Tok-tänkar-torsdag

Genom tv, tidningar, datorn och i samtal med andra människor kommer det till en i en rasande takt numera. Världen är totalt vanvettig. Missförstå mig rätt. Jag tror att det är väldigt viktigt att man tar in omvärlden utanför, vad blir man annars för människa? En som allenarådande förstår och tänker på sig och sitt blir nog i slutänden rätt rigid och ensam...

Världen är galen, så klart. Tänker mycket på balans mellan tagande och givande. I -världens känsla av att ha rätt att ta/ köpa och ha tolkningsföreträde och inte behöva bemöda sig till att tänka sig in i någon annans situation. Jul-proppmätta människor som lever i fred och ibland bara så där kan byta ut ett väl fungerande kök/ badrum pratar om att "vi inte har råd" att ta emot invandrare. Helt kritvita människor hävdar bestämt sin rätt att säga ordet negerboll. Svenskar, som helst inte pratar med invandrare, säger att "vi" är så dåliga på att ta emot dom (undrar om man menar Reinfeldt då eller?). Då blir man nästan lite yr men det är förstås skönt att kunna hänvisa till Lars H Gustafsson och hans tankar om att vi behöver varandra.

Lite vet man om hur det hade varit om det varit annorlunda. Bodde jag i Afganistan, Sudan eller någon av de här länderna kanske jag också skulle skicka iväg min 14-åring (om jag kunde) istället för att låta honom gå ut i krig. Jag tror inte att jag skulle uppskatta att något bakverk blev kallat vit om ordet var förknippat med apartheid, slaveri, svårare att få jobb med vitt namn osv. Och om vi hade lite mindre av allt kanske vi inte skulle vara så in i nordens missunsamma.

En sak har jag i alla fall klurat ut (med hjälp av nätet, förstås). När människor tycker att jämställdheten gått för långt kommer jag från och med nu att flina och fråga om deras favoritfilmer klarar Bechdel testet . En hel bunt av mina gör inte det och det tål att funderas på eftersom det inte ens handlar om feminism utan mer om hur man ser på ca 50% av världens befolkning.

Visst, världen är galen men det är vi som ÄR världen och våra barn som ska ta över. Vad än vi pratar om, skola, vård, värderingar, vapen och till och med politik så är världen vår och vi är en del av den och kan göra något åt det. Vi kan ge från vårt överflöd och göra vår del för att världen ska bli bättre.

Vad tänker ni om detta? Kram på er

Vardagslyx...

Ibland kan man låta det ta en eon av tid att göra middag. Som idag till exempel, när tonåringen plötsligt tar sig tid med lite kvalitéts-tid med sin mor (läs brottas fastän vi egentligen skulle slänga ihop middag). Helt oförhappandes roade vi oss kungligt med ett par stickor, en duk och grillvantar. Vi hade så roligt så att Lillasyster började misströsta om det någonsin skulle bli middag. Får man en chans att skratta så bör man göra det ;-).

Målet för min eftermiddagsrush var som vanligt snabb-bussen (varför vänta på bussar när man kan motionera till dom). Mannen hade också lyckats så hips vips blev det en bussdate. En liten lätt känsla logistik-föräldrarnas variant av speed-dating dök dock upp då temat för träffen blev "vad vet du om dina och andra familjemedlemmars förehavanden under veckan. Den romantiska date- känslan erhölls då vi delade på en daim. Är det inte kärlek så säg?

Nu håller barnen på och bakar pepparkakor. Det är rätt lugnt att baka peppaarkakor i Januari. Granen sår fortfarande grön och grann i stugan. Nu hör jag att barnen börjat hota varandra med mig och att ordet sluta börjat vara väldigt frekvent använt.

Jag tillhör den där skaran människor som absolut inte kan vänta till semester/ nästa ledighet/ helgen. Jag tror att man behöver glans i vardagen. Om man tar sig tid och stannar upp hittar man många små guldkanter i vardagslivet. Även om julen, nyår och loven är över. Kärleksfulla blickar, bra musik, omtänksamhet, vacker natur och skratt. Sånt förgyller tillvaron.

Dags att grädda lite pepparkakor och börja fösa barn mot lite olika sängar.
Hoppas ni får en gyllene kväll!!

Transformering pågår...

Å där ljöd ändå vardagsklockan och Kaosfamiljen började försöka snurra igång vardagshjulen. Väldigt tröttsam process det här. Och så det här att man intalar sig att det är skönt med vardag, det är det inte ALLS.

