Kaosmodern förnekar sig inte och tänker mobilt..

Så klart hann jag väl inte ens 22 av alla 700 saker som jag planerat innan gästerna dök upp på midsommarafton. Men tänka sig vilken tur då att jag aldrig låtsats som om jag är någon annan än mig själv. 7 vuxna och 12 barn. Jag tror ärligt talat inte att någon brydde sig det minsta. Roligt hade vi och inte regnade det heller, alls.

Och mitt i denna underbara helg så tappar jag mobilen i havet. Bara så där. Jätteenkelt var det. Plopp! Och först blir jag lite störd men så blixtrar allt det där som händer fram. Någon har en mamma som har dött, någon ska ha bebis och en massa andra saker... Livet är så mycket större än en mobil.

För 20 år sedan klarade man sig ypperligt helt utan mobil och jag vet inte om man var så mycket olyckligare och mer frustrerad då, faktiskt. Man var mer här och nu. Gjorde det man gjorde och så var det bra med det. Satt man och pratade med någon så googlade de aldrig på nätet samtidigt. Man blev inte nådd överallt och stressad av att inte veta allt. Morsorna hade inte en chans att veta allt och barnen blev, på gott och ont friare att göra spontana saker. Cykla runt i klasar och spela spontan fotboll. På något underligt sätt var kanske alla friare... Undrar om jag ska vara utan mobil ett tag? Ha det gott bloggläsare och tack för att ni finns! Kram på er

Vi verkar inte ha så tur med vädret...

Och inte har jag haft så tur med tänkandet idag heller. Jag har liksom hållit på med allt samtidigt... Då blir lätt så här när kvällen kommer. Man upptäcker att ojdå, här höll jag ju på med sockmemory och seriös sortering... innan det vankades middag och fotbollsträning...


Sånt händer. Och regn verkar hända oss imorgon. Blötaste midsommaren i mannaminne kan ju också bli minnesvärd. Är inte dåligt väder lite styvmoderligt behandlat? Ärligt talat, vi som bor i Sverige kan väl inte låta risigt väder förstöra allt för oss. Statistiskt sett vinner väl risigt väder och hur blir det om man låter vädret bestämma hur man har det? Äh, god mat och trevligt sällskap så dansar vi väl på Perstorpsbordet ;-). Om vi leker något skulle vi ju kunna ha vattentema... Vem vattenkammar sig snabbast och sånt. Låt oss uppvärdera fulväder till kulväder. Ha en trevlig midsommar underbara Bloggläsare. Nu måste jag försöka röja fram sängen. Kanske utmana Mannen i midnattsmemory? Midsommarkram på er

Facebook som lycko-fälla och trädgård för skötsel-puckon

Får väl börja med att säga att jag är positiv till facebook. Det går att lösa det mesta via "fejjan", jag har gjort allt mellan att ragga barnstol till jobbet och köpt lammkött. Dessutom är det ett förnämligt sätt att ha lite kontakt och "snacka" när man har möjlighet. Men det finns också vissa nackdelar.

Det där med uppdateringar på facebook och att alla liksom ska vara så hiskligt lyckliga, duktiga och käcka. Lite som inredningstidningar fast inom kompiskretsen. Oj vad alla putsar fönster, umgås och dricker rött och vitt och grediskärt (som om drickande är tecknet på lycka och avslappning, vart hamnar man då?), vilka projekt man lyckats genomföra och vad avslappnat, trevligt och vackert allt är... Och vilket fint väder och yada yada...

Och så råkar man kanske, precis som väldigt många andra fastän de inte erkänner det, ha det lite sunkigt och tråkigt ibland. Och så har man en sån där familj där det bråkas och skriks massor mellan varven. En familj där vissa delar visar kärlek genom att retas, som börjar sommaren med att "slå ihop sig" och sen bryter ihop tillsammans med jämna mellanrum hela ledigheten. Då kanske man känner sig konstig. Kanske vill man mest läsa böcker och gräva gropar i trädgården mellan sammanbrotten. Grilla lite när vindarna är gynnsamma och andan faller på med de som kommer i ens väg. Jämför man med andra istället för att fundera över vad man själv, innerst inne vill och tycker är viktigt, blir man lätt en missnöjesmaskin. Missnöjda Myrtle som alltid borde ha gjort något annat...

Det är därför jag en gång i världen startade den här Bloggen. För att vara lite motvikt till allt det där perfekta. Livet är sällan perfekt men oerhört härligt ändå. Lite Kaos behöver inte vara det värsta som kan hända en människa. Min nästa uppdatering på facebook blir nog att jag gräver en grop. Jag gillar nämligen det, att plantera. Men jag verkar inte ha så värst mycket intresse för att rensa och sköta om. Charles Darwins teorier om naturligt urval får råda i vår trädgård. Kanske kan jag göra affär av det där till slut. Trädgård för skötsel-puckon borde bli nästa trend och då vet jag vilka arter man kan satsa på :-) Sov gott på er

Jag hade helt enkelt fått föräldraskapet om bakfoten!

Alltså, när jag fick barn så tänkte jag mycket på mamma-skapet och vad jag skulle ge. Läste spaltkilometer om barnuppfostran. Ojojoj vad man skulle "fiffa till" honom, Storebror...

