En till helg tack?

Får ni ibland känslan att ni skulle behöva en ny helg i anslutning till helgen för att vila upp sig/ vattna blommor/ röja någonstans eller göra något lite annat?

Helgen har gått i 280 knyck och det har varit jättekul. Så roligt så att delar av familjen är helt slut... Borde vi gjort på något annat sätt? Nej, en riktigt klok sak som livet lärt mig är att försöka låta bli att ångra sig. Gjort är gjort och så får man vara nöjd med det. I annat fall utvärdera och göra annars någon annan gång. Att hålla på och ångra sig är döfött.

Tricket med livet är att prioritera, "nöjda sig" och sen ta de evntuella konsekvenserna. Hade jag varit väldigt beroende av nattsömn hade jag förstås sovit för en stund sen. Nu tänker jag vattna blommor, njuta av lugnet och låta helgens massa underbara stunder sjunka in. Hallkaoset får vara. Jag behöver ingen ny helg eftersom den här var riktigt bra. Ojsan, behöver nog röja min sänghalva nu då första "nattgästen" har kommit. Blomvattningen blir nog imorgon. Blommorna i Kaosfamiljen är rätt härdade. Sov gott på er

Schlager, logistik och relationer...

Eftersom ungefär allting verkade vilja hända här i helgen har vi haft det lite logistikigt. Mat hit och dit och skjutsande dit och hit. Lite kusiner på det. Massa roliga saker. Med en lånad bil och lite kommunikation så kan man få det mesta att fungera. Det mesta som man vill alltså.

Hips vips fick jag vikariera som vuxen på Melodifestivalens genrep. Passade på att ta med Lillebror och Lillasyster också. Tjoho! Säga vad man vill om melodifestivalen men det är show, det är fest och det är glims. Sånt där som februari annars inte brukar stoltsera med. Sen blir det ofta drama och så får vi ju förfasa oss också förstås. Fel låt vann, gräsliga kläder och hur kan man säga sånt i tv... Som om de flesta barn inte hört värre saker hemma (och som Ugglas sjöng om, till och med av folk som säger sig älska varandra) eller på skolgården ;-)... Jag tycker det är kul. Inte världens viktigaste förstås men schysst underhållning.

Men det klart det är lite ytligt. Lite väl mycket utseende och oviktiga saker. Det är därför som jag tycker att det är så viktigt att prata med barnen om det andra och om relationer. Vara en motvikt. Visst, sminka dig och lacka naglarna, skaffa löshår men det är ändå andra saker som är viktigast. Storebror ylar inte av lycka när det gäller relationsfilmer och "prat om saker" men jag försöker ändå. Annars blir det mycket spel eller filmer med ensam man räddar världen/ jagar skurk/ dödar massor med folk för att de inte tycker som han osv osv. Efter att i åratal pratat med både män och kvinnor har jag länge haft det här på känn och då sviker vi både killarna och tjejerna om vi inte försöker motarbeta stereotypa könsroller. Relationer blir bättre om vi får vara bara vi, inte ni kvinnor ska alltid eller typiskt karlar. Du och jag... Vill hela familjen samarbeta så går det...
Och där hamnar jag tillbaka till intresset igen. Om vi vill att relationer ska fungera gör de oftast det. Man kommunicerar och fixar. Pussas lite mellan skjustningarna. Lyssnar och gör det bra för varandra. Det viktiga är inte vem som städar, skjutsar, tvättar och vem som bakar brödet, bara fördelningen när det gäller arbete hemma är hyfsat rättvis. Under veckan har jag pratat i olika sammanhang om att hålla ordning på relationer. Lägga saker i rätt korg... Om Mannen och/ eller jag har en kris har barnen egentligen inget med det att göra. Det är vi vuxna som ska fixa det. Vi kan alla lagga lite ibland. Är det lite knepigt kan vi behöva hjälp av någon utifrån. Ringa en vän för att höra hur allt låter, gå till en kurator, läsa relationsbok, starta en grupp på nätet, vad som helst som inte är att dra in barnen. De behöver få vara barn i familjen och få ha sina relationer, utan att jag berättar vad de "borde" tycka och ha dom att ta ställning. Vad tänker ni om det här med könsroller, män från mars, kvinnor från venus och relationer? Kram på er

Hjärtans dag...

