Jag ger dig min morgon...

Kom igång för sent och stressigt blev det. Mitt fel förstås... Och jodå, barnen och jag var arga och skrek åt varandra innan de gick till skolan. Storebror blev duktigt sen. Såg mig omkring och insåg att den där röjningen som skulle behövas för att klassas in i "the perfect house wife" genren inte kommer att bli av idag heller. Log för mig själv och konstaterade att det inte är någon slump att jag aldrig drömt om att bli hemma fru. Det är tur att familjens överlevnad inte hänger på mina husmorskvaliteter. Förresten kan man undra lite över varför så många kvinnor i dessa tider låter som om de går in i ett krig och att världen kommer att sluta den 24/12 om de inte lyckas.

Vi får förhoppningsvis fler morgnar, dagar, veckor och jular. Mitt hjärta fröjdas och skrattar samtidigt som jag gråter över att Kristians resa börjat närma sig sitt slut. Skulle vilja sjunga den här för honom, mannen med den vackra själen. Skickar kärlek till honom, att läsa hans Blogg ger lite perspektiv så här i jultider när vi ibland kan förledas att tro att oviktigheter är viktiga. Kram på er alla fina...

0 julklappar inskaffade men nöjd ändå...

Skulle man kunna tänka sig att 41 är bättre än 11? Storasyster och jag har haft diskussionen länge. Hon hävdar att 11 år är bättre än 41 år. Jag skrattar rått. Om man betänker vilket umbärande det till exempel kan vara att lussa när man är 11 år så... och en massa andra saker som är bekymmersamma vid 11 som man vid 41 års ålder bara rycker på axlarna åt. Det ska rätt mycket till för att man gråter sig till sömns till exempel. Min bästa tid är nu. Inte december kanske förstås. På jobbet alltså. Jag jobbar i en sån där bransch där det känns som om alla känner sig som julgrisar och att världen inte kommer att existera efter den 24/12.

Rent privat VET jag att världen kommer att bestå efter 24:e och jag har tagit ledigt en massa. Eftersom jag haft ett kopiöst tempo under hösten känns det helt riktigt. Tid för återhämtning kan vara på sin plats. Idag är det den 13/12 och 0 julklappar är införskaffade till Kaoshemmet. Vi har haft fullt sjå med allt annat. Jobb, besök, logistik, avslutningar och uppvisningar. Och jo, jag håller med Emsan, tacksamhet och ärlighet är också underskattat. I ärlighetens namn så är jag väldigt tacksam över att vi är friska och att alla i hela familjen har framtänder som sitter fast. Det mesta av det andra ordnar sig (och så kan man ju tänka när man är 41, ni som inte hunnit hit, börja längta ;-)) 0 julklappar men jag längtar ändå till jul. Får vi bara behålla snön löser det sig med julstämning också. Snö är vackert!

Ha en trevlig kväll, KRAM

Jakten på den perfekta julen

Hade förmånen att få göra studiebesök idag. Ett lussetåg med små barn skulle gå av stapeln. Det var inte mina barn som skulle styras ut så jag kunde bara lugnt titta på.

Bredvid mig var det en liten familj som fixade med sin lilla tjej som väl var ungefär sex år. Det var håret, klänningen, bandet i midjan och glittret... Mamman hade en absolut åsikt om hur det skulle bli perfekt och pappan kämpade på... Mamman sa älskling (med den där jösses vad du är dum i huvudet tonen) till pappan hela tiden. Dottern ville helst springa iväg till sina kompisar men hejdades ständigt eftersom glittret inte satt som det skulle och det röda magbandet inte var slätt. Till slut var tjejen gråtfärdig...

Säkert var detta kloka och trevliga föräldrar men vad gör jul och stress med oss? Vad händer i jakten på den perfekta julen? Någonstans skulle man vilja säga (framförallt till mamman i wannabe perfekt familjen) "spela roll om hundra år", tror ni det är någon utom ni själva som bryr sig om magbandet inte är helt slätt? Och så undrar jag om vi vet om att det finns barn och föräldrar som lever i krig, som inte har mat för dagen och tak över huvudet när vi tror att livet hänger på om vi fått upp julstjärnorna i tid?

December borde inte behöva vara en panikmånad. Visst är det mycket som händer men vi borde kunna sitta ner och ta det lugnt. Njuta av advent. Nästa gång någon frågar hur det är ska jag säga att det är lugnt för det är det egentligen. Det blir julafton om 19 dagar oavsett vad. Bilden ovan är Tomtemaraccasen som jag skrev om för någon dag sedan. Den är gjord med kärlek och en stor portion kreativitet...