Älskar att vara vuxen...

Livet är lättare än det var när jag var tio, jag är nöjdare än när jag var 20 och klokare än när jag var 30. Det är riktigt skönt att vara vuxen. Man vet mer, tar det lugnare har har bättre perspektiv på saker. Jag bråkar otroligt sällan med vänner och har god koll på vad jag tycker är viktigt. Jag har blivit mindre och mindre rädd för allt möjligt och bryr mig på ett sundare sätt om vad andra tycker. Dessutom har jag, eftersom jag är frisk och har ett jobb, stora valmöjligheter när det gäller allt möjligt...

Men kanske det allra bästa är att man vet så mycket mer om att hantera livet numera. Igår bestod hela dagen av känslor som svämmade över. Träffade på flera oerhört sorgliga situationer, såna där som man bär med sig. Då är mitt absolut bästa trick att cykla iväg till badhuset en liten sväng. Finns nästan ingenting som man inte kan "bubbla och bada bort."

Idag klev jag upp tillsammans med barnen. När alla utom jag hade gått ut såg hallen ut så här:
Julen har fortfarande inte hoppat ner i lådor. Det var kallt ute. Jag log och gick och la mig igen. När det är mörkt och kallt behöver man vila mer. Tids nog blir det vår och sol igen. Jag sov en stund och sen gjorde jag en djupdykning i Caitlin Mornans Konsten att bli kvinna igen. Skrattade så att jag grät även nu andra gången. Den är fantastisk.

Förra sommaren sa jag till tjejerna i mitt fotbollslag (de var 12-13) att livet blir bättre och bättre och att de skulle köra igång och längta till de blir 42. Jag hade fel. 43 är ännu bättre. Jag tycker att det är en fröjd att vara vuxen. Vad tycker ni? Kram på er

Varför sysslar man med oro?

När det mesta av det man oroar sig aldrig händer och framförallt inte på det sätt som man tänkte sig... Kanske är det lite släkt med att vi (läs mest kvinnor) fostras till att bry oss massor om saker som vi egentligen inte kan påverka (typ om barnen har på sig nog med kläder när de är på skolan). Det ansvaras och försöks styra upp saker som inte är vårt problem (om den sjuka anhöriga går till doktorn eller inte) och så kluras det på saker vi inte har att göra med...

Däremot så funderas det på tok för lite på vad man själv ska göra av livet när barnen inte behöver ständig passning. Saker som vi faktiskt själva kan styra över är vi inte fostrade att ta hand om. Vårt eget förhållningssätt till olika saker funderas det mycket mindre på än tapeter och hur man får ner antalet skor i hallen. De viktiga frågorna sätts åt sidan för alla "måsten". Mycket märkligt. Eller också inte.

Läser än en gång Harriet Goldhor Lerners bok kvinnors vrede. Hur vi både vill och inte vill förändras. Beskrivningarna av ineffektiva krig/ skylla ifrån sig metoder eller att man drar oss undan när det blir trassligt är nästan roliga. Jösses, vi gör nog alla en del av de sakerna och det enda som händer är ingenting, inte egentligen.

Har sagt det nu ett tag men det som inte Caitlin Moran, Magnus Uggla, Pia Sundhage eller Harriet Goldhor Lerner kan förklara är verkligen oförståerligt. Och då är det Harriet som förklarar det mesta.

Hoppas att ni har en trevlig kväll.

Niqab för hemmabruk- äktenskapsförbättraren?

Kaosfamiljen är hel igen. Hoppandet, tjatandet, käftandet och de pärlande skratten är tillbaka i huset. Hallgolvet blev naturligtvis helt belamrat igen. Mm... Massor med kramar och ret, så klart att vi behöver tjafsa ihop oss igen. En vecka är lång tid. Kanske någon har gått och blivit helt annars? Bäst att kolla för säkerhets skull...

P-böterna är betalda. Sedan 10 år tillbaka har jag bestämt mig för att inte jaga upp mig över såna detaljer. Det har hänt att jag har lyckats gratisparkera också. Min lilla halsbands-kosa som jag haft borta i säkert fem år är tillbaka. Kul. En tjej har hittat min ring. My precious... Helt underbart det också. Ringde henne nyss. En ung tjej som vägrar ta emot hittelön, i sten. Världen är vacker. Saker kommer och går. Så länge det inte är relationer och människor man vill behålla så är det lugnt. Fast sånt händer också och det är ju en del av livet...

För övrigt funderar på att försöka övertala Mannen att börja ha Niqab. Han är väldigt läcker och jobbar på en kvinnodominerad arbetsplats men det är inte därför. Nej nej, på jobbet får han förstås klä sig hur han vill. Jag tänkte mest att han skulle ha den hemma i vissa situationer. Då, när vi diskuterar OM och eventuellt hur vi ska röja i springrummet. Det där rummet som ingen kan springa i längre utan att få rejält ont. Sedan ungefär ett år tillbaka består det nämligen av halva fjolårets vardagsrum, 75% av Lillasysters saker samt allsköns olika bråte som Kaosfamiljen inte vet vad vi ska göra med. När Mannen och jag diskuterar såna saker vore det otroligt praktiskt om han hade Niqab. Då skulle jag nämligen slippa se hans ansiktsuttryck när jag resonerar om hyllor, skor, piltavlor, lampor, fotoalbum och böcker. Eftersom det skulle bli heroiskt mycket tyg och ingen av oss gillar att sy får det bli så här.


