Nu köööör vi...

Kaoswordfeudet går vidare. Igår kväll kändes det bara övermäktigt och precis så där att allt hör ihop men missstämmer. Armarna bara hängde. Q,X,C och H överallt, utan en endaste vokal. Tror till exempel att vi ska köpa bil på stället där vi ska åka slalom nästa vecka. Kruxet är bara att vi behöver packa och ta oss allihop med skidor, pjäxor, skranan och mat till stället först... Ett solklart X.

Eftersom Storebror bor i källaren så har vi funderat i några år på om vi skulle ha slagit upp en vägg i vardagsrummet. Kruxet är att vi hatar byggdamm passionerat och har fyra barn, ni vet, allt tar en miljon år. Så fort man har börjat på något blir någon hungrig, sjuk, behöver skjutsas, hjälp med läxorna eller borstas tänder på. Låt oss säga att det här har varit ett C som vi inte fått ut.

När vi hittade den här billiga bilen tänkte vi att äh, då har vi råd att ta hit en snickare. Sagt och gjort. Ringde lokala snickaren och de kan göra väggen typ nu. Perfekt... men då behöver vi ju bara plocka ner alla bokhyllorna och datorerna och ställa lite möbler någonstans... Hm, ska detta räknas som en vokal månntro?

Få se nu, köpa bil, packa till skidresa, packa ihop vardagsrummet. Plus de där vanliga Kaosfamiljssakerna och något kalas, jobbfest och köpa badkläder. Plötsligt har vi HUR många bokstäver som helst i detta spelet men flera vokaler. Helst ska det fixas innan måndag då vi åker. Men det klart, det mesta är inga måsten. Wordfeud är wordfeud, allt kan bara inte funka. Vi får se hur mycket vi får ihop, det ska bli en sport. Nu köööör vi... Kram på er

Livspussel? Nej men lite livswordfeud :-)

Mannen och jag var på föreställningen Niklas Strömstedt och Freud i fredags. Riktigt bra, modigt, roligt och väckte en hel massa tankar. Relationer, kärlek och livet.

Bland annat pratade de om att livet inte är ett livspussel utan ett wordfeud. Jippie, där satt den. Förstår nu varför jag alltid tyckt att metaforen livspussel varit rätt kass. Ett livspussel, om man nu ska lyckas med det innebär att det finns ett gäng bitar som bara kan sitta ihop på ett visst sätt. Livet är definitivt mer som ett wordfeud. Man får ett gäng bokstäver och så gäller det att göra det bästa av det. Man får sällan allt att gå ihop men man kan få vissa saker att gå ihop. Den tanken passar mig som handen i handsken. Eller som handen i vanten som de så snyggt uttryckte det på tal om hur välmatchad man är med sin bättre hälft ;-). Efter det har vi ägnat oss åt lite livswordfeudande med riktigt bra resultat. Bland annat ett spännande födelsedagsfirande med bästa brorsan och syrran med familjer. Hurra! Hoppas att ni har det bra. Nu återvänder ljuset. Vårvintern, återbetalningen för november. :-) Kram på er

Vi vuxna är bra knasiga...

Mycket ska man ju höra innan öronen trillar av. Tänk vad bra det är att vara vuxen. För då får man ha sina "fyr för sig" utan att bli diagnostiserad eller ifrågasatt. Ibland är det faktiskt rent ut sagt humor när man tänker på vad vuxna kan gå i land med utan att rannsaka sig själva. Man kan klaga över att man inte fått information på jobbet fastän man inte läst sina mail eller varit på träffar. Man kan kan även säga att det tar för mycket tid med dotterns fotboll (och sen gå all in när det gäller sonens hockey). Man kan hävda att den fyrhjulsdrivna bilen är en julklapp till hela familjen.

Raden av små charmiga lögner man kan häva ur sig som vuxen kan göras hur lång som helst. Sen är vuxenvärlden rätt duktiga på att lägga över felen på barnen. Det går jättebra att klaga på att barn är för passiva och spelar för mycket dator numera, fast man själv har fullständig koll på tv tablån och ogärna släpper I-phonen... Och så favoriten: -Barn nuförtiden rör för lite på sig... Och så tar man själv bilen till affären för att handla ingredienserna till kladdkakan... Det kanske inte är så underligt att Mannen och jag, när vi såg kort från 70-talet konstaterade att det i stort sett inte fanns några vuxna som var tjocka då. Och när någon inte passar in funderar vi helst inte på om omvärlden kanske råkar vara galen, vi diagnotiserar "problem-människan".