Ju längre jag är förälder, desto mer tror jag att det är barnen som ger mer... Jösses vad det känns som om de uppfostrar, utmanar och "fiffar till" mig... Ett tagande och ett givande, det känns som om jag lär mig enormt mycket om mig själv och livet av att ha barn... Jag hade helt missat det där med föräldraskap som möjligheten till att utvecklas som människa. "Förmånen" att stå på scenen varje dag hela tiden i någon sorts idoltävling där man själv har fött fram den extremt uppmärksamma, stenhårt kritiska och samtidigt förlåtande och kärleksfulla juryn...

Undrar om jag inte hade varit lite rädd om jag anat ;-) och tänk vad jag hade missat utan allt detta underbara... Love makes the world go round

Slåsstradition och "piffad" frukosthörna

Mm, första dagen på sommarlovet brukar barnen av tradition ägna åt att hänga, retas med sina syskon och slåss. Det funkar i år också... Jag är ju ledig så vi har all tid i världen att riktigt "bråka om oss".

Och så har jag ju sett att folk bygger soldäck och piffar till sina uteplatser. När de med milt våld övertalat sina Män till underverk lägger det ut det på sina bloggar. Jag tänkte att då får jag väl inte vara sämre. Tyvärr är Mannen inte hemma och något tålamod för att vänta har jag inte direkt. Trappen är mitt vanliga frukostställe och idag, dagen till ära la jag dit en ärvd dyna. Både soligt och uppiffat, funkade hur bra som helst :-).


Möjligtvis kanske jag erbjuder flytt av slåssverksamheten till något badställe. Annars bråkar vi vidare här hemma, det har börjat bra måste jag säga. Jag fick nyss en alldeles fenomenal uppvisning på hur man helt oskyldigt kan kliva ur en soffa samtidigt som man lyckas råka röra och reta upp hela två syskon samtidigt med sina armar och ben. En riktig bragd ;-). Hoppas ni gör helt andra bragder och har en underbar dag. Kram

Det blev inte precis som vi hade tänkt oss...

Storasyster behövde lite kläder så hon åkte buss in till mig på jobbet. Praktiskt till tusen. Vi gick runt och var väldigt effektiva, bara hon och jag. Det tillhör inte vanligheterna att någon av barnen blir ensam med en vuxen. Denna gång blev hon ensam tack vare att Storebror "inte palllade" följa med. Tur för henne, hon strålade som en sol. Hon såg nämligen ut både kläder och skor och sen fick hon välja en restaurang. Matvalet var svårt så det märktes att hon inte brukar vara i den situationen. Sen satt vi och åt, myste och pratade en bra stund. Nu kunde väl ingenting gå fel...

Hm, faktiskt myste vi så länge så att alla affärer som hon sett ut saker i hann stänga... Så, varken kläder eller skor... Eller, ja... eh mitt i allt skratt som blev när vi insåg att vi misslyckats totalt så råkade jag i ett svagt ögonblick lova att "sy till" en klänning som vi nödköpte så där någon minut innan vi-stänger-nästan aldrig-köpcentret stängde. Sy till en liten aning bara, köpa för att sy till grejer till mig slutade jag med för ungefär 1003 år sedan. Men nu var det ju inte mina grejer så nu måste det bli av. Lovat och allt, några knapphål så där... Och jag som konstant alltid valt träslöjd så fort jag fått en chans... Ja men tjoho, vad gör man inte... Jag misstänker starkt att jag inom en mycket snar framtid kommer att vräka ur mig klasvis med ord som det är minst 18 årsgräns på...

Storasysters tanke var att hitta något nytt till skolavslutningen imorgon. Trots den totala misären gällande inköp var hon väldigt nöjd med sin utflykt. Hon log och sa stjärnstrålande -Mamma, det här får vi göra om, det var jättebra, förrutom den lilla detaljen att vi varken köpte kläder eller skor men det kan vi ju försöka göra lite bättre nästa gång. Underbara unge... Nu mot symaskinen... Jag blir arg bara jag tänker på den men glad när jag tänker på min och Storasysters äventyr :-) Håll tummarna för att symaskinen överlever... Kram på er

Har du aldrig blivit riktigt vuxen Jenny?

Frågan kom från en kompis igår när vi var på stranden. Den gav förstås upphov till lite flin men också en del funderingar. En stund senare konstaterade Storasyster att det inte verkar allt för kul att vara vuxen.

På frågan om jag blivit riktigt vuxen så är nog svaret både ja och nej. På sina sätt är jag inte klokt vuxen. Jag badar fortfarande så fort jag får en chans och tycker att det är roligt att klättra i träd. Däremot så försöker jag verkligen att vara vuxen när det gäller att ta ansvar för mitt liv. Jag bor i ett I-land och har alla möjligheter till att välja. Jag har precis som alla andra 24 timmar på ett dygn och kan i stort sett göra det jag vill. Det FINNS alltid andra möjligheter, även om till exempel att skippa jobbet och försöka sig på självhushåll inte lockar nämnvärt, bland annat för att jag är så extremt ohändig.

Och när det gäller kul att vara vuxen så säger jag ja, det är kul att vara vuxen även om det inte är särskilt bekvämt. Jag får bestämma över mig själv och "tyvärr" blir det svårt att skylla ifrån sig då ;-). Kanske är det för att jag tänker så här som jag har lite svårt med begreppet vuxentid. Jag tycker att jag är vuxen jämt. Vuxna är vuxna på olika vis och huvudsaken är att man känner att man står i sina vuxenskor på ett sätt som passar en. Vad tänker ni om vuxenskapet? Hoppas att ni slipper vara med om en mögelmåndag ;-9 Kram