Harmoni?

Att jag klippte mig igår märkte Mannen inte alls. Vill jag att han ska se det får jag helt enkelt fråga: -Hur tycker du att det blev när jag klippte mig? Däremot så ordnade han utan vidare förhandling plats för mina blommor i garaget (och jag har inte lite blommor som ska sparas över vintern). Det tycker jag är lika mycket kärlek som att han får ha sina Oliver i vår kylskåp. Om vi ville det skulle vi förstås kunna kriga precis hela tiden om allting. Men det vill vi inte alls. Kanske orkar vi inte eller också tänker vi att en skilsmässa skulle vara på tok för stökig. Hur bor man varannan vecka med fyra barn? Eko ena veckan och fullständig kalabalik nästa?

Kärlek är stort, svårt och härligt. Hittills har jag lyckats glädja mig åt blomplatsen i garaget och fråga efter komplimangerna när jag vill ha det. Uppskatta de små sakerna, harmoni i vardagen. Kaos uppstår oundvikligen på alla möjliga plan. Vissa veckor kan man känna alla känslor och då är det viktigt att något är konstant. Mannen, Vännen och Lekkamraten. Att vi vet att vi kan luta oss mot varandra när det börjar blåsa, eller när vi bara behöver vila en stund ;-).

Hej hopp, dags för tekopp. Hoppas ni har någon att krama

Kaos ute Kaos inne...

och så lite Kaos på jobbet... men vi har inte Kaos i hjärta och i sinne. Det finns massor av kärlek. Små små saker som barnen gör för varandra. Som vi alla gör för varandra. Mitt i allt bråk och stök sägs det förlåt, kramas och olika konstellationer uppmuntrar varandra. Lillasyster tittar beundrande på Lillebror för att han kan skriva sitt namn. Storasyster applåderar när Lillasyster gör en liten dans. Storebror ger ledtrådar till Storasysters läxa. Storebror och Storasyster spelar sin bästa musik för varandra. Det är lätt att man missar alla de små vardagliga kälekshandlingarna...

På tal om delande har barnen diskuterat bilen igen, Wacko Wolfram. De tycker att det är jätteroligt att jag köpt bilen och Mannen däcken. Framförallt Lillasyster är förtjust i att berätta hur dåligt det skulle gå för mig/ Mannen om vi inte kan samsas. -Då får du försöka köra bil utan däck Mamma och pappa får försöka med bara fyra däck...

Och på tal om kärlek. Imorgon är det två år sedan vi försökte oss på att gifta oss. Det gick det lite sisådär. Med kyrkan, prästen, åskådarna, finstassen, musiken och löftena gick det bra. Bröllopstårtan var inte heller svårt att klämma ned. Med hindersprövningen gick det sämre. Nej vi är inte släkt och tur är väl det eftersom vi redan hade förökat oss, vi hade bara glömt att lämna in hindersprövningen. Det är en ynnest att ha någon att dela vardagen med, någon att dricka te med på kvällen och prata om livet och tingen. Någon som kan hjälpa en när man "råkat" bli ett monster... Någon att DELA föräldraskapet, ansvaret och känslorna med, även om man inte alltid tänker lika. Imorgon ska jag ut och äta med han som är Mannen, Vännen och Lekkamraten i en och samma person. Hej hopp, dags för tekopp. Kram på er