Idag har jag både ätit och skrattat mig sanslös. Middag någon annanstans än hemma med galna damer är aldrig fel. Massa tankar som snurrar i huvudet. Hittade ägaren till damjackan och en massa tankar angående läxor, bävrar, barnuppfostran, vad in i h-e mycket ansvar vi föräldrar tar, livets föränderlighet, bilar och relationer. Puh, det tar vi en annan dag. Julen är fortfarande kvar. Det tar vi också en annan dag. Nu behöver Kaosmodern sova. Att transformera sig kräver energi. Vad tänker ni på nu när vardagshjulen börjar snurra? KRAM på er alla hjältar

Räddade av noll-koll!

Är vi månntro familjen Jack Sparrow? Någon av oss måste gjort ett schysst jobb i förhandlingarna (eller också är det den här dåren). Känns som om vi fick till ett alternativ som egentligen inte fanns. Hips vips så är det här dagen före ingenting... Som genom ett under har vi förstått att skolan har K-dag imorgon. På riktigt alltså, barnen är lediga en extra dag. Är det inte magi så säg? Tack alla sjörövare, trollkarlar, häxor, hobitar, alver, rektorer, troll, tomtar, osv som gjort detta möjligt. Det räddade oss och det bästa med det var att vi inte hade koll på det förrän idag...

Storebror avfyrade ett SÅNT leende när jag meddelade att det tyvärr inte blir skola förrän på tisdag. Då fick han ju plötsligt en ärlig chans att vrida till dygnet. Storasyster vann en dag på badhuset+ att hon nog hinner göra klart en skolgrej. Lillebror väljer att vara hemma från fritids så han får en såsardag till. Möjligtvis sällskapar han med Storasyster till badhuset men troligt är också att det blir Lego för hela slanten. Det är som att de vunnit en bonusdag tack vare vår okoll...

Den enda som gnölar lite är Lillasyster. OM hon ska hemifrån skulle hon åtminstone vilja gå i skolan. Inte för att skolan än så länge har lärt Lillasyster så mycket men ändå... Som barn nummer fyra blir det tydligen lätt så att man har ett häftigare fritids hemma (storasyskon och deras kompisar) och att man då också lär sig saker snabbt som blixten, hemma. Så vi kör iväg henne för att hon ska få frotteras lite med jämnåriga helt enkelt...

Det har sina för och nackdelar att vara äldst, mitten och yngst i en barnaskara. Att ha föräldrar med koll eller noll-koll också. Den här gången är det fördel storasyskon och föräldra-noll-koll :-). Sköt om er... Kram

Ps. Vi har inte kastat ut julen än heller...Ds

No more parlay....

På måndag smäller det... Vardagen slår till igen. Vi försöker förbereda oss men det gårsådär... Alla är vakna till på tok för sent o det mesta är lite hip hap o manjana manjana... Ju längre lov desto ok lösare konturer får vi... Gör lite vad vi vill... Äter lite hur som helst och låter inte familjepiskan vina över någon... Tar med oss den som vill för att göra något, de andra får stanna hemma. Snackat på kvällarna tills någon gång, sett en massa bra filmer och åkt skidor i skogen...Gått ner i varv och vänt på dygnet så mycket så att vi inte förstår hur vi ska klara vårt eget liv från och med måndag...

Det har varit skönt med lugnt tempo o lov men samtidigt har det bråkas en del och människor är inte gjorda för så mycket slappande, gör vad du vill o godsaker... Det tär lite med lov också. Barnen har hur mycket tid som helst för att slita fram pyssel, vara ivägen för varandra och tjafsa. Blippa med telefoner, sitta blick stilla med hörlurar, vända på dygnet, skaffa konstiga vanor och klaga över alla möjliga saker. Så pass så att jag ett tag undrade om vi inte skulle säga nej till nästa lov-erbjudande. (Nej tack, vi vill inte ha något sportlov. Betalar vi inte skatt för att barnen ska gå i skolan? Ledig på lovet? Nej, då går jag upp i tid chefen...)

Det ska också bli skönt att komma igång med det vanliga. Rutiner istället för förhandlingar. Mm för matsedel och iväg allihop på dagarna. Jippie input utifrån till alla. Och hurra för att somliga kan börja reta upp sig på andra än sina syskon. No more Parlay... Vardagen förhandlar inte. Den kommer bara att ställa sig mitt i huset klockan halv sju på måndag och kräva lydnad. Det kommer att bli tufft men... Litegrann av tempot kan man nog behålla. En del saker som vi stressar till skulle vi egentligen inte behöva stressa till och somliga saker som oroar oss borde vi kunna släppa... Och det där med att åka längdskidor tänker jag fortsätta lite med...

