Ibland är det rätt att skolka...

Åkte med sju bussen till den där stora staden där universitetet bor. Tanken var att det skulle vara föreläsning hela morgonen men jag gav upp efter första passet. Känner att min tid är på tok för dyrbar för att jag ska sitta på föreläsning när någon monotont läser innantill o jag försöker hålla mig från att titta ut genom fönstret o längta hem.

Kan tänkas att Kaosmodern med åldern/ erfarenhet osv blir mer o mer excentrisk. Spela roll hur det uppfattas, det är en massa saker jag inte vill lägga min tid på längre o då gör jag inte det. När man passerat halvt 90 behöver man prioritera hårt så att man inte lägger dyrbar tid på trams. Risken är ju stor att tiden framför mig är mindre än den bakom mig. Det innebär att saker som att färga håret, ha osköna skor o bh någonsin, gardiner o heminredning, "relationsspel" o att inte säga hur man vill ha det osv inte längre är acceptabelt i min värld. Riktigt skönt.

Så då är det faktiskt rätt att skolka när föreläsningen är urusel o tre timmars läsning/ blipp på mobilen eller samtal med en kompis skulle ge mycket mer. Föreläsaren får väl låtsas att jag blivit sjuk om hon vill, annars kanske hon behöver göra någon förändring på något sätt. Inte mitt problem.

Ha en fin dag allihop. Kram

Senaste nytt från Kaosfamiljen

Lillasyster läser o har gjort om hela sitt rum till en kreativ kartongverkstad där hon pysslar o läser. Blippar mycket med telefonen.

Mannen jobbar på. Han och Lillebror kör karate och har hittat "Makers space", en typ uppfinnarverkstad som roar dom väldigt. Lillebrors övriga intressen kan nog sammanfattas i dator, mobil o Lego. Näst Storebror världens lugnaste tonåring.

Storebror har flyttat hem igen o ägnar sig åt att vara en lite hjälpande hand hemma i väntan på att han ska veta vad han ska göra av sig. Målet är nog universitetet men han har en bra bit kvar då han är långt ifrån godkänd i en enda termin på gymnasiet.  Storasyster tränar, praktiserar, pluggar, dräller med kompisar o snapchatar 24/7 med unge herr jättesöt-snäll-rolig-fast-det-är-komplicerat (jösses så skönt att inte vara 16 med alla känslor som det innebär fast det är kul att se henne glimra).

Kaosmodern har ploppat in en massa pengar på Coop kortet och tagit tjänstledigt från jobbet tills 1/8 för att plugga enstaka kurser på Universitetet.  Kommer att jobba 20% och plugga resten. Skönt med en paus från jobbet då jag jobbat länge o var lite matt på målgruppen,  cheferna o delar av arbetsgruppen i höstas. Ett sätt att inte bli bitter kärring utan söka ny input. Känns mer än jättekul.

För övrigt gläds jag åt att det trots allt det galna som händer i världen (läs Trump o Putin) så finns det hopp. Världen vaknar, reagerar och sluter sig samman. Rädsla kan bara botas med kärlek 💕.

Hoppas att ni också har det bra. Kram

Lov-ungar...

Storebror har flyttat hem o alla barnen har lov. Kaosföräldrarna jobbar.

Innebär så klart att barnen vrider på dygnet, spelar dator o blippar på mobilerna tills ögonen blir fyrkantiga... Och vad kan man göra åt den saken från jobbet? Noll och ingenting om man inte vill ägna typ all sin arbetstid åt att ringa fyra barn, vilket vore oetiskt o skulle leda till psykisk ohälsa hos en själv. Ta ledigt från jobbet för att jaga fyra ovilliga stora barn runt huset?  Ja, det är provat och resultatet var klent. Tjat-VM ger ju sällan varken något varaktigt vettigt resultat, lär någon något eller gör någon endaste en lycklig... 

Så alternativet är att helt enkelt vara kärleksfull, resonera med dom o ge upp. Det blir nog folk halv-vuxlingarna ändå till slut. Förhoppningsvis. När det gäller våra halv o helvuxna barn så börjar de kunna våra repliker. Vi har lärt dom allt vi kan ( och när det gäller teknik o sånt är det inte mycket ;-)).  En hel del saker måste de lära sig själva.

