Visar inlägg med etikett julångest. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett julångest. Visa alla inlägg

tisdag 10 december 2013

Dåraktiga december..

Julångest och stress skymtar förbi i mångas ögon i dagarna. Ja jösses, så där så att man tänker att ingen är riktigt klok. Eller så är någon kanske det... Lars H Gustafsson har skrivit underfundigt och tänkvärt här.

Jul, det där magiska då allt bara ska vara såå bra. Lugnt, skönt och trevligt. Jag träffar många som inte har haft/ har det så och för dom är julen ännu jobbigare. Att inte veta. Är föräldrarna nyktra? Blir det bråk? Gjorde jag något så att allt är mitt fel? Barn som sen växer upp och bär med sig en klump i magen istället för den lilla sorg som Alex Schulman beskriver här.

För visst känner man igen det. Den där känslan av att man, även om man är vuxen önskar tillbaka lite av jul-magin... Men då kan man tänka på Nelson Mandela, vilken kamp, vilken man. Saker som förbättrats i världen sen man själv var liten. Det är rätt mycket det. Och då må det väl vara att man inte tror på tomten längre och att den stora jul-magin är död. Jag har numera både möjlighet och råd att äta skumtomtar och brända mandlar när jag vill. Det är en viss julkänsla i det också ;-). Kram på er

söndag 16 december 2012

Stress-less in december...

Åh, så här i jultider kan man stressa hur mycket som helst. Flänga runt och göra allt möjligt. Ha dåligt samvete och typ ångest över allt som man inte hinner. Stöpa ljus, hur kul är det med barn? Hänga upp julgardiner, för vems skull? Här snöar det ändå HELA tiden så alla skottar istället för att glo i fönster och undra över just jag har julgardiner... Köpa hela önskelistan till alla barnen (och behöva ta lån på kuppen och riskera att de alltid är lite missnöjda vidare i livet då de är vana vid att få och få och få och så ser ju livet oftast inte ut)...

Nix pix, jag vägrar. Mitt i allt det här stressiga finns det ju en massa saker som vi borde tänka på. Saker som rimligtvis borde göra att vi lugnar ner oss och tänker på vad som verkligen är viktigt. Kristian, Harpasione och så om skolskjutningen. Vad vet vi om vi ens ses imorgon och om det är så, vad är det då som spelar roll? Grejen är att vi egentligen aldrig, även om vi inte vill tänka på det, vet om vi ses imorgon.

I ljuset av det kan vi helt enkelt göra det vi känner för och njuta av tillvaron. Idag är det enda vi säkert vet att vi har. Stanna upp och tänk efter. Reta inte upp dig på facebookuppdateringar (alla andra har det bättre) eller kvasi-dsikussioner som pepparkaksgubbar/ disneys beslut att klippa i Kalle Anka. Välj ut de saker du och de människor du vill ha omkring dig vill göra och gör det. Helt enkelt. Kliv ur din lilla jösses-jag-har-inte-hunnit-stryka-juldukar-värld och bli den du föddes till att bli. Gör bra saker, sprid glädje och godhet även utan för din innersta krets så ger det ringar på vattnet. Det finns många på nätet också som sprider ringar på vattnet om livet, bland annat: Livstid Punctum Saliens, kalebass. Om några dagar skickar vi mellandagskort, inte för att vi måste utan för att vi vill skicka hälsningar. Krama varandra och Kram på er