Ber om ursäkt för mitt nästan välordnade kort som jag la ut sist. Det var verkligen på gränsen till ett åh-vad-vi-har-det-mysigt-jämt-kort. Ber er att lägga märke till tidningen under tulpanerna samt den knöliga duken. Nåja, jag pliktar omedelbums med ett varför är det så svårt att öppna micron kort som plåster på eventuella "jamen om till och med hon den där hopplösa Kaoskvinnan kan ha det stämningsfullt omkring sig så är det kört för mig" såren ;-)... Håll till godo... En kompis la ut på facebook "en säck kärlek till alla härliga människor och fem säckar till dom som inte är så härliga just nu för dom behöver det nog ännu mer." Kloka hon, en aldeles underbar tanke och ack så sant. Visst kan man köpa guld och blommor en sån här dag. Uträtta storverk och ösa gosedjur och kärlek över de som redan har... Verkligen något att tänka på, vad vet vi om vart livet kullrar iväg oss. Vips kanske vi förlorar det som vi ser som självklart, kärlek, vänner, ekonomi, hälsa. Kanske råkar man gå och bli inte så härlig alls längre vid något dödsfall/ separation eller annan livskris, då är det kanske plötsligt jag som behöver de där fem säckarna ;-). Som den här hjärtans dag katastrofen. Inte lätt att veta vad som hänt men jag joppas jag aldrig blir så rädd så att jag ens riskerar dylika händelser/ inte behöver leva i ett land med massa vapen/ inte behöver vara med om att någon blir galen och mördar...

Alla hjärtans dag och stordåd i all ära men jag tycker att scenen i the Hobbit när Gandalf pratar med Galadriel är oerhört sann och fin. "Saruman believes it is only great power that can hold evil in check, but that is not what I have found. I found it is the small everyday deeds of ordinary folk that keep the darkness at bay. Small acts of kindness and love." Jag tror också att det är de små varje dag dåden som räknas. De små små sakerna här och nu. Att vi tittar på varandra med kärlek och vill varandra väl. En del människor betyder mycket för många, som den här killen eller den här kvinnan. Nätet är fullt av fina saker och kärlek, alla kan göra något lite bra. I mitt jobb har jag förmånen att ibland kunna göra skillnad för andra människor. Det är en ynnest. Nu tänker jag försöka få krassliga tonårssonen att se någon relationsfilm med mig... Han jublar inte... Ha en fin alla hjärtans dag allihopa... Kram

Liite mycket nu...

Kanske händer det lite väl mycket i livet just nu, till och med med en Kaosmoders mått mätt. Förkylningar, ny chef, andra arbetsuppgifter, fotbollsträning, cup, födelsedagar och körförbud. Puh... Mitt i allt det här är jag väldigt glad över att ha passerat 40 strecket. Att vara i syskonen stors åldrar, snart 13 och 15 är inte lätt. Där händer det mycket både på insidan och utsidan. Dessutom är kompisarna i samma läge. Massa krischanser helt enkelt, det kan "lagga" på alla möjliga sätt... I 40 årsåldern står man ändå hyfsat stadigt på marken och har åtminstone rätt bra koll på vad man känner och varför.

Igår hade Mannen och jag kvällsmöte. Pratade lite om livet och tingen. Fattade ett par viktiga beslut. Bland annat bestämde vi oss för att låta Wacko Wolfram få gå till den sista vilan. Vi köper oss en annan bil helt enkelt. Precis som Eva sa, det är en världslig sak. Det här att vi fick körförbud är ju inte någon olycka direkt. Det är ju för att det inte skulle ske någon olycka som det hände.

Och så måste jag få sjunga en lovsång till att ha ett bra nätverk i närheten. Vilken ynnest att ha den tryggheten att det finns fler vuxna, barn, bilar och möjligheter till kramar och skratt än "bara lilla" familjen. Nu när det snurrar omkring oss är det viktigare än någonsin att se till att ta det riktigt lugnt och förstås, att prata. Dags för tekopp med Mannen. Sköt om er...

Dålig hårdag? Nä men en risig bilvecka...

