Imorgon är sista skälvande dagen på jul-lovet för barnen. De har vaknat sent och skrotat runt. Mattiderna har det varit lite sisådär med. Tjatet från föräldrarna också... Ah, det där kan vi göra sen, någon annan dag... Inte så värst många måsten. Vi har verkligen inte fått "mycket gjort" men jag tänker att det behövs sån här tid. Sega dagar som man liksom tar fart ifrån. Otjatdagar...
Under rådande omständigheter begriper till och med vi att det kommer att bli ett stålbad på måndag morgon men det tar vi då. Imorgon ska jag ut och stenköra mina slalomskidor i skogen igen. Idag stod jag med snö upp ovanför knäna och toksrattade mitt ute i skogen. Tänkte med kärlek på Mannen som ifjol bestämde att mina skidor från -85 skulle bytas ut till skidor som vill svänga. Konstigt nog propsade han också på hjälm.
De barn som vill kan hänga med till backen imorgon. Sen säger vi välkommen till vardagen på riktigt. Det blir härligt med vardag också, efter ett tag... Bara det att mina arbetskamrater aldrig beskyller mig för att deras lunch är äcklig eller börjar slåss ett par gånger om dagen tycker jag känns befriande. Om de har tråkigt eller råkat ha sönder något blir det i stort sett aldrig mitt problem heller. Med sånt perspektiv kan man hoppsa mot ett gäng "blåveckor". Kram på er
