Massor med minusgrader, nordanvind och snö

Å då är det inte mycket att göra, ute alltså. Lite småsnuvigt på sina håll i Kaosfamiljen. För en gångs skull har vi hållit oss inne hela dagen. Röjningen lyckades vi hyfsat med igår så vi har mest bara såsat runt och koncentrerat oss på att göra ingenting eller det vi vill. Mannen och jag bestämde imorse att vi skulle ta semester från tjat. Om det inte finns något som vi borde eller måste så kan man ta tjatsemester. Någon fick nog inte i sig så mycket frukost men tog igen det senare på dagen. En återhämtningsdag. Tack minusgraderna, nordanvinden och snön för vilodagen. När kvällen kommer är läget lugnt, alla är nöjda.

Ibland blir jag sån som jag inte vill vara

Här ovan ser ni anledningen... När högarna blivit på tok för stora... (Lägg märke till den optimistiska lilla dokumentsamlaren, ha HA). När det börjar gå laviner och man får betala 100 kronor i böter för att man missat sin hälsokontroll... Och då blir jag så där som jag inte vill vara, grinig och gnatig. Drar igång värsta röjningen och kräver att varenda medlem i Kaosfamiljen ska ställa sig i givakt och utföra sina sysslor. Pronto!

Så visst, vi har fått en del gjort. Gårkvällens sockmemory fungerade strålande. Storebror och Lillasyster har gjort underverk på sina rum. Storasyster och Lillebror har också jobbat på även om de inte är i mål än. Jag har börjat se botten på några av högarna. Och så har vi hittat de sista julkorten, eh, påsk-korten.

Nu har jag hejdat mig. Kom och tänka på orden som en mycket klok kvinna sa till mig på bussen: -Man lär ju inte sitta på hemmet och glädja sig över vilka fina tapeter man har haft... Nä, just det. Inte lär man sitta och tänka på hur välstädat man haft det heller... Jag skulle tro att det finns andra saker som kommer att få en att klappra med löständerna. Alla bad, skidturer och kräksnätter. Förmodligen kommer tanken på antalet matkassar man släpat hem och det faktum att vi haft turen att ha skodrivor i hallen att få mitt hjärta att svälla av stolthet och ögonen att stråla. Det mesta av Kaoset kommer att ha blivit bra historier som jag och mina polare på hemmet kan utbyta och skratta så att löständerna hoppar ut ur truten...

Den om Anja och syskonen Stor tänker jag till exempel berätta. Storasyster tänkte bli störtloppsåkare en stund här i OS tiderna. Efter Anja kraschat sa Storebror vädjande: Snälla Storasyster, bli inte störtloppsåkare, du får hellre åka iväg och reta hajar... Nu tänker jag ta renskinnet och en bok och slänga mig i en snödriva med Storebror. Ha en trevlig lördag

Fet tisdag på flera sätt

När jag vaknade hade vi Guppysorg, en av favoritfiskarna var död. Kramar och sorg. Begravning kommer att hållas så fort tjälen gått ur backen. Just nu ligger Blue i frysboxen märkt Blue, rör ej (för att ingen ska råka äta upp honom).

Och så har det varit fettisdag... Effektivitet på jobbet och härlig lunchdiskussion. Två Semlor har jag tryckt i mig. En på jobbet och en hemma. Mmmm... och nej, jag tränar inte regelbundet, man kan ju röra på sig på annat sätt... Idag slog jag nog någon slags rekord i vardagsmotion. Sprint till bussen, en lång promenad på jobbet på grund av för lite bilar, trapporna istället för hissen, fotbollsträning med hoppande små damer och så en kvarts simmning och bubbelpool som avlutning. Jag tycker att vardagsmotion är underskattat...

Och så mys, skratt gråt och upptåg här hemma. Ett fint litet snack om kompisar. OS guld. Livet innehåller verkligen ALLT, ibland på samma dag. Jag tycker verkligen att jag har haft en FET tisdag. Kram på er

Hjärtans dag

har vi firat i slalombacke. En av fördelarna och nackdelarna med att ha en stor familj är att det alltid finns motpoler i hallen när vi ska iväg någonstans. Några som verkligen verkligen vill iväg och är jätteglada och några som survägrar och inte kan tänka sig något värre. De flesta roller rullar runt från gång till gång utom Kaosföräldrarnas. De försöker alltid packa grejer och fösa ut både de villiga och ovilliga genom dörren. Som vanligt finns det en kritisk punkt där båda Kaosföräldrarna ångrar att vi någonsin planerade att ta oss längre bort än till brevlådan...

Samma sak händer när vi ska hem. Några har kopiös hemlängtan och kan inte komma in i bilen fort nog (behöver inte vara samma personer som inte ville bort). Andra vill under inga som helst omständigheter hem och håller fast sig i något räcke eller så. Däremellan har vi haft en alldeles underbar dag i solskenet. Trötta ben men skratt och skoj på de flesta håll, så i utvärderingen konstaterade Kaosföräldrarna att det helt klart var värt det. En riktigt härlig dag...

Vid kvällsfikat passade vi på att fira alla hjärtans dag. Några av barnen hade gjort kort som de delade ut. Sen berättade vi vad som är det bästa med varje barn/syskon. Det bara flög mysord och komplimanger genom köket. Alla njöt, både av att höra om sig och att få säga bra saker. Kaosföräldrarna fick också en släng av kärlekssleven... Jättemysigt, det tror jag vi ska göra till tradition... Hoppas ni har haft en fin alla hjärtans dag Kram

Om vi nu ska prata lite perfektionism

så är jag egentligen emot. Jag har svårt att tro på alla som alltid har det så underbart vackert, aldrig förlorar tålamodet, tappar bort saker eller glömmer. Nästan värst skulle det vara om det verkligen var sant. Jag menar hur svårt blir det inte för deras barn när de blir vuxna och själva ska flytta hemifrån och föröka sig om de har haft de perfekta föräldrarna?

