Från ett Kaos till ett annat men när kvinnodagen kommer inser man att Kaos inte är så fasligt......

Tillbaka från fjällvistelsen. Vi har haft det så bra så delar av familjen bara kunde gråta när vi kom hem. Blev tvugna att titta på lite "lugna ner sig film" (film som man kan utantill). Barnen nöjda och de vuxna nöjda. Vad annat kan man bli när det bara flyter? Minst 11 av allting blir en ansenlig summa. Trots att hallen varit i fullständigt Kaos hela tiden gick ekvationen ut varenda morgon. Alla har till slut hittat sina svarta täckisar och tagit sig ut med passande pjäxor. Alla har hittat någon att åka med eller tagit en egen sväng. Och när man är fyra vuxna som tar ansvar visslar det bara till innan lunchen är i magarna och disken är diskad. Nog tjatat om det.

Här hemma hade snickarna gjort sitt jobb och delat av vardagsrummet. Tjoho så bra men jisses så lite plats det blev nu då, vi som har så mycket saker, ett halvt bibliotek bland annat. I stort sett behöver vi kasta om allt i hela vardagsrummet och skärskåda det, fundera på vad vi verkligen behöver ha just där. Meingsskiljaktigheterna är stora om vad som är viktigt. Den radikalaste falangen röstar för att väggen ska rivas (vilket inte är aktuellt då väggen är ett vuxenbeslut). Som tur är räddas vi lite av att vi i denna rockad först och främst behöver tapetsera lite i tre rum.

Men, innan något annat görs ska jag iväg med ett gäng trevliga kvinnor och fira 8/3, internationella kvinnodagen. Jag har redan skrivit om vår tradition och varför här och här skrev jag om varför den bör firas just idag så jag behöver inte upprepa mig. Det finns fortfarande mycket att göra med våra attityder i Sverige och googlar man om kvinnofrågor förstår man snabbt varför dagen finns och varför den behöver vara internationell. Sanna Lundell skrev klokt ifjol här och det gäller tyvärr än. På RFSU:s hemsida hittar jag att: 800 kvinnor och flickor dör varje dag världen över på grund av mödra- dödlighetsrelaterade orsaker. Bara en sån sak gör att dagen behöver uppmärksammas och det finns tusen till anledningar. Vabruari är över. Förkylningar, magsjuka och lite Kaos är inte det värsta som kan drabba människor. Firar ni internationella kvinnodagen och hur i så fall? Kram på er

Är människor gärna generösa??

Jag har, för första gången sen kvinnofängelset gick mitt i nätterna när jag egentligen borde plugga, börjat så smått att följa ett tv-program. Inte så där slaviskt men för att vara mig så är det mycket. Jag började redan litegrann ifjol. Programmet Så mycket bättre, en sån underbar idé och mysigt upplägg. Snäll-tv när den är som bäst. Generösa människor som bjuder på sig själva och peppar varandra. Respekterar och försöker glädja sina medmänniskor. Kan man bli annat än lycklig av sånt?? Och dessutom på lördag kväll på bästa sändningstid. Helt underbart!

Min fasta övertygelse är att vi människor mår bra av att vara generösa och hyggliga. Inte på bekostnad av sig själv förstås men man kan ha en generös grund. Enligt författaren Lasse Berg så var människor generösa och vänliga från början. Att barn ofta, förrutom i vissa åldrar, är det kan ju tala för den tesen. När jag tänker på sakern tror jag aldrig att jag ångrat när jag varit generös, inte så där på riktigt. På samma sätt har jag nog aldrig ångrat ett snällt ord eller en komplimang heller. Varje gång man har något som någon annan verkligen behöver och ger bort det förutsättningslöst har man vunnit. Barn ger också gärna, ja till och med behöver ge för att växa. Och jag förstår det, när någon annan växer med hjälp av något som jag sagt eller gjort skuttar mitt eget hjärta till och glädjer sig nästan lika mycket.

En vettig fråga att ställa till sig själv är som Katarina gör på Brunkullans goda. Är jag en sån som ger eller tar energi? Tänder jag eller släcker jag människor?

Världen är full av kloka, generösa och trevliga människor. En klok kvinna har skrivit den här krönikan. Och ni som läser det här är också härliga och kloka. Vad tror ni, är människor generösa utav sig? Är det bra att vara det? Kram på er

Lite klen kvinnodag...

Alltså, inte själva dagen i sig, den var mycket bra med skidåkning och trevligt sällskap. Som kvinnodag var den däremot underkänd. Det är nämligen så att jag anser att kvinnodagen ska firas och uppmärksammas. Vi gjorde det lite så där på en höft, dukade fram lite pajer och såg till att de två mammorna fick ta för sig först och sen de två tjejerna innan vi släppte fram de sju personerna av det andra könet. En liten parantes var att delar av de sju först trodde att vi skojade om kvinnodagen och sen blev någon väldigt sur för att de hamnade så långt bak i kön... Bara det gör att dagen bör uppmärksammas. Ach was, somliga behöver utbildas. Jag tror att det ofta handlar det om otänkthet. Sätter man sig in i frågan så tycker de flesta att alla ska få bestämma över sig själva och så vidare, det handlar inte om att kvinnor ska få göra det mer än män, ALLA ska få göra det. Då behövs inte projekt som detta. Inte skulle Skriet från Kärnfamiljen bloggen finnas och inte skulle jag behöva konstatera som Köpstoppsbloggen att även klimat har kön.

Internationella kvinnodagen behövs. Så länge vi har döttrar (och även söner) i världen som inte har rösträtt och rätt att bestämma över sin egen kropp ska jag fira internationella kvinnodagen. Internationella kvinnodagen handlar om mer än om feminist eller inte. Det handlar om vilken värld vi vill ha. När jag läser det Sanna Lundell skrivit här och hittar detta via facebook är det inget snack. Kanske bör även vi i världens jämställdaste land tänka efter lite. Detta duger absolut inte, nästa år ska jag fira internationella kvinnodagen riktigt stort... Kram på er