Enskild vårdnad och nytänkande på tomtefronten

Igår erbjöd jag Mannen enskild vårdnad om ett av våra barn inom bestående äktenskap. Jisses Amalia så arg jag var. Och barnet i fråga sa bara blablablablabla och höll för öronen. Mannen sa att han gärna kunde tänka sig att ha enskild vårdnad om han fick välja barn... Eh... Det blev inget av med det men jag måste säga att det var lättare att vara smart, tålmodig och pedagogisk innan man hade barn. Lättare att tro att man är en god människa också.

Och så har det börjat rasa hem pyssel. Hujedanemej vilken tjusig gran vi kommer att ha. Och vilket drag det blir. Igår fick vi hem en tomtemaraccas gjord av en yogurtburk, äggkartong och något annat. Fantasin har inga gränser. Lillasyster har 38° feber, det kommer att bli en lugn helg men feber är övergående så vi kan vara skratta ändå. Hoppas ni får er många gapskratt i helgen. Kram på er Bloggvänner

Våga vägra julstress

På söndag är det första advent... och då måste man förbereda och sen ska man och efter det blir det till att... Eh, nä, jag vägrar. Det blir inga putsa fönster och flänga runt i år heller. Man måste inte putsa fönster, hittills har ingen myndighet kommit och kollat och jag har inte blivit bötfälld en enda gång för fönsterputsningsvägran. Några julgardiner blir det inte heller. Listan på INTE skulle kunna bli rätt lång.

Vi gör som vanligt. Går till förrådet och tar fram julkartongen och sen pyntar vi där vi har plats helt enkelt. Puttar lite blommor åt sidan och ställer dit ljusstakar. Röjer någonstans för julkrubban och ställer några tomtar där de kan stå utan att trilla ner. Den färdigköpta pepparkaksdegen är redan inhandlad och granen klär vi när andan faller på. Hoppsar runt till lite julmusik. Tar emot allt underbart julpyssel som drösar in från dagis och fritids med öppna armar. Ställer ut det också på lämplliga ställen. Med julklappar tar vi det lugnt. De flesta i detta hushållet har inget större behov av fler saker, alls faktiskt. Tjoho vad lugnt, lätt och roligt det kan vara med jul.

Jag tänker inte få julmagsår. Vi ska ta hand om varandra och ha det bra. Funderat på det här med att alla i familjen borde få vara både stora och små till exempel. Pratade med en kompis om det idag, vikten av att även de barn som håller på att bli lite större blir ompysslade ibland. Även vi vuxna behöver få vara små och rasa ihop lite ibland för att sen vara stora och kloka... Om det hällregnar imorgon ska jag och Lillasyster sitta under yllefilt och läsa sagor tills vi hämtar Lillebror, då drar vi in honom också under filten. Ta hand om er själva och varandra i julhysterin Bloggvänner

Ok, vi har en massa lister som inte är uppsatta. I syskonen Lills rum puttar vi Lego, bilar och allsköns bråte hjälplig in under loftsängen varje kväll. Tvättberget i källaren kräver snart klättersele för att bestigas och Storasyster har glömt göra sin läxa som hon har tills imorgon. Men idag bryr jag mig inte alls.

Sent igår kväll fick jag ännu en påminnelse om vilken ynnest det är att ha fyra friska barn... Jag hoppas att jag aldrig glömmer att allt annat egentligen är så helt triviala bagateller... Kram på er

Kaoslösningar och ljusterapi

Detta är ett typiskt tecken på att saker kan lösa sig i en Kaosfamilj eftersom det ofta finns ett visst mått av kreativitet (bilden är fel, men lägg huvudet på sned så kan du vara ickeperfektionist du med). Som bekant har Kaosfamiljen haft vattenskada och därför renoverat toan. Pappershållaren har inte velat sätta upp sig än men någon fixade problemet, om än lite okonventionellt.

Idag dök solen upp och vi kastade alla tankar på vad vi kanske borde göra åt skogen... Och åkte till skogen tillsammans med några vän-familjer och grillade lunch. Ljusterapi, umgås och äta lunch samtidigt... Strålande kan man säga. Så här i november är det ovisst när man ser solen nästa gång så det gäller att passa på... De där sakerna vi borde göra gör vi en annan dag, annars ordnar de sig väl på något sätt...

Som motvikt till alla vita vackra inrednings och jösses-vad-jag-är-lyckad bloggar gör jag härmed en Kaosutmaning. Har ni en Blogg där ni lagt ut något lite Kaosigt så kommentera det så kan jag länka till er. Låt oss sprida tanken om att lite Kaos inte är det värsta som kan hände en människa. Jag börjar med att länka till denna trevliga trivselhög och denna Kaoshistoria som lätt hade kunnat hända i ett hus nära mej. En cyberkram till er och ha en trevlig Lördagkväll underbara Bloggvänner

Häxan snortant

Kärlek hit och dit bloggade jag om för någon dag sen... Äh... idag är det snortävling, Mannen vinner förstås och jag är grinig. Vi tjatade ner barnen i sina sängar. Där ligger dom väl en stund, sen blir det trångt i Storsängen... Och idag är jag inte så där överseende och klok, alls... Idag upprör jag mig över följande saker, i varierande grad:

* Att det nästan alltid slumpar sig så att det är kvinnan som jobbar deltid, har dåligt samvete för långa dagis /fritidsdagar, lagar vardagsmat och håller koll på barnens ryggsäckar och aktiviteter..

