Möten irl och vådan med städning...

Såå, på två veckor har vi alltså skaffat ett stycke ny bil och ett stycke nytt rum i huset. Och mitt i alltihop skulle Mannen fira födelsedag. 40 år och öppet hus skulle det bli. Eftersom möblerat om rejält på alla möjliga ställen blev det städat även i vrår som varit bortglömda ett bra tag. Fin middag på restaurang på lördagen och öppet hus på söndagen. Massa trevligt folk, både släkt och vänner. Underbara svärmor och svägerskan hade bakat tårtor och fixade smörgåstårta. Mamma och mormor lånade ut bestick och dukar. Vilken ynnest det är att ha så mycket bra folk omkring sig. Människor man kan utbyta tjänster med, byta barn eller skridskor med eller lätta sitt hjärta för. Ett bra socialt skyddsnät är en gåva och en förutsättning för att en Kaosfamilj ska fungera bra.

Gårdagen blev riktigt trevlig. Massor av riktigt härliga möten irl. Diskussioner om livet och tingen. Massor med spännande tankar utbyttes över tårtorna, hela dagen. Det var allt från prat om ålder, barn, vänskap, boende, gymnasieval, dataspel och pensionering till vinterbad, fotboll, roller och relationer. Internet må vara bra men möten irl regerar och det var väl en av sakerna vi kom fram till, att det må vara hur det vill med den dataspelande generationen, till slut kommer de ändå att vilja träffas på riktigt. Igår möttes människor mellan 3 och 84 år. Riktiga möten slår det mesta man kan vara med om tillsammans med en skärm. Kanske är det det vår generation kan stå för, riktiga möten irl. Häftigt var det i alla fall.

Inte konstigt att vi flämtar lite idag. I en vanlig familj skulle man säkert dra igång tapetseringsprojektet och börja flytta möbler igen. Vi gör det inte. Det får se ut hur det vill, just nu ska vi inte bli klara. Nu behöver vi smälta de senaste veckorna. Dags att invänta våra själar, som den här historien som jag har hört en variant av men det är samma andemening. Så ni får stå ut med en "bildfri" blogg ett tag till. Vi vet ju inte var vi ska ha datorerna än. Det kommer, i sinom tid.

Ett problem med att ha gjort en riktigt röjning är att man gärna tappar bort saker. Imorse var min börs helt försvunnen. Kanske hittar jag den snart, på något smart ställe. Det är det jag säger, för mycket ordning är inte bra, då har man så få ställen att söka på ;-)... Sköt om er

Näthat och annat jobbigt...

Ibland låtsas vi att näthat, groomers och våldtäkter är nya fenomen. Som om den nya onda teknik-generationen har uppfunnit det. Jag tror sanningen är att det funnits i tusentals år. Mobbing har alltid förekommit så och anonym sådan. Äckelgubbar har också alltid funnits. Förr klottrades det mobbinggrejer på väggar och vuxenvärlden var inte direkt pigg och vaken med något antimobbingteam. Äckelgubben kanske var husbonden. Det är så klart fortfarande inte ok, varken förr eller nu.

Hur nytt vi än tror att det är så är somliga saker tråkigt vanliga. Jag tror att det viktigaste är att ta diskussionerna med barnen. Kolla läget. Vad händer på den virituella fritidsgården (som ju nätet kan sägas vara). Lära barn att säga nej till saker som inte känns ok, kanske visa det korrekta sättet att göra en drop-dead blick och låta dom veta att man

Världen är farlig, underbar och rolig. Barnen kommer att träffa alla möjliga sorters människor men människor är sig lika. De flesta är riktigt riktigt bra. Kram på er

Åh armarna bara hängde...

När man har gjort en massa roliga, nödvändiga och spännande saker kan det lätt bli så. Och så barnens läxor, middagar, tvätt (jag ids inte rabbla allt, ni vet ju). Och så en massa av den varan framför oss också. Tittade ut över vardagsrummet och kände det som musen i Askungen beskriver det när han säger jobb, jobb, jobb, de fixar det nog med jobb. Nattade två stycken, skällde lite på någon, rök ihop med en annan, sjöng en sång och säckade ihop vid tv:n. Ibland är det tid för vila helt enkelt. Slumrade lite men plötsligt hände det.

