Om hundra år bryr sig ingen om du oljade altanen i år eller inte...

Igår på valborgsmässoafton pratade vi engagemang. Svårigheten att få folk till styrelser och att skidbacken och folkets hus lagt ner sina verksamheter. Vi ojade oss en hel massa och tyckte att det var synd. Efter en stund blev kontentan att saker helt enkelt dör ut om folk inte engagerar sig...

Var på demonstration i stan idag. Ett hundratal vänsterpartister och några hundra socialdemokrater. Gemensamt för båda tillställningarna var att medelåldern var väldigt hög. Vart är alla i vår ålder kan man ju undra? Svaret är nog rätt enkelt. De är hemma och fixar med sina altaner, köper prylar på Blocket, ordnar vinprovningskvällar och trerättersmiddagar med fina dukningar istället för att fundera på och engagera sig i framtiden. (Ringde dessutom en vän på väg från demonstrationen som just höll på med sin altan så den tesen funkar ju hittills).

Dagen till ära var det en pappa som började prata klassresa med mig. En klassresa för Storasyster som går i sexan alltså. -Visst är du klassförälder, hög tid att börja jobba för 9:ans klassresa, alla kommer ju att vilja till Göteborg, kostar ju fem tusen per barn så nu måste ni... Vore ju katastrof om det inte blev av...


Väl hemma började jag fundera lite. Diskuterade med Mannen. Vad är det med folk egentligen? Är vi den korkade historielösa generationen? De som tror att saker bara blev och sen löser sig självt. Som helt enkelt inte fattar att det går fortare att riva än att bygga upp? Som får panik när vi ska skicka mat med barnen till skolan EN dag och samtidigt fnyser åt politik och tittar rakt in i vårt egen friska välordnade tillvaro när vi (om vi nu orkar) går till valurnorna.

Så, härmed har jag tänkt kliva in i ett politiskt parti, gå i maj-tåg varje år och stå för att jag inte tycker att man MÅSTE till Göteborg som klassresa. De kan göra en mindre sak. Vi kan gott ge pengar till Vi-skogen, Röda korset eller bli världsföräldrar eller något annat samhällsvettigt istället för att sälja sockar för att skicka klassen till Göteborg.

Vi får den värld vi förtjänar. Ha en fin första maj! Kram

Trött?

Mm, trött och mörkt är ord som vi gärna slänger oss med den här årstiden. Och ja, det är så det ska vara. Det är nu vi ska göra som björnarna fast bara nästan. Jobba lite för att få vara lediga när det är ljust och vackert men sen gå i idé. Kura ihop oss i soffan. Titta på skojiga filmer, spela spel och kramas så ofta vi kommer åt. Sänka kraven både på oss själva och andra. I denna landsända är det väntan på snön. För när den kommer kan en vanlig parkering bli så här vacker:

För övrigt så funderar jag på att börja sälja stickade sjalar till förmån för någon organisation som hjälper barn i andra länder. Är det något som jag blir onatruligt trött av så är det att alla bara ska tänka på sig och tjäna pengar till sig själva och sig och se om sitt redan tjusiga hus hela tiden, i värsta fall blir det som det här.
På något sätt måste vi väl tillsammans bryta den här idiotiska ego-trenden som bygger på att man aldrig någonsin ska vara nöjd. Är det någon som har förslag på någon bra organisation man kan skicka "sjalpengar" till?