Praktiskt till tusen är det, vårt nya husdjur. Lillasyster har länge tyckt att vi behövt ett. Vis av tidigare erfarenheter och allt jag vet om Kaosfamiljen har gjort att jag varit tämligen skeptisk. Nu har vi tydligen skaffat ett, och inte vilket som helst. Vi har skaffat ett riktigt roligt husdjur. Det är en jättestor röd larv med snöre fram. Trivs bäst i backar men fungerar även på gator och trottoarer. Kan ha flera ungar på ryggen utan att tjura ihop. Så lätt så att barnen själva kan dra den. Äter själv gör djuret också, snö (och det har vi mycket av).På sommaren äter det inte alls och behöver ingen som helst stimulans, det verkar som om den går i idé då. Det perfekta husdjuret alltså.
Den enda nackdelen som Lillasyster upptäckt är att det är lite svårfostrat. Det "larvar sig" gärna och blir lycklig när det får bära någon i en liten backe. Så lycklig så att det försöker sladda och kasta av en. Jag fick den av Mannen i julklapp för några år sedan, Mannen tyckte att han varit oromantisk, jag tyckte att han var underbar. Jag förstod att den var bra redan då men inte att den var det bästa husdjuret man kan ha. Tydligen har de avlat fram fler: gumbodamadrassen... (Det var den jag skrev om för någon dag sedan Mångmamma)
Nu ska vi nog rasta husdjuret en stund igen. Ha en bra dag...
