Har skaffat mig en ofrivillig frisör...

Film och chips i soffan kan funka med en tonåring. Vi har just sett Searching for Sugarman. En dokumentär som kan leda till lite intressanta diskussioner. Storebror har det inte lätt numera. Som enda barnet till en ensam hemma-galen mamma så händer det saker. Plötsligen tittar hon på honom med bedjande blick: -Storebror, du behöver bara klippa liiite... jag har ju så lockigt hår så det kommer aldrig att synas... du har ju värsta chansen att håva in lite enkla Real Life poäng här... Please... Vet inte om det var den bedjande blicken, nyfikenhet eller RL poängen som fick honom att göra det (troligtvis RL poängen när jag tänker efter då de ger spel nästkommande kväll). Helt klart något som gick utanför hans komfortzon men han gjorde det i alla fall. Och bra dessutom. Färgning skulle dock kosta väldigt mycket extra tydligen så det fick jag fixa själv.

Annars har veckan sett ut så att jag gjort lite olika saker, socialiserat mig med andra, jobbat, läst och tagit mig cykelturer. Sen har jag försökt hänga runt här hemma lite, företrädelsevis sent på kvällen om utifall att tonårssonen skulle vilja snacka lite eller spela något spel med sin mor. Trött som tusan har jag varit på morgnarna men det har varit värt det. Mysigt när jag fått audiens men det har alls inte varit alltid. Jag har ju konkurrerat med den här (länken som Storebror skickade till mig för några veckor sedan efter en speciellt tuff diskussion om varför). Att konkurrera med något som är som flickvännen/ bästa vännen/ hobbyn i ett är inte lätt. Man får vara beredd på att bli rejält nobbad som tonårsmamma men försöka att inte ta det personligt utan se sig själv som ett erbjudande. Och förstås, vara nöjd när man får till det helt enkelt...

När det gäller dataspel har jag svängt lite de senaste åren. Det är inte det värsta en tonåring kan hålla på med, inte om de rör på sig lite och skaffar sig RL poäng ibland också. För övrigt är det tur att jag fick semester idag igen. En tappad silverring och två parkeringsböter på en vecka men sånt är smällar man flinande får ta i Kaoslivet... Mest sörjer jag ringen. Imorgon kommer resten av Kaosfamiljen hem igen. Det ska bli en fröjd. Kärlek till er alla!

Möten irl och vådan med städning...

Såå, på två veckor har vi alltså skaffat ett stycke ny bil och ett stycke nytt rum i huset. Och mitt i alltihop skulle Mannen fira födelsedag. 40 år och öppet hus skulle det bli. Eftersom möblerat om rejält på alla möjliga ställen blev det städat även i vrår som varit bortglömda ett bra tag. Fin middag på restaurang på lördagen och öppet hus på söndagen. Massa trevligt folk, både släkt och vänner. Underbara svärmor och svägerskan hade bakat tårtor och fixade smörgåstårta. Mamma och mormor lånade ut bestick och dukar. Vilken ynnest det är att ha så mycket bra folk omkring sig. Människor man kan utbyta tjänster med, byta barn eller skridskor med eller lätta sitt hjärta för. Ett bra socialt skyddsnät är en gåva och en förutsättning för att en Kaosfamilj ska fungera bra.

Gårdagen blev riktigt trevlig. Massor av riktigt härliga möten irl. Diskussioner om livet och tingen. Massor med spännande tankar utbyttes över tårtorna, hela dagen. Det var allt från prat om ålder, barn, vänskap, boende, gymnasieval, dataspel och pensionering till vinterbad, fotboll, roller och relationer. Internet må vara bra men möten irl regerar och det var väl en av sakerna vi kom fram till, att det må vara hur det vill med den dataspelande generationen, till slut kommer de ändå att vilja träffas på riktigt. Igår möttes människor mellan 3 och 84 år. Riktiga möten slår det mesta man kan vara med om tillsammans med en skärm. Kanske är det det vår generation kan stå för, riktiga möten irl. Häftigt var det i alla fall.

Inte konstigt att vi flämtar lite idag. I en vanlig familj skulle man säkert dra igång tapetseringsprojektet och börja flytta möbler igen. Vi gör det inte. Det får se ut hur det vill, just nu ska vi inte bli klara. Nu behöver vi smälta de senaste veckorna. Dags att invänta våra själar, som den här historien som jag har hört en variant av men det är samma andemening. Så ni får stå ut med en "bildfri" blogg ett tag till. Vi vet ju inte var vi ska ha datorerna än. Det kommer, i sinom tid.

Ett problem med att ha gjort en riktigt röjning är att man gärna tappar bort saker. Imorse var min börs helt försvunnen. Kanske hittar jag den snart, på något smart ställe. Det är det jag säger, för mycket ordning är inte bra, då har man så få ställen att söka på ;-)... Sköt om er

Och vuxenvärlden gör som den brukar...

Förfasar sig över saker som unga människor älskar att göra. Kanske är det så det ska vara, vad vet jag? Sokrates på sin tid tyckte också att ungdomarna gjorde fel så vi är i gott sällskap. Han sa: Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.

Förr var det Beatles, hårdrock, Tv tittande eller veganeri. Nu är det datorspelande vi förfasar oss över... Här är en riktigt bra artikel i ämnet. Med Sokrates i minnet blir jag full i skratt när jag läser den... Och igår var det i tidningen att hockeyn har kris, som om det vore det värsta som kunde hända att ungdomar inte vill spela hockey... Som om hockey vore något som är viktigt för samhällets fortlevnad "på rikt"...

Storebror har lärt sig massor av och har väldigt kul med sitt datorspelande. De umgås via skype. Skrattar, skojar, svär och retas... Ibland ställer de sig upp och sticker till badhuset för att brottas IRL. En klok lärare han har säger att man märker skillnad på vilka som dataspelar när det gäller engelskan. That makes sense... Storebror har i flera år förstått de hemlisar som Mannen och jag försöker förmedla på engelska. Engelskaläxorna meddelar han fnysande att han redan kan och ingen från skolan har klagat.

Egentligen är vi vuxna lite konstiga. Tricket för att få till livet är som vanligt balans. Något som till och med vi kloka vuxna har svårt att få till, trots att vi har levt mycket längre. Det kräver vi att barnen ska ha koll på medans vi tycker att vi till exempel ska ha koll på vart de är och vad de gör varje sekund på dygnet långt upp i åldrarna... Det där med taskig balans mellan att sitta stilla och röra på sig är väl ungdomar inte heller ensamma om att ha ;-)... Vad tänker ni om det här? Nu ska jag se om jag får med mig någon ut i vårvinter solen, annars går jag ut själv!