Jag brukar säga till både mina barn, lilla fotbollslaget och de ungdomar jag träffar att det finns gott om fördelar med att vara vuxen. Bara en sån sak att om någon ifrågasätter en kan man som vuxen alltid vägra lyssna, skaffa nytt jobb, stryka personen från trevlig-person-listan eller göra slut och skaffa ny ;-). Går man i skolan får man näppeligen byta ut klasskompisar och föräldrarna blir tokiga på en hel massa saker (ibland till och med saker som mest har med dom att göra). Ibland hör man folk säga att deagens ungdom inte vet vad som är rätt och fel. Ha, de vet de visst, varenda årskurs etta vet massor med saker när det gäller miljön, mobbing, stölder, lögner. Oftsast är de till och med beredda att ta ansvar och göra något för någon annans skull. ALLA vet. Visst, det är bra att vara vuxen, ingenting att vara rädd för men vi är bra knäppa. Jag tror att världen skulle se bra mycket bättre ut om barnen fick styra.

Tanken med ungdomsråd är faktiskt riktigt bra eller vad tänker ni? Jag tänker vittja skafferiet på godsaker men naturligtvis kommer jag att fortsätta med att skylla "mysmagen" på at de fyra graviditeterna;-). Ha en trevlig kväll. Kram

Rätt långt ifrån glamour och party...

Det hostas, snörvlas och gnälls här hemma. Och så är vi trötta och bryter ihop förstås. Bråkar lite. Hostar igen. Någon skriker över läxor som borde göras. Vårsolen kommer med sin obarmhärtighet och påminner oss om dammtorkning och fönsterputsning som vi inte orkar/ tänker göra. Undrar varför det ser ut som om någon har spytt på mitt tangentbord? Familjelivet är inte fyllt av gapskratt alla dagar...

Eventuellt har vi hittat en bil. Reg nummret är RUT. Trots att jag principiellt är emot både RUT och ROT funderar jag på att försöka ordna RUT avdrag för den. Visst borde det gå? Förstå mig rätt, jag är inte emot RUT och ROT tjänsterna. Vill man byta kök, tak eller få städat av någon annan är det helt ok. Vem vill inte att någon annan ska städa ;-)? Att det däremot ska gå skattepengar till det tycker jag är helt vansinne. Skattepengar tycker jag ska gå till skola, barnomsorg, vård och äldreomsorg. Helst kommunal då det lätt blir galet när folk ska tjäna pengar på människor som inte alltid kan uttrycka sig... Nåja, själva renoverar vi köksluckorna med tejp ;-)...
Nu ska jag nog försöka ha ett litet lugnt snöbollskrig med de krassliga killarna. Ha en trevlig dag allihop...

Om skoltrötthet och att snabbt välja yrke...

Ikväll fanns chansen. Syskonen trassel och tov (Lillebror och Lillasyster) sa plötsligen ja till att bli klippta. Då gäller det att inte vila på hanen utan köra igång omedelbums. Sagt och gjort. Kaosmodern tog den vassaste av de slöa kökssaxarna och körde igång. Oj oj oj, det bara flög hår i frisersalongen.

När jag stod där och klippte mitt andra offer kände jag först stor oro för att jag skulle råka göra en riktig trollklippning då beställningen var att klippa av en massa hår. Sen blev jag nästan rörd. Tänk vilken tur att jag inte hade bättre betyg i nian. Då kanske jag hade kommit in på mitt förstahandsval till gymnasiet, ödes elände. Jag valde nämligen frisörlinjen i första hand. Anledningarna till att jag valde det var nog två om jag minns det rätt. Det ena var att jag klippt några killkompisar i högstadiet och tyckte att det var rätt kul. Värsta hockeyfrillorna men de var jättenöjda. En av dom vet jag att jag sa till att han inte skulle få säga att det var jag för han skulle ha så kort uppe på. Sen sa han det till alla på pin tji så jag fick klippa fler. Den andra anledningen var att den linjen inte fanns i stan och då hade jag blivit "tvungen" att flytta 13 mil bort och bo själv. Jippie!

Jisses Amalia vilken flax man har som var aningens skoltrött i högstadiet. En sak är säker, livet skulle ha kullrat åt helt annat håll om mina betyg hade räckt. Ni vet om om hade varit ;-). Jag känner mig till exempel rätt övertygad om att det hade blivit ett otroligt dåligt yrkesval eftersom jag inte tror att jag känner någon kvinna och näppeligen någon karl som är så oerhört ointresserad av hår som jag är...