Jag började titta på en dokumentär om Jason Becker. Helt otroligt och väldigt givande. Tack SVT för den. Nästa gång jag skäller på TV:n, påminn mig. Mannen och jag uppfylldes helt av den. Se den se den se den och se hela! Äh, varför skällde jag innan, spela roll gummiboll. Till och med vardagsrumskaoset känns pyttesmått nu, efter den hjärtvärmande dokumentären. Jag håller verkligen med hans mamma om att vi är väldigt små i universum och att det enda som betyder något är kärlek. Tack för den påminnelsen Jasons mamma.

Kärlek till er alla!

Behövs det en internationell mansdag?

Den frågan och en hel bunt andra, både roliga och allvarliga diskussioner ägde rum i helgen på ett stadshotell med bubbelpool. 8 kvinnor i sina bästa åldrar utbytte tankar irl. Helt underbart. Årets enda dag som verkligen inte är förhandlingsbar. Frågan om en internationell mansdag är inte så dum. På frågan om jag är feminist svarar jag helt klart ja utifrån Caitlin Morans definition. "Do you have a vagina? Do you want to be in charge of it? Congratulations, you are a feminist." Jag tror att detta landet är smockfullt av såna feminister. Säger man dessutom "do you know anyone who has got a vagina? Do you want her to be in charge of it?", så är vi nog ännu fler. På frågan om jag tycker att karlar, män, pojkar och gubbar är underbara så svarar jag också ja. Det finns massvis med kloka härliga män men precis som när det gäller invandrare så får de klä skott för en massa dumheter även de som är kloka.

Tänk er själva en dag då män kan manifestera mot krig. Fundera på hur det är att vara man, pojkvän, pappa, brorsa... Prata igenom mansrollen ett par varv. Sänka garden lite och bekänna brister och tillkortakommanden. Skratta åt sig själva och fundera på hur världen skulle kunna bli bättre. Det vore något det...

Annars håller vi mest på och fixar med vårt förkrympta vardagsrum. Jisses vad vi tycker att det är tråkigt. Ingen av oss är egentligen ett spår intresserade av tapeter och än mindre att fundera på den mängd möbler som vi behöver ställa någon annanstans i vårt för övrigt proppfulla hus. Storebror hade som förslag att vi skulle sälja möbler eller något barn för att få plats med allt. Vi sa att han låg längst upp på försäljningslistan i så fall ;-). Vardagsrumskaos och så massa jobb, läxor och känslor som behöver ut i form av sammanbrott ovanpå det. Men kärleken flödar och det skrattas en hel del även om vi är lite trötta. Livet har en härlig puls. Nu, sovdags. Kärlek till er alla!

Från ett Kaos till ett annat men när kvinnodagen kommer inser man att Kaos inte är så fasligt......

Tillbaka från fjällvistelsen. Vi har haft det så bra så delar av familjen bara kunde gråta när vi kom hem. Blev tvugna att titta på lite "lugna ner sig film" (film som man kan utantill). Barnen nöjda och de vuxna nöjda. Vad annat kan man bli när det bara flyter? Minst 11 av allting blir en ansenlig summa. Trots att hallen varit i fullständigt Kaos hela tiden gick ekvationen ut varenda morgon. Alla har till slut hittat sina svarta täckisar och tagit sig ut med passande pjäxor. Alla har hittat någon att åka med eller tagit en egen sväng. Och när man är fyra vuxna som tar ansvar visslar det bara till innan lunchen är i magarna och disken är diskad. Nog tjatat om det.

Här hemma hade snickarna gjort sitt jobb och delat av vardagsrummet. Tjoho så bra men jisses så lite plats det blev nu då, vi som har så mycket saker, ett halvt bibliotek bland annat. I stort sett behöver vi kasta om allt i hela vardagsrummet och skärskåda det, fundera på vad vi verkligen behöver ha just där. Meingsskiljaktigheterna är stora om vad som är viktigt. Den radikalaste falangen röstar för att väggen ska rivas (vilket inte är aktuellt då väggen är ett vuxenbeslut). Som tur är räddas vi lite av att vi i denna rockad först och främst behöver tapetsera lite i tre rum.