Hoppsan, nu kom Mannen förbi och läste... och fick för sig att detta är en dåres försvarstal... Jamen ok då, det är ett försvar men jag tycker (helt objektivt) att det funkar. Mina barn kommer att ha massor med saker de kan överglänsa sin mor med när de blir stora. Jag ser det som att jag gör dom en tjänst om jag inte är perfekt ;-) Och säga vad man vill, de blir vana vid att världen är föränderlig och att saker inte alltid blir som man har tänkt sig. Som en följd av detta blir barnen dessutom hiskligt vana vid att uttrycka vad de känner och tänker...

Det är lavinfara i pappershögarna. Över tusen saker ligger på fel plats. Man kan aldrig vara säker på vad som ska gå sönder härnäst hos Kaosfamiljen (se bilden ovan). Trots att ingen i Kaosfamiljen väger massor sprack vår nya toalettring på en sida en dag. Men mitt i det här pulserande levande livet finns lyckan, i skratt, upptåg, roliga diskussioner och kramar.

Läste alldeles nyss om Patricia Tudor Sandahl som tänker att äkta lycka är en livshållning som man kan öva sig i! Lyckan är ett sätt att möta livet. Det beror inte så mycket på vad livet ger oss utan hur vi förmår använda oss av det vi får. Jösses så klokt. Att tänka här och nu istället för när jag har gjort det eller fått det kommer jag att bli lycklig. Försöka låta bli att jaga det perfekta, att vara nöjd med sitt här och nu...

Hoppas solen lyser på er, ni har någon att busa med och får massor med Kramar imorgon hälsningar Dåren med försvarstalet

Bekännelse från kvällens gestapo

Andan återhämtad och jag är tillbaka med ny energi. En massa Bloggar finns i huvudet och så kom det en och trängde sig... Ärligt talat, ibland vill man bara tjata. Eller vill och vill. Man vill sluta men man kan inte. Man tjatar fastän man vet att det är lönlöst. Ikväll har jag just genomlidit en given tjatsituation. Mannen var på möte och barnen skulle i säng.

Kvällsfika, detta djävulens påfund (jo, jag vet att detta inte ens kvalar in till att vara ett i-lands problem, men ändå). Kvällsfikan hemma hos Kaosfamiljen är allt annat än fredliga och lugna tillställningar. 365 dagar per år vankas kvällsfika, för utan kvällsfika kan det tydligen inte bli kväll och detta oavsett om man nyss svalt sista tuggan av middagen. Barnen har kanske varit på olika ställen under dagen och tröttat ut sig. Trött Kaosfamilj samlas vid kylskåpet /skafferiet. Påminner lite om när stressad Kaosfamilj samlas i microskopisk hall.

Vid kylskåpet stångas man och retas. Sen sätter man sig ner och börjar bre mackorna extremt sakta/ säger något dumt /springer runt och sjunger/ petar på någon med foten osv osv. Alltid är det någon som blir galen och alltid är det någon som bara ska springa och kolla en sak... Efter en stunds kivande kanske något ljushuvud börjar berätta roliga historier. Detta innebär undantagslöst att flera stycken ramlar av stolarna av skratt och noll personer får i sig sitt kvällsfika. Möjligtvis har någon också passerat fnitterstadiet och antagit en lätt gnällaktig ton som allsköns olika klagomål framförs på. Mitt i allt detta står Kaosföräldrarna och sliter sitt hår. Pekar med hela handen och tjatar, försöker ordna och fixa, kastar sig som blöta yllefiltar över eventuella konflikthärdar, hotar och lirkar ända fram till sängarna... Ikväll fick jag nog och körde ut barnen från köket innan de var klara.

Imorgon tror jag att vi ska ta barnen till hjälp för att vi kan lösa våra kvällsfikan aningens bättre. De brukar ha fina idéer. Helt bra är det nog svårt att få det med trött Kaosfamilj som ska kvällsfika. Perfektionism tror jag inte på, snarare snäpphöjning. Som vanligt är barnen helt bedårande när de ligger i sina sängar, jag är en rik kvinna.
Hoppas att ni har en trevlig kväll Kram från Kvällens gestapo

Jaha då var det dags igen

Efter en lätt speciell vecka på jobbet och rumsflytt för barnen resten av det vakna tiden och sen myssovande på nätterna var det dags igen. Det är så otroligt lätt när man har lite hemlängtan och är lite sen. Att man struntar i att ta på sig överdragsbyxorna, tar dom över armen och sen bara springer... Inte tänkte väl jag på att det låg en mobiltelefon i en av fickorna. Borta igen...

För någon minut sen ringde en man och berättade att han hittat den. Underbara människa. Jag får tillbaka den på måndag. Tycker ni att han ska få blommor, en chokladask eller har ni något annat förslag? Det blir bra men nu vet jag. Det är dags att dra i handbromsen. Gå i idé... Tanka lite...

Och tänka sig så trevligt att komma hem hit. Till Kaosfamiljen... Skönt att vi inte har några större planer för helgen. Sitta framför brasan och sticka eller läsa en bok. Hämta andan lite. Hoppas ni får en lugn och skön helg. Kram på er