Då Mannen i denna utformning får en Yoda-look skulle det nog anses som bra för äktenskapet som helhet vid diskussioner... Kanske vore det något att trycka på barnen vid middagstid/ bilfärder och andra kritiska situationer också. Fast då tror jag mer på Burka, en åkpåse för äldre skulle nog kunna sälja bra ;-)... Jag tror att dylika klädesplagg kan vara praktiska ibland men för övrigt håller jag med Caitlin Moran där också. Funderar på att starta en fan-club till hennes ära. Det bör inte lagstiftas om kläder. I så fall tycker jag att först skulle man i så fall stängeligen förbjuda tighta cykelbyxor för karlar "in public"... Inget förbud, däremot är det vettigt att ta diskussion om kläder och lämplighet men vi är ett fritt land och det ska vi vara stolta över...
Det blir nog ingen röjning av springrummet, ska nog bygga lego med Lillebror och Lillasyster istället. Mycket enklare och roligare. Kärlek till er alla.

Kalasandet är över och en ovanlig vecka har tagit vid...

Vi blev begåvade med en ny tonåring då Storasyster fyllde 13. Känns kul. Länge sen vi bar henne och sen hon kröp runt och bannade trösklar. Mycket vatten har flutit under Kaosbroarna sen dess så det är helt ok. Tiden har ju sin gång men när man tänker tillbaka på barnens första år så tänker jag att vi var duktiga, även om vi inte klarade allt jämnt. En hel flock barn och så alla krav. Tänk så mycket klokare jag hade varit om jag fått bebisarna med den erfarenhet jag har nu. Så mycket mindre jag skulle ha krigat. Nåja, det var väl inte meningen att man skulle vara klokare än så. Barn har ju de föräldrar de får och perfekta föräldrar skulle säkert också vara skadliga, hur skulle barnen annars lära sig att vara människor?

Nu har en underlig vecka tagit vid. Mannen har åkt till Skåne med de tre yngre. Kvar hemma är Storebror och jag. Jag jobbar men är ju verkligen inte van att vara den som blir hemma. Så tyst och lugnt vi har det. Inget hoppande, sjungande, visslande, bråkande, tjatande, skrattande eller ylande om inte Storebror eller jag drar igång det (och det är svårare när man är två, framförallt när den ena är en trött tonåring ;-)). Däremot så pratar vi till långt in på nätterna och det är ju också mysigt.

Som den sanna Kaosmor jag är ser jag ändå till att ordna en liten aning hålligång. Igår bjöd jag hem ett några tjejer på soppa. Och jag förnekar mig inte. Trots att jag egentligen inte hade något giltigt skäl (förrutom att jag roat mig kungligt på en strand) så hann jag inte ens hälften av det jag tänkte mig innan gästerna kom. En stund tänkte jag i mitt stilla sinne att jag nog inte borde bjuda hem folk någonsin. Kaosbron så ut ungefär så här, minus pjäxorna.
Maten var definitivt inte klar men allt ordnade sig förstås. Vuxna roliga, kloka, härliga kvinnor. Då kan egentligen ingenting gå fel. Tror inte att de funderade så mycket på mina trivselhögar. Som min "Master" Storebror sa vid kvällsfikat. -Jag tror inte att karlarna hade gjort det, funderat på skulle jag ha städat mer, varit färdig med maten och kanske bjudit på något annat än soppa. Tack Storebror, tjejerna känner mig och det var inte för att få en show de kom. I själva verket var jag väldigt nöjd och tror att det var fler som var det. Vi skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord. Lite Caitlin Morans bok, fotboll, klassresor, hus, datorer och hur ska framtiden bli. Kanske blev det i slutänden egentligen fler frågor än svar. Eftersom min Master inte vaknat än ska jag se om jag hittar någon annan som vill bada med mig. Kärlek till er alla...

Vy över tvättstugan...

Kanske blir denna bild en liten tröst för er som strider med tvättkorgar och har som mål att de ska vara tomma... Vi har slutat med båda delarna. Vi slänger tvätten ner för trappen och sen när vi går ner kastar vi in den på tvättstugegolvet. Där ligger den tills vi sorterar direkt in i tvättmaskinen. Företrädelsevis tvättar vi favoritkläder. Högen brukar sällan vara mindre än så här.
Tvättmaskinen torde ju vara en av de bästa uppfinningarna möjligtvis enligt min gamla hyresvärd Ebba, slagen av p-pillret och enligt Caitlin Moran slås den av penicilin mot urinvägsinfektion. Håller med Caitlin åtminstone om att det inte är underligt att kvinnor är osynliga i historieböckerna. De hade så fullt sjå med "womens issues" så de hann aldrig uträtta några storverk.