Men, innan något annat görs ska jag iväg med ett gäng trevliga kvinnor och fira 8/3, internationella kvinnodagen. Jag har redan skrivit om vår tradition och varför här och här skrev jag om varför den bör firas just idag så jag behöver inte upprepa mig. Det finns fortfarande mycket att göra med våra attityder i Sverige och googlar man om kvinnofrågor förstår man snabbt varför dagen finns och varför den behöver vara internationell. Sanna Lundell skrev klokt ifjol här och det gäller tyvärr än. På RFSU:s hemsida hittar jag att: 800 kvinnor och flickor dör varje dag världen över på grund av mödra- dödlighetsrelaterade orsaker. Bara en sån sak gör att dagen behöver uppmärksammas och det finns tusen till anledningar. Vabruari är över. Förkylningar, magsjuka och lite Kaos är inte det värsta som kan drabba människor. Firar ni internationella kvinnodagen och hur i så fall? Kram på er

En flock barn...

Det blir helt klart mer av allt med en hel flock barn. Fler pjäxor, sura handdukar, mer pladder o mer stök men också mer skratt och skoj. En flock är mer förlåtande också. Det finns många som kan ställa till rätta vid konflikter och alltid någon att gå ut o åka madrass eller grilla en korvbit med. När man är flera vuxna kan det flyta på rätt bra om bara barnen går bra ihop. Nytt för i år är att flocken ständigt är hungriga, även mellan målen tuggas det friskt på allt möjligt. Gräsoppornah anfaller. Såg till exempel en skål med sallad ätas som chips för någon dag sedan. Gurka, frukt, morötter, godis. Allt är slut på ett nafs och vi langar fram mer eftersom den gamla regeln gäller, "tuggar vi inte på något tuggar vi på varandra".Kan lugnt säga att det blir mindre konflikter också då alla inte är syskon.

Under dagen hade vi besök av en tredje familj. Ikväll ringde pappan o efterlyste sina svarta täckbyxor. Haha, när min vän mamman i den andra familjen och jag ställde oss i hallen för att kolla efter dom skrattade vi hög och gav upp. Det blir nog så att han får dom byxor som blir över när vi alla klätt på oss imorgon.

Och så får jag väl bekänna att man inte är så där toksocial när kvällen kommer. Armarna hänger längs kroppen efter att man åkt skidor o frotterat sig med en hel flock barn. Livet pulserar, det är härligt. Kram på er

Packningsvånda

En kaosfamilj i packningstagen är ingen lek. Någon retas, någon börjar jaga och någon försöker hålla kollen. Någon ligger hopplöst efter. Någon sätter sig på toa just som alla vill komma åt schampo och tandborstar. Vips blir någon hungrig just när någon annan satt sig i bilen.

När vi fått in skidor, stavar och all packning o alla personer i bilen vred vi på nyckeln. Inget hände, nya bilen var död. :-( Efter lite laddning kom vi iväg för att vända två mil senare efter mitt Visakort. Vissa dagar är jag mer tacksam än andra för att Mannen står ut.

En av nackdelarna med äldre barn är att de gärna vill ha förklaringar och skrattar så otroligt högt och länge när man har en lång och i och för sig sann men otrolig historia om varför vi behövde vända. Fördelarmed äldre barn är att det åtminstone inte packar upp allt i samma takt som föräldrarna packar ner. För gjorde Kaosfamiljen samma saker plus att någon packade upp. Vi kom aldrig iväg någonstans.

Väl framme hade vi glömt örngotten och varenda hjälm. Sånt som händer, världsliga saker. Så nu har vi t-shirts som örngott och hjälmar hyr vi...
Nu har lugnet lagt sig i stugan med fyra ervuxna och sju barn. Tröttheten anfalle. Sov gott och kram på