att säga förlåt "bara så där". Och ibland behöver det gå tid innan man kan förlåta och ändå är det viktigt att göra det. Förlåter man inte hänger man kvar och låter det ta energi. Går inte vidare, fastnar.

En annan sak som jag diskuterat en del är tonåringar och skillnaden som blir för oss som föräldrar. Att fostran till stor del är slut och att man får se på sig själv som ett erbjudande.

Dags för snabb tekopp med Mannen innan jag rasar ihop i en liten hög (förhoppningsvis i sängen). Livet flyter så snabbt så att det känns som en vecka sen det var tisdag. Kram på er