Harmoni?

Att jag klippte mig igår märkte Mannen inte alls. Vill jag att han ska se det får jag helt enkelt fråga: -Hur tycker du att det blev när jag klippte mig? Däremot så ordnade han utan vidare förhandling plats för mina blommor i garaget (och jag har inte lite blommor som ska sparas över vintern). Det tycker jag är lika mycket kärlek som att han får ha sina Oliver i vår kylskåp. Om vi ville det skulle vi förstås kunna kriga precis hela tiden om allting. Men det vill vi inte alls. Kanske orkar vi inte eller också tänker vi att en skilsmässa skulle vara på tok för stökig. Hur bor man varannan vecka med fyra barn? Eko ena veckan och fullständig kalabalik nästa?

Kärlek är stort, svårt och härligt. Hittills har jag lyckats glädja mig åt blomplatsen i garaget och fråga efter komplimangerna när jag vill ha det. Uppskatta de små sakerna, harmoni i vardagen. Kaos uppstår oundvikligen på alla möjliga plan. Vissa veckor kan man känna alla känslor och då är det viktigt att något är konstant. Mannen, Vännen och Lekkamraten. Att vi vet att vi kan luta oss mot varandra när det börjar blåsa, eller när vi bara behöver vila en stund ;-).

Hej hopp, dags för tekopp. Hoppas ni har någon att krama

Uppfinning?

Länge har jag funderat vad det är som händer men nu har jag förstått. Mannen och barnen har uppfunnit en ströbrödsmaskin. Ströbrödet görs på skärbrädan och sen ramlar det ner i lådan som jag har fått för mig att vi ska ha bestick i. I vissa fall gör jag en kontraproduktiv handling, dvs torkar skärbrädan, men annars fungerar den helt perfekt... Vi kan skörda nytt ströbröd varje vecka. Mannen har inte förstått det än men det finns mer än en anledning till att jag inte bakar och gärna köper bröd som inte behöver skäras ;-)

Rosenrasande...

Nu har jag nyss varit så där riktigt arg. Rent ända ner ifrån tårna så att jag tänkte att jag kanske skulle göra mig riktigt olycklig. Jösses, det är inte roligt alls, även om det är aldrig så befogat. Till slut får man bara nog. Helt enkelt. Att förälder innebär att vara människa och som människa är det ibland ens plikt att reagera och berätta var ens gränser går. Och då blir det förstås krockar, ordentliga krockar där allt havererar. Till och med Kaosmodern kan vara en idiot.

Men bråkar man med en finns det alltid andra som man inte bråkar med. Det är fördelen med en stor familj. Nackdelen är ju förstås att det finns så många bråkmöjligheter. Många anledningar till riktig rekorderlig ilska. Har man varit dum så kan man säga förlåt. Förlåt behöver man inte säga för att man varit arg, bara när man varit dum och om man menar det. En del konflikter slutar med gråt, en del med ett skratt och de flesta med snack så att man kan komma vidare.

Nu, en stund senare är livet härligt igen. Kram på er

Det är inte en fråga om om, frågan är när...

Idag har varit en sån där dag när jag blivit påmind igen. Egentligen går jag nog runt och vet hela tiden. En av fördelarna med att ha träffat på döden på alla möjliga sätt i många år är att man blir medveten. Det är inte frågan om om det händer hemska saker, frågan är när. Det går itne gardera sig mot, livet är liksom en historia utan happy ending. På sätt och vis gör det att man vandrar med döden bredvid sig att man uppskattar livet mer. Färgerna på paletten blir skarpare när man inte ha slängt på något rosa låtsasmoln av att allt alltid kommer att fortsätta så här. Här och nu.

Kärlek och människor är viktigt. Njuter man av varje dag och ser den som en ynnest behöver man inte vara så rädd. Vi andas och strålar mot varandra, nu. Nuet är det enda vi äger, morgondagen vet vi ingenting om, vi vet inte hur den blir eller om den ens kommer. På tal om det, här är antagligen det klokaste som sägs i hela Sagan om ringen triologin.

Läste en historia om när telefonen nyss hade kommit. En liten kille satt och pratade med sin morfar när telefonen ringde. Morfadern svarade inte. Killen frågade varför morfar inte svarade varpå morfadern svarade de kan ringa igen, nu pratar jag med dig... Det kallar jag ett äkta möte, såna ska jag börja samla på...

Ps. Det enda som är aningens positivt med söndagens valresultat är att jag aldrig varit med om att det diskuteras så mycket politik överallt. Det blir många äkta möten. Ds

Vissa val är roliga och lite högtidliga...