Så nej, jag tror inte att livet är över om man inte får strålande betyg. Jag tror inte att man ska välja för resten av livet när man väljer till gymnasiet och tur är väl det. Man vet inte allt om sig själv och sina talanger och begränsningar när man är 15 år. Påminn mig gärna om detta när mina barn ska göra sitt "livsavgörande" gymnasieval eller om jag gnäller på att någon är skoltrött. :-) Vad hade ni för planer när ni var 15 år och har de slagit in?
Kram på er allihop
Ps. Jag har ringt släktens "riktiga" frisör som ska komma och jämna till kalufserna lite me på riktigt någon dag...Ds

En till helg tack?

Får ni ibland känslan att ni skulle behöva en ny helg i anslutning till helgen för att vila upp sig/ vattna blommor/ röja någonstans eller göra något lite annat?

Helgen har gått i 280 knyck och det har varit jättekul. Så roligt så att delar av familjen är helt slut... Borde vi gjort på något annat sätt? Nej, en riktigt klok sak som livet lärt mig är att försöka låta bli att ångra sig. Gjort är gjort och så får man vara nöjd med det. I annat fall utvärdera och göra annars någon annan gång. Att hålla på och ångra sig är döfött.

Tricket med livet är att prioritera, "nöjda sig" och sen ta de evntuella konsekvenserna. Hade jag varit väldigt beroende av nattsömn hade jag förstås sovit för en stund sen. Nu tänker jag vattna blommor, njuta av lugnet och låta helgens massa underbara stunder sjunka in. Hallkaoset får vara. Jag behöver ingen ny helg eftersom den här var riktigt bra. Ojsan, behöver nog röja min sänghalva nu då första "nattgästen" har kommit. Blomvattningen blir nog imorgon. Blommorna i Kaosfamiljen är rätt härdade. Sov gott på er

Schlager, logistik och relationer...

Eftersom ungefär allting verkade vilja hända här i helgen har vi haft det lite logistikigt. Mat hit och dit och skjutsande dit och hit. Lite kusiner på det. Massa roliga saker. Med en lånad bil och lite kommunikation så kan man få det mesta att fungera. Det mesta som man vill alltså.

Hips vips fick jag vikariera som vuxen på Melodifestivalens genrep. Passade på att ta med Lillebror och Lillasyster också. Tjoho! Säga vad man vill om melodifestivalen men det är show, det är fest och det är glims. Sånt där som februari annars inte brukar stoltsera med. Sen blir det ofta drama och så får vi ju förfasa oss också förstås. Fel låt vann, gräsliga kläder och hur kan man säga sånt i tv... Som om de flesta barn inte hört värre saker hemma (och som Ugglas sjöng om, till och med av folk som säger sig älska varandra) eller på skolgården ;-)... Jag tycker det är kul. Inte världens viktigaste förstås men schysst underhållning.

Men det klart det är lite ytligt. Lite väl mycket utseende och oviktiga saker. Det är därför som jag tycker att det är så viktigt att prata med barnen om det andra och om relationer. Vara en motvikt. Visst, sminka dig och lacka naglarna, skaffa löshår men det är ändå andra saker som är viktigast. Storebror ylar inte av lycka när det gäller relationsfilmer och "prat om saker" men jag försöker ändå. Annars blir det mycket spel eller filmer med ensam man räddar världen/ jagar skurk/ dödar massor med folk för att de inte tycker som han osv osv. Efter att i åratal pratat med både män och kvinnor har jag länge haft det här på känn och då sviker vi både killarna och tjejerna om vi inte försöker motarbeta stereotypa könsroller. Relationer blir bättre om vi får vara bara vi, inte ni kvinnor ska alltid eller typiskt karlar. Du och jag... Vill hela familjen samarbeta så går det...
Och där hamnar jag tillbaka till intresset igen. Om vi vill att relationer ska fungera gör de oftast det. Man kommunicerar och fixar. Pussas lite mellan skjustningarna. Lyssnar och gör det bra för varandra. Det viktiga är inte vem som städar, skjutsar, tvättar och vem som bakar brödet, bara fördelningen när det gäller arbete hemma är hyfsat rättvis. Under veckan har jag pratat i olika sammanhang om att hålla ordning på relationer. Lägga saker i rätt korg... Om Mannen och/ eller jag har en kris har barnen egentligen inget med det att göra. Det är vi vuxna som ska fixa det. Vi kan alla lagga lite ibland. Är det lite knepigt kan vi behöva hjälp av någon utifrån. Ringa en vän för att höra hur allt låter, gå till en kurator, läsa relationsbok, starta en grupp på nätet, vad som helst som inte är att dra in barnen. De behöver få vara barn i familjen och få ha sina relationer, utan att jag berättar vad de "borde" tycka och ha dom att ta ställning. Vad tänker ni om det här med könsroller