Krisen kan göra världen vackrare

När bilderna av flyende familjer o döda barn sprider sig blir det orimligt att värja sig. Funkar inte längre att säga att vi borde hjälpa dom på plats. Vi, som inte låter barn stå vid en bäck utan flytväst, förstår att det verkligen finns en anledning till att man sätter sina barn i risiga båtar på öppet hav för att komma bort.

Tacksamheten över att vi bor tryggt, har mat på bordet osv sköljer över oss. Det känns obekvämt att se men förhoppningsvis innebär det att vi börjar tänka på vad vi, som har det så bra kan göra, även om vi inte känner varandra. Det är det enda som möjligtvis kan vara positivt med de krig o katastrofer som driver människor ifrån sina hem. Om det föder solidaritet o medmänsklighet kan det rädda oss alla, inte bara flyktingar utan även vi européer, som i stort sett har allt men ändå är förvånande missnöjda, gnälliga och deprimerade. Alla kan göra något, dela med sig av överflöd, hjälpa någon med språket eller skicka lite pengar. Många har vaknat och det är så vackert. Det här, det här och det här till exempel. Alla behöver hjälpas åt och det glädjer mig mitt i allt det tragiska som händer att det förhoppningsvis blir lite mer otrendigt att slänga sig med Sverige demokraternas slagord och åsikter bara för att man haft turen att födas på rätt ställe vid rätt tidpunkt (1,5 miljoner svenskar emigrerade från 1840 och fram till 1:a världskrigets början).

Att ge hjälp till någon utan att få något direkt tillbaka är en kärlekshandling som också gör gott inuti en själv, båda vinner. Ju fler kärlekshandlingar, win-win situationer, desto bättre värld får vi och det börjar med mig. Ha en trevlig helg. Kram på er allihop <3

Ny årstid?

Som läget är nu känns det möjligt att vi i smyg har fått en ny årstid. Kall regnperiod skulle man kunna kalla det. Ilande kyligt regn varje dag.

Vi bor i ett väldigt tryggt land. Ett land utan naturkatastrofer, krig och svält. Ett land där jag blivit opererad två gånger som barn och genomgått fyra förlossningar utan att någon blivit ruinerad, trots att jag inte är special- välförsäkrad. Ett land där jag kunnat gå på universitet även om jag inte kommer från en rik familj. Och tänk att få bo i ett land där det strävas efter jämställdhet, rättvisa och alla människors lika värde.

Vi må tycka vad vi vill om vår politik och statsskick men det känns som om vi, på många sätt, bor i världens bästa land. Bara lyxen att få bo i ett land som människor vill fly till (trots nya klimatet) istället för ifrån är ju lyxigt. Och nej, vi tar inte emot jordens alla flyktingar. De flesta av de 50 miljoner människor som är på flykt flyr till sina grannländer...

Och eftersom det bor en massa människor här som jag gillar att "hänga med" så bor jag kvar. Det går att ha ett roligt 40-årskalas trots regn och det går att odla tomater i köket. Att ta det lugnt hemma inne är ganska skönt för att reparera sig från galna maj. När solen tittar fram brukar vi på de här breddgraderna bli glada och slänga oss ut. Det kan jag inte minnas hände Australiensarna när jag var i Australien. Kram på er

Häxan snortant

Kärlek hit och dit bloggade jag om för någon dag sen... Äh... idag är det snortävling, Mannen vinner förstås och jag är grinig. Vi tjatade ner barnen i sina sängar. Där ligger dom väl en stund, sen blir det trångt i Storsängen... Och idag är jag inte så där överseende och klok, alls... Idag upprör jag mig över följande saker, i varierande grad:

* Att det nästan alltid slumpar sig så att det är kvinnan som jobbar deltid, har dåligt samvete för långa dagis /fritidsdagar, lagar vardagsmat och håller koll på barnens ryggsäckar och aktiviteter..

* Att Fotbollsfrun läst att lesbiska är bättre föräldrar och funderar på om män blir överflödiga och undrar vem som tar papparollen! Men hallå, män blir väl inte överflödiga men kanske slipper lesbiska könsrollstramset och kan dela lite mer fritt och bara ta hand om hushåll och barn (jag ger mig på att detsamma händer i bögförhållanden, men det är väl ingen som vågar uttala sig om det)

*Att leksakstidningar är så otroligt könsrolluppdelade men att inredningstidningarna egentligen bara är en fortsättning, en variant av dockskåp på kort som stora flickor leker med och sen inleder den stora Mannen-nu-måste-vi-börja- jakten

* Att I-ländernas konsumtion och bilkramande förstör jorden för kommande generationer

* Att trafficking förekommer

* Att makten, maten och tillgångarna är så orättvist fördelade i världen

* Att vi är så upptagna av livstävlingar och att vara lyckade att vi inte känner igen stunderna av lycka

* Att det finns barn, även i Sverige som far illa

* Att vi lever i ett tryggt land med sånt överflöd men ändå inte tycker att vi ska ta emot flyktingar. Bara vädret här just nu borde ju tala om för oss att man inte emigrerar hit i onödan...

Men ändå, trött och snorig så finns den där, kärleken. Till barnen, Mannen, släkt, vänner och till er Bloggvänner... Det glädjer en snorig Kaosmamma att ni hänger med och kommenterar även om ni förstås inte alltid håller med. Hm, kanske ska jag köpa Vi-skogsträd för de 800:- som jag tänkte spendrera på en matta i hallen... Nu måste jag gå och snyta mig och sen kura ihop mig i Storsängen innan det blir för varmt och mysigt där... Kram på er