Val och val och val, aldrig ska man göra annat. Det händer att jag inte orkar välja. Telia eller tele 2, olika elalternativ eller pensionsförsäkringar. Val val och massor med beslut hela tiden. Både på jobbet och hemma. I många fall skulle jag kunna tänka mig att skaffa mig en personlig väljare som kollade upp vad som skulle vara bäst/ snyggast /tryggast för mig. Dock inte i detta val, alls.

Att rösta på valdagen är känns som ett måste. Jag berättade för barnen i morse att detta är en viktig dag eftersom vi inte ens haft allmän rösträtt för alla vuxna i 100 år än. Det finns gott om andra länder där alla vuxna inte får rösta och folk har dött och dör fortfarande för rösträtt. Storasyster tittade med stora ögon när jag sa att papporna bestämde över döttrarna tills de var 25 om det inte gifte sig innan, då började Mannen bestämma. Gissa om Storasyster tyckte det var orättvist att sönerna själva fick bestämma direkt? En historielektion om rösträtt direkt till frukost.

Nåja, nu har jag röstat i alla fall. Dagen till ära tog jag på mig klänning och röda koftan. I kväll ska vi fira tillsammans med barnen att vi har möjlighet att välja. För mig är valet riktigt enkelt. Motiveringen har jag knyckt av en kompis på facebook. I dagens informationssamhälle behöver man inte tänka alla kloka tankar själv. Här är motiveringen:

När valfriheten börjat gälla alla barns rätt att välja föräldrar (med god fysisk o psykisk hälsa, utan missbruksproblem, med hög utbildningsnivå, som behärskar det svenska språket....) som kan göra konkurrenskraftiga val åt dem. Då kanske jag röstar på Alliansen. Fram till dess är mitt VAL; Rödgrönt!! :)

Så känner jag, det är helt ok att tänka annars men det viktiga är att tänka efter och rösta. Annars kan man inte gnälla på någonting de närmaste 4 åren. Jag är en frisk person i mina bästa år. Visst vore det skönt om någon hjälpte mig med tvätthögen men vi klarar det Mannen och jag och behöver inte RUT, inte ROT heller om vi ska ha handen på hjärtat. Förr eller senare händer det ;-). Kram på er alla söta

Er tröst i mörkret?

Jag ställer upp rakt av utan att ens vara tillfrågad. Visar upp min vardagshall. I den tappar vi bort och hittar nya saker varje dag. Jag erkänner att jag skriker åt barnen ibland även om det inte är en uppfostringsmetod jag rekommenderar. Jag tillstår att vi var försenade till Lillebrors fotbollsavslutning i måndags och att det bara var ren och skär tur att jag hann med bussen igår eftermiddag. Storasyster hade inte med sig några gympakläder igår och hon har heller inte gjort alla sina läxor i veckan (nästa vecka tänker vi nog kan bli bättre). Storebrors säng håller tydligen på att rasa ihop.

Ibland läser jag feel-good böcker. Jag tänker att jag genom att vara ärlig kan vara en feel -good kompis. En som man kan känna sig nöjd med sig själv när man varit hemma hos. Någon att skratta med när allt bara kör ihop sig. Jag kan vara tvåa i tävlingarna, jag bjuder på det. När jag tänker på mig själv som en feel-good kompis blir allt mycket trevligare. De som vill ha kompisar som vinner såna där åh vilket perfekt liv vi har tävlingar kan vända sig åt annat håll.

På tal om att bjuda så funderar jag på att sluta bjuda på sängplats. Jag funderar på att privatisera Storsängen. Införa så kallad trängselavgift. Erbjöd just Mannen att starta konkurrerande verksamhet, jag tyckte han kunde lägga sig på 10 kronor billigare. Han ville ha dyrare platser på sin sida. Vaddå fri prissättning? Ärligt talat så verkar han inte alltför intresserad. Kanske kan jag göra det till ett EU projekt på något sätt. Eller söka pengar från någon fond för kvinnor som sett sina bästa dagar... Nu tänker jag lägga mig innan trängseln blir orimlig.
Sov gott från er tröst i höstmörkret

mindreinformation.nu

Första föräldramötet avklarat och hösten har dragit igång på riktigt. Både på jobbet och hemma. Och överallt vräker de bara information över en. Om allt möjligt, både det man vill veta och det man skulle kunna klara sig utan.

Är jag en motvallskärring om jag ibland kan önska mig bortom informationssamhället. Jösses så behändigt det måste ha haft det min mormor och morfar som skickade barnen till skolan och så blev det bara folk av dom till slut. Utan att de blev Portfolioade hit och dit och fick hem drivor med lappar och mail om allt möjligt. Inte hade de några hemsidor att informera sig på heller.

Egentligen skulle jag nog inte beskriva mig som bakåtsträvare men visst känns det ibland som om informationssamhället driver gäck med sig själv. Puh... Och förstås, nu ska Mannen och jag dricka te... och ärligt talat, eh... utbyta lite information...