* Att Fotbollsfrun läst att lesbiska är bättre föräldrar och funderar på om män blir överflödiga och undrar vem som tar papparollen! Men hallå, män blir väl inte överflödiga men kanske slipper lesbiska könsrollstramset och kan dela lite mer fritt och bara ta hand om hushåll och barn (jag ger mig på att detsamma händer i bögförhållanden, men det är väl ingen som vågar uttala sig om det)

*Att leksakstidningar är så otroligt könsrolluppdelade men att inredningstidningarna egentligen bara är en fortsättning, en variant av dockskåp på kort som stora flickor leker med och sen inleder den stora Mannen-nu-måste-vi-börja- jakten

* Att I-ländernas konsumtion och bilkramande förstör jorden för kommande generationer

* Att trafficking förekommer

* Att makten, maten och tillgångarna är så orättvist fördelade i världen

* Att vi är så upptagna av livstävlingar och att vara lyckade att vi inte känner igen stunderna av lycka

* Att det finns barn, även i Sverige som far illa

* Att vi lever i ett tryggt land med sånt överflöd men ändå inte tycker att vi ska ta emot flyktingar. Bara vädret här just nu borde ju tala om för oss att man inte emigrerar hit i onödan...

Men ändå, trött och snorig så finns den där, kärleken. Till barnen, Mannen, släkt, vänner och till er Bloggvänner... Det glädjer en snorig Kaosmamma att ni hänger med och kommenterar även om ni förstås inte alltid håller med. Hm, kanske ska jag köpa Vi-skogsträd för de 800:- som jag tänkte spendrera på en matta i hallen... Nu måste jag gå och snyta mig och sen kura ihop mig i Storsängen innan det blir för varmt och mysigt där... Kram på er

Tillökning

Jajamän, nu är det officiellt. Kaosfamiljen blir äntligen större efter många bedrövelser. Vi har fått yngel i akvariet och glädjen står högt i tak. Två stycken små yngel har överlevt sina artfränders attacker och stängts in i en "yngellåda".

Fiskar är de perfekta husdjuren för Kaosfamiljen. De kräver byte av vatten men är inte så kinkiga i maten. Motionen innebär aldrig att vi behöver bråka eller bli blöta, det fixar de själva. Veterinärkostnaderna håller sig klart inom budgeten. När någon Guppi blir sjuk försöker vi peppa den lite, sitter framför akvariet och tänker vackra tankar en stund. Dör den gråter vi en ordentlig skvätt, tar farväl, ner i toan och flush... Fantiserar lite om hur det ser ut i fiskhimlen... och så köper vi några nya och döper dom...

Så efter en rad tragiska dödsfall har vi nu äntligen fått tillökning. Vi bekantar oss med livets cirkel. Om inte ynglen hade varit så svåra att fånga på bild skulle vi ha satt in en födelseannons i tidningen...

Det blir lättare Kaos än ordning

Det säger sig ju egentligen själv... Om det finns ett ställe som är rätt för en sak så finns det i allmänhet minst nittionio ställen i ett hus som vårat som är fel. Det är alltså en på hundra att den ska hamna rätt. Ren matematik och sannolikhetslära alltså.

Men nej, även om vi rent logiskt vet om detta så knallar vi i stor sett aldrig runt och är nöjda med alla de sakerna som ligger på rätt ställe. Vi ser bara de som ligger FEL... Och så tycker vi att misslyckandet är totalt...

Konserten jag var på igår var med Niklas Strömstedt, 30 år i kärlekens tjänst. I dagens TV och datavärld är det häftigt att se människor och musik in real life. Rolig var han också. Det där med kärlek är viktigt, kanske viktigast av allt och att man sprider den. Det är ju samma fenomen som med ordning och Kaos. Mycket lättare att hitta negativa saker än positiva och vi kommer lättare ihåg negativa saker än positiva.

Skulle man kunna bli så galen på dåligt handhavande av leverpastej eller konstant öppna skåpluckor så att man till slut dumpar varandra? Hm, kanske, men lyfter man upp problemet innan det blivit jättestort och kan skoja om egenheter så funkar det. Kanske läge att försöka se alla rätt istället för alla fel (måste förstås gälla från båda parter). Som de sa i Australien "what goes around comes around". Så om vi alla koncentrerar oss på att hitta rätt både med oss själva och andra och poängtera det skulle vi få mer tillbaka och bli nöjdare och mer kärleksfulla. Så sprid det positiva... Kärlek till er Bloggvänner