Cykeln är tillbaka men nu har mobilen blivit galen. Mobilinläggen lär lysa med sin frånvaro ett tag. Telefonen har nämligen bestämt sig för att jag bara kan välja språken engelska eller kinesiska. Allsköns olika mobilproffs har försökt men nej. Den vägrar i sten att snacka några andra språk. Nåja, har den "blivit sån" kanske den en vacker dag "blir tillbaka"... Nu ska jag gå och hänga en maskin tvätt (jo, jag hade faktiskt slängt in den redan när jag tog bilden). Vi kan inte ens skylla på semester, en Kaosfamilj producerar mycket tvätt året om. Kärlek till er alla...

Att bo i en flock med arga renar...

Det händer nu och då att folk blir arga i Kaosfamiljen. När alla varit hemma mer eller mindre ett helt påsklov har Kaosfamiljen frotterats en hel del mot varandra. Något går emot, saker blir inte som man tänkt sig eller så känner man bara att någon är betett sig helt outhärdligt. Naturliga känslor. Utan lite ilska skulle det nog vara svårt att verkligen leva ihop. Ilska är bra och kan leda framåt.

Dock händer det ibland att någon får (tar sig) ett rejält sammanbrott. Ser ut slug som en ren i ögonen och bara framhärdar med det som inte fungerar. Vräker ur sig de mest makalöst korkade saker. Ridån har gått ner men föreställningen fortsätter. Hjulet snurrar men hamstern är död. Kämpigt läge. Det kan handla om allt från knöliga vantar och dusch till städning, dataspel eller läxor. Vår korkade arga ren bara springer vidare längs vägen även om bilarna tutar. Helt oförmögen att vända om eller stanna till lite för att söka sig en ny väg. Suck!

Hittills har jag kommit på att det värsta man kan göra är att försöka prata en ren (oavsett ålder) ur situationen. Det enda som händer är att den förvirrar sig ännu mer och blir ÄNNU dummare. Det bästa är att stanna upp, långsamt backa ur (eller hota med att fisa i rummet så att renen beger sig någon annanstans) och sen lämna den arga renen ifred så den får hitta ut ur situationen själv. När någon blivit ren är det egentligen inte läge för att fostra. Snackandet är bättre att sköta efteråt.

Idag känns som om jag bor med en hel flock arga renar. så hm, läge att göra andra saker än att tjata, framhärda och driva sig själv in i renstadiet alltså. För en gångs skull lyckades jag. Jag gick ut och satte mig på baksidan i vårsolen. Målade tånaglarna och läste lite ur Caitlin Moran, kanske en av världens viktigaste och knasigaste böcker. Månadens bok på bokia för 49:-. Det känns som om det blir en bra dag.

Kram på er

Behövs det en internationell mansdag?

Den frågan och en hel bunt andra, både roliga och allvarliga diskussioner ägde rum i helgen på ett stadshotell med bubbelpool. 8 kvinnor i sina bästa åldrar utbytte tankar irl. Helt underbart. Årets enda dag som verkligen inte är förhandlingsbar. Frågan om en internationell mansdag är inte så dum. På frågan om jag är feminist svarar jag helt klart ja utifrån Caitlin Morans definition. "Do you have a vagina? Do you want to be in charge of it? Congratulations, you are a feminist." Jag tror att detta landet är smockfullt av såna feminister. Säger man dessutom "do you know anyone who has got a vagina? Do you want her to be in charge of it?", så är vi nog ännu fler. På frågan om jag tycker att karlar, män, pojkar och gubbar är underbara så svarar jag också ja. Det finns massvis med kloka härliga män men precis som när det gäller invandrare så får de klä skott för en massa dumheter även de som är kloka.

Tänk er själva en dag då män kan manifestera mot krig. Fundera på hur det är att vara man, pojkvän, pappa, brorsa... Prata igenom mansrollen ett par varv. Sänka garden lite och bekänna brister och tillkortakommanden. Skratta åt sig själva och fundera på hur världen skulle kunna bli bättre. Det vore något det...

Annars håller vi mest på och fixar med vårt förkrympta vardagsrum. Jisses vad vi tycker att det är tråkigt. Ingen av oss är egentligen ett spår intresserade av tapeter och än mindre att fundera på den mängd möbler som vi behöver ställa någon annanstans i vårt för övrigt proppfulla hus. Storebror hade som förslag att vi skulle sälja möbler eller något barn för att få plats med allt. Vi sa att han låg längst upp på försäljningslistan i så fall ;-). Vardagsrumskaos och så massa jobb, läxor och känslor som behöver ut i form av sammanbrott ovanpå det. Men kärleken flödar och det skrattas en hel del även om vi är lite trötta. Livet har en härlig puls. Nu, sovdags. Kärlek till er alla!