Dålig hårdag? Nä men en risig bilvecka...

Imorse pysslade jag om lite febertoppar här hemma så jag missade bussen. Gick till min mormor och tänkte låna hennes bil. Gick så där... Den hade frusit fast. Att mormor och jag kämpade på tills vi frös till glass hjälpte ingenting alls... Vi fick en sur gubbe att ordna lite också, det enda som hände var att mormor och jag frös ännu mer...

Gick hem igen för att flirta med Wacko Wolfram. Febrige Mannen och jag kom på att det skulle passa ypperligt att jag tog bilen för då kunde jag besikta den. Tjoho...

Nu vet jag hur klistermärket för körförbud ser ut.

Besiktningskillarna var mycket noggranna med att förklara att jag inte fick köra bilen en meter till, att bilen om den ska repareras behöver bärgas till verkstad samt att det är olagligt att ta bort märket innan den besiktats igen. Så, är det någon som vill köpa en bil på stället? Schysst pris vid snabb affär ;-)...

På plussidan för dagen borde kunna läggas att jag har förgyllt kollegornas dag. De höll aldrig på att sluta skratta när jag ringde och bad dom hämta mig. Möjligtvis är det en och annan av er som känner er lite nöjdare också (lyckan är ju trots allt relativ). Det bjuder jag på. Det här är en Kaosblogg, inte en jisses så perfekt/vackert/lyckat jag har det blogg :-).

Men, det är ju bara en bil och den har levt på övertid ett tag. Den har tjänat oss väl. Vi har ett ovärderligt underbart nätverk så det ordnar sig. Bilparken i nätverket börjar däremot se lite skral ut då min mamma och pappas bil åkte av vägen förra veckan för att också hamna i bilhimlen. Nåja, på månadens almanacka står det att om man har kärlek och choklad så har man allt. Jag har kärlek, choklad och ett gäng tulpaner så jag klarar mig fint. Ha en trevlig kväll... Kram

Vi är alla konstiga...

Kanske är jag lite konstig men jag tycker om att besikta bilen. Först och främst så brukar man få vänta. Väntan är bra när man vanligtvis är lite stressad. De två senaste gångerna har jag vädret dessutom varit med mig så att jag har kunnat stå och njuta i solen en stund. Sen när jag väl får komma in så brukar jag be beiktningskillarna att vara EXTRA nitiska i kollen eftersom jag ofta kör omkring med väldigt värdefull last. De brukar le stort. Upptäckte att någon tydligen måste ha backat på oss någon gång eftersom vi har en buckla på ena framskärmen. Spela roll, det är en av fördelarna med att ha en hyfsat rostig -92:a, man behöver inte bry ihjäl sig. Nåja, nu borde bilen funka hyfsat ett år till i alla fall...

Som tur är verkar jag inte vara ensam i den här familjen som är konstig. Mannen stänger inte varken garderober eller köksluckor efter sig. Storebror bröt nyss ihop över att en trumpinne gick sönder. Storasyster gråter fortfarande varenda gång en Guppy dör (och hon har ett antal och borde snart ha vant sig). Lillebror brukar bryta arm med sig själv när han har tråkigt. Lillasyster tyckte att det var jätteroligt att cykla ifjol men vägrar i år eftersom hon inte kan tänka sig att sätta sig på den lilla skitcykeln i år igen, fastän hon inte har en chans att klara den större cykeln.

Tyvärr verkar till och med världen vara lite konstig. Tänker mycket på det där med vilka nyheter som är viktiga. 2000 Kinesiska människor har dött i jordbävning och det pågår massor med krig och andra katastrofer. Det som massmedia koncentrerar sig och alla andra också pratat om i en vecka är askmolnet... En del rapporter kommer om striderna i Bangkok också, mest hur det påverkar oss svenskar förstås... Så, vi är alla konstiga men det fungerar ju att vara konstig i en konstig värld...

Ha en trevlig kväll alla underbara konstiga