Avveckla arbetardagen?

Jag misstänker att det är en och annan som njuter av arbetarrörelsens dag utan att ens reflektera över den (ledig eller mer betalt när man jobbar). Hur det har kämpats både internationellt och nationellt för olika rättigheter för arbetstagare.

Det känns som en hel evighet sedan jag var liten och det gick bussar för förmännen i brukssamhället. Fullt friska förmansgrannen blev till och med hemskjutsad på lunchen men arbetargrannen med fysiska bekymmer fick ta sig till fabriken själv. I slutet av 70-talet var det....

Fast vissa saker kommer tillbaka. Osäkra anställningar, skillnad mellan vård och vård, segregation åt alla håll, bostadsbrist osv. Solidaritet är ett vackert ord men det kommer inte av sig själv. Inte ens att ha mer än man behöver av något innebär att man automatiskt delar med sig...

Så vad gör vi då? Min generation engagerar sig fullt ut i sina egna boenden, sina egna barns aktiviteter, sitt eget matintag och sin egen träning. Klagar på Stefan Löfven och säger att sossarna brutit sina vallöften (om man ens reflekterar över politik). När lite politikerförakt. Tänker inte en sekund på att det är väldigt svårt att bedriva egen politik i en minoritetsregering. Lätt att gnälla på dom som tar ansvar.

Politik och politiker behövs för hela samhällets bästa. Förhoppningsvis blir dagens ungdomar snart rosenrasande och börjar engagera sig. De är de som blir drabbade av taskiga anställningsvillkor, för lite hyresbostäder och kommer att tvingas leva med miljön.

Kanske borde arbetardagen som helgdag avskaffas då den egentligen bara är en extra ledig dag för de flesta. Kunde bli ett sätt att tänka nytt i frågorna kanske. Vad tycker ni? Ha en fin dag...