Nåja, de hade skottat när vi kom hem idag och det var ju underbart. Största problemet just nu är nog att det är svårt att ta sig i säng med så mycket vakna människor hemma. Kärlek till er alla o sov gott var än ni är <3

Nu är glada julen slut...

För mig i alla fall som jobbat sedan i tisdags. Mannen o barnen har lov.

Kan inte låta bli att förundras över vilken märklig företeelse julen egentligen är. Den där helgen då allt ska vara perfekt. Överflöd av allt o konstant tindrande ögon.

Och så firar vi den tillsammans med familj o släkt. Såna som en inte valt, har långvariga o ibland trassliga relationer med. Relationer ställs på sin spets när man gör årets största flerrätters traditionsmat (ja hej bara vilka olika kulturer vi har när det gäller julbord), väntar på tomtar o delar ut julklappar tillsammans. Samsas när vi är trötta efter december månads tokrace på jobb o skola...

Vad är ärligt talat oddsen egentligen på  att julen alltigenom ska bli lugn o vacker?Hur många familjer känner ni som aldrig har haft en enda liten dispyt på jul?

En liten reflektion bara. Nåja, nu kommer nästa högtid, den när man kan göra mer vad man vill om ens något alls.

Imorse meddelade vårt ordinarie nyårssällskap att de lämnar Walk ower.  Över 39 graders feber o eller tokhosta hela bunten.

Första tanken var att fira själva men efter kvällens urartade middag konstaterade vi att det nog skulle vara roligare att "spä ut" Kaosfamiljen en aning på nyårs.

Vips hade vi hittat en vikariefamilj vars tilltänkta sällskap också har insjuknat. Hurra hurra 🎉. Problemet löst.

Gott nytt år på er allihop <3

God jul

Julaftonen är slut. Stress,  skratt, gråt, irritation, tacksamhet o kärlek. Många känslor på en o samma dag. Så där som det brukar vara.

Nu kommer den där lugna dagen, juldagen. Inte en skinkbit behöver skäras, inga rim rimmas och inga krav på vackert o fantastiskt eller något annat heller.

Barnen har något julklappsartat att syssla med o föräldrarna kan såsa runt. Middagen fixar mikron. Disken diskmaskinen. Kanske gör vi lite julgodis, kanske inte.

Jag tror att jag håller med om Storasysters analys om att när det gäller födelsedag o julafton så är dagen före o dagen efter egentligen bättre.

Som vuxen tycker jag att juldagen definitivt är en av årets absoluta toppendagar. Snart är den här, lite sömn först bara.

God fortsättning på er allihop

Ljust o fräscht...

Vackert blir ju allt med snö men.. Rätt så opraktiskt (även om jag är norrlänning o grymt van att skotta).

Lite som vårt ljusa hallgolv, vem som nukom på den idén ;-). 

Fast å andra sidan kan man ha sjukt kul i snö. Läge för att fokusera på det :-). Det är ju ändå i Sverige vi bor o snö är bättre än 0 gradigt regn.

Kram på er

Hoppsan...

Det är väl inte mitt fel att jag har byxor med dåliga fickor. Inte heller att jag hade en väldigt aktiv kväll igår heller. Följde Lillasyster på fotboll, lite Poke-cyklande över stock o sten (min cykel är en trapper). En stunds stök i trädgården, studsar iväg o tittar på forboll på ett annat ställe och sen Poke-cyklande igen.

När då Lillasyster tittar på mig och frågar vart hennes mobil är stiger min puls omedelbart. Eh, hm... Jaa den som jag hade i fickan... Jag känner alldeles tydligt att den inte är i fickan länge. Hennes nya fina mobil. Svär en riktigt lång harang inombords. Borta. Hopplösa jag, racklar tydligen inte bara bort mina grejer utan även ett av barnens typ viktigaste pryl. Lillasyster, som det ju är ordning på, kommer aldrig att förlåta mig.

Bekänner min synd. Sanningen är att mobilen kan finnas precis var som helst, jag har ingen aning. Lillasyster tittar på mig med -du -är-inte -en-mor-du -är-ett-världskrig blicken. Det har börjat skymma. Går ett varv i trädgården och förbereder mentalt för att cykla runt precis hela samhället med pannlampa... Tog jag verkligen genvägen genom skogen?

Vips, där är den, bland hallonen. Hurra men jösses att det gamla talesättet verkligen stämmer. Det är toka som har tur ;-) . 

Ha en fin dag på er.