Imorse pysslade jag om lite febertoppar här hemma så jag missade bussen. Gick till min mormor och tänkte låna hennes bil. Gick så där... Den hade frusit fast. Att mormor och jag kämpade på tills vi frös till glass hjälpte ingenting alls... Vi fick en sur gubbe att ordna lite också, det enda som hände var att mormor och jag frös ännu mer...

Gick hem igen för att flirta med Wacko Wolfram. Febrige Mannen och jag kom på att det skulle passa ypperligt att jag tog bilen för då kunde jag besikta den. Tjoho...

Nu vet jag hur klistermärket för körförbud ser ut.

Besiktningskillarna var mycket noggranna med att förklara att jag inte fick köra bilen en meter till, att bilen om den ska repareras behöver bärgas till verkstad samt att det är olagligt att ta bort märket innan den besiktats igen. Så, är det någon som vill köpa en bil på stället? Schysst pris vid snabb affär ;-)...

På plussidan för dagen borde kunna läggas att jag har förgyllt kollegornas dag. De höll aldrig på att sluta skratta när jag ringde och bad dom hämta mig. Möjligtvis är det en och annan av er som känner er lite nöjdare också (lyckan är ju trots allt relativ). Det bjuder jag på. Det här är en Kaosblogg, inte en jisses så perfekt/vackert/lyckat jag har det blogg :-).

Men, det är ju bara en bil och den har levt på övertid ett tag. Den har tjänat oss väl. Vi har ett ovärderligt underbart nätverk så det ordnar sig. Bilparken i nätverket börjar däremot se lite skral ut då min mamma och pappas bil åkte av vägen förra veckan för att också hamna i bilhimlen. Nåja, på månadens almanacka står det att om man har kärlek och choklad så har man allt. Jag har kärlek, choklad och ett gäng tulpaner så jag klarar mig fint. Ha en trevlig kväll... Kram

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...

Och jösses så arg man kan bli när man har en plan. Jag tänkte att jag skulle sätta igång jordens liv där och då, skriva till kungs, överklaga eller maila bussföretagets samtliga överordnade. -Vad då att bussen inte stannar i mitt samhälle? Stod det inte på nätet kanske? Kör man förbi borde man väl rimligtvis kunna stanna men nej då...

Mitt i allt så sansade jag mig. Konstaterade att det inte var något jag lovat och ingen som skulle sakna mig övermycket den där halvtimman extra det handlade om. Köpte mig en påse Polly som lunch och satte mig på bussen. Så här vackert var det utanför.

Jag njöt av utsikten, sov i över en timme och sa trevlig dag till busschauffören som ringde runt och skällde på folk. Under tiden jag väntade hittade ett par högre hyfsat promenadvänliga vinterskor. Eftersom jag inte "landade" där jag planerat passade det att jag spanade in ett möjligt vinterbadställe och gick förbi och pratade med trevlig släkt.

Faktum är att det ofta är bäst att hejda sig när det blir "hack i flytet". Rätt skönt när man lyckas att vända sig själv och bara hänga med i det som kan hända istället. Som om livet vill säga en något... Ibland blir saker inte som man tänkt sig, ibland blir de som de ska ;-). Vad tänker ni om det? Nu, dags att sova, ha en trevlig måndag. Kram

Mer bus åt folket...

Ja men jag vet. Livet är vuxligt och riktigt allvarligt. Slutar på ett sätt för oss allihop, men ändå... Ikväll firade vi en kollega som går till annat jobb med ett litet barnkalas. Blindbock. Förvånande kul med ett gäng människor som är mellan 30 och 60 år. Riktigt riktigt tokroligt. Lite ballonger, godis och sång på det. Alldeles underbart! Det leks och busas på tok för lite här i världen...

Pratade om det på dagens handledning också. Vikten av att göra tokroliga saker tillsammans. När det blir mycket vardag, läxor och tjat behöver man tokas. Skoja lite, sjunga en lite smågalen sång, kittlas och ordleka. Skratta tillsammans. Om inget annat funkar med en tonåring så kan man alltid småbrottas lite... Imorgon ska jag på 40 årskalas. Plats för ännu mer skratt. Hoppas ni också får skratta en massa i helgen. Dags att sova. Kram på er