Tjugondag knut och julen har inte dansats ut...

Kaosfamiljen lever vidare med varendaste tomte. Pepparkakshusen, julstjärnorna och ljusstakarna står orörda i sina fönster. I helgen hade vi inte tid. Ikväll var Storebror lite krasslig och vi hade varken orken eller lusten. Äh, spela roll gummiboll (som man sa på skolgården när man var liten). Det lyser fint över allt och livet är ju inte någon tävling. Det funkar fint att vara sist också. Någon dag gör vi väl ett litet ryck. Fram till dess har vi julen kvar här.

Kärlek till er alla. Kram

Undrens tid är inte förbi...

Hur gör man för att få med tonåringen i julgrasdansen? Det underlättar förstås väldigt mycket om han varit sjuk och uttråkad i nästan en vecka. Har han dessutom knappt ätit något gott på den tiden och man lockar med godis har man ökat chanserna till deltagande med ett par hundra procent...

Julgranen nermonterad, jultomtarna nattade och pepparkaksdasset sönderslaget och noggrannt uppätet. Bara amaryllisarna kvar av julen. Ja men då så...

Och så uträttar jag en del underverk (men nej, Bloggen kommer inte att byta namn till skrytbloggen). På jobbet gör jag någon slags rekordsnabb transformering. Hemmavid har vi dansat ut julen och ikväll lyckades jag mota en fotbollskris. Så livet är spännande till tusen men aningen stressigt. Inte konstigt att man inte har ordning på tankarna. Känns dock som att jag kommit på att det i de här lägena när allt annat snurrar måste se till att ta det oerhört lugnt mellan varven. Skippa allt som inte måste göras och tänka mig för.

Pratat en del om förlåtelse idag. Riktigt intressanta diskussioner. Om att förlåta sig själv och andra. Att förlåt inte bara är ett ord som man bör haspla ur sig. För att det ska bli bra behöver man se sin egen del i alltihop innan man säger förlåt. Det är nog det som gör att jag är så emot när man lär barn att säga förlåt "bara så där". Och ibland behöver det gå tid innan man kan förlåta och ändå är det viktigt att göra det. Förlåter man inte hänger man kvar och låter det ta energi. Går inte vidare, fastnar.

En annan sak som jag diskuterat en del är tonåringar och skillnaden som blir för oss som föräldrar. Att fostran till stor del är slut och att man får se på sig själv som ett erbjudande.

Dags för snabb tekopp med Mannen innan jag rasar ihop i en liten hög (förhoppningsvis i sängen). Livet flyter så snabbt så att det känns som en vecka sen det var tisdag. Kram på er

Vardagslyx...

Ibland kan man låta det ta en eon av tid att göra middag. Som idag till exempel, när tonåringen plötsligt tar sig tid med lite kvalitéts-tid med sin mor (läs brottas fastän vi egentligen skulle slänga ihop middag). Helt oförhappandes roade vi oss kungligt med ett par stickor, en duk och grillvantar. Vi hade så roligt så att Lillasyster började misströsta om det någonsin skulle bli middag. Får man en chans att skratta så bör man göra det ;-).

Målet för min eftermiddagsrush var som vanligt snabb-bussen (varför vänta på bussar när man kan motionera till dom). Mannen hade också lyckats så hips vips blev det en bussdate. En liten lätt känsla logistik-föräldrarnas variant av speed-dating dök dock upp då temat för träffen blev "vad vet du om dina och andra familjemedlemmars förehavanden under veckan. Den romantiska date- känslan erhölls då vi delade på en daim. Är det inte kärlek så säg?

Nu håller barnen på och bakar pepparkakor. Det är rätt lugnt att baka peppaarkakor i Januari. Granen sår fortfarande grön och grann i stugan. Nu hör jag att barnen börjat hota varandra med mig och att ordet sluta börjat vara väldigt frekvent använt.

Jag tillhör den där skaran människor som absolut inte kan vänta till semester/ nästa ledighet/ helgen. Jag tror att man behöver glans i vardagen. Om man tar sig tid och stannar upp hittar man många små guldkanter i vardagslivet. Även om julen, nyår och loven är över. Kärleksfulla blickar, bra musik, omtänksamhet, vacker natur och skratt. Sånt förgyller tillvaron.

Dags att grädda lite pepparkakor och börja fösa barn mot lite olika sängar.
Hoppas ni får en gyllene kväll!!

Transformering pågår...

Å där ljöd ändå vardagsklockan och Kaosfamiljen började försöka snurra igång vardagshjulen. Väldigt tröttsam process det här. Och så det här att man intalar sig att det är skönt med vardag, det är det inte ALLS.

Idag har jag både ätit och skrattat mig sanslös. Middag någon annanstans än hemma med galna damer är aldrig fel. Massa tankar som snurrar i huvudet. Hittade ägaren till damjackan och en massa tankar angående läxor, bävrar, barnuppfostran, vad in i h-e mycket ansvar vi föräldrar tar, livets föränderlighet, bilar och relationer. Puh, det tar vi en annan dag. Julen är fortfarande kvar. Det tar vi också en annan dag. Nu behöver Kaosmodern sova. Att transformera sig kräver energi. Vad tänker ni på nu när vardagshjulen börjar snurra? KRAM på er alla hjältar