Skogen är fantastisk...Välkommen vanliga vardag...

Kanske lite Hogwartz eller möjligtvis Kråkboet..

En ny kompis till någon dök upp här hemma idag. En sån där som inte verkar vara så van vid Kaoskultur... Plötsligt dök det upp en hel del frågor...

- Vad mycket av allt ni har i hallen, blir inte eran morsa galen?
- Du, den där lappen inne på handfatet där det stod, bli inte arg, det kunde ha varit värre, VAD betyder den?
- Va, har ni tappat bort låset till toan uppe?
- Får man gå runt och äta frukt?
- Borde ni inte ha kommit till 24 på den där?

Ja, vad säger man? Är man 42 år och drottning i Stökriket så skrattar man och säger: -Ha Ha, i den här hallen blir ALLA galna... Inträde sker på egen risk. Hallmattan äter vantar. Jackor och skor flyttar på sig/ leker kurra gömma. Mössor försvinner och de svarta övredragsbrallorna förökar sig. Ingen hittar någonting. Fast ibland hittar man konstiga saker. Vi har hittat en svart damjacka som inte någon verkar äga. Den ligger i upphittat-lådan...
-Åh, den där lappen, den har Lillasyster skrivit som ett skämt för någon kväll sen, bry dig inte om den...
-Jepp, Lillebror skulle göra vi vet inte vad så han skruvade lös låset och sen tog han av någon underlig anledning med det till sin mormor och morfars stuga och tappade bort det. Storasyster självantänder nästan varje gång hon tänker på det men nu har Mannen ordnat ett nytt...
- Jajjamän, man får gå runt och äta frukt, ingen orkar motarbeta gå-runt-och-tugga-fenomenet...
- Nix pix, detta är ett magiskt hus, det har du väl märkt. När vi bränt ner till 24:an firar vi jul...

Vissa dagar är det rätt att vara trött...

Nyårsdagar brukar tillhöra den kategorin. Varit uppe till 27000 och roat sig minsann. Om den akuta tröttheten håller i sig längre än över Ivanhoe bör man dock fundera över sitt liv en aning. Hur tar man hand om sig själv och sin kropp, det eventuella förhållandet och barnen. Helst i den ordningen också eftersom man inte får någonting att funka om man inte tagit hand om sig själv och förhållandet till barnens far/mor.

Ibland blir man lite förvånad över hur gärna man gör resor och förändrar hemma men hur ogärna man gör en inre resa och gör förändringar när det gäller måsten och borden.

När det gäller nyårslöften har jag ändrat mig. Jag tar dom jag hade ifjol, lite modifierade, eftersom de var bra, lätta och trevliga att lyckas med.

1. Ha roligt så ofta som möjligt och visa för barnen att det är roligt och bra att vara vuxen. Ha med andra i den mån de vill, i annat fall ha trevligt själv :-).
2. Ta det lugnare, inte kriga och ta saker personligt utan försöka använda kärlek och humor.
3. Ta mig tid med de "stjärnstunder" med barnen, Mannen, släktingar, vänner och andra människor som jag får...
4. Njuta av mat o godis samt att röra på mig när det är kul
5. Släppa personer, saker och företeelser som jag inte behöver eller som behöver gå vidare mot nya äventyr.
6. Dricka tekopp med Mannen så ofta som möjligt
7. Att tänka på miljön, inte till vansinne men att dra mitt strå till stacken
8. Se till att vara i balans så ofta som möjligt, blogga, unna mig vila och att tanka genom att bege mig ut i naturen eller prata med någon klok.
9. Fortsätta att prioritera ordning i relationer framför all annan ordning.
10. Vara nöjd i större utsträckning men ändå ta möjligheterna till nya utmaningar och utveckling. Hjälpa andra, om de vill det. Försöka undvika att automatiskt tänka förbättring och att tävla.
11. Inte kräva att jag ska kunna allt, ta hjälp när det behövs (ingen klarar allt), leva mitt uppdrag i världen helt enkelt, utan att tänka så mycket på mig (egot).

Förhoppningsvis kommer jag att känna att jag lyckats även nästa nyår. Ivanhoe har jag redan sett, han väljer nog fel tjej i år igen. Tror nog att det är bättre att jag läser min Blogg ett varv och se om jag haft något klokt att säga till mig under året ;-). Tack allihop för att ni finns. Av hela mitt hjärta önskar jag er en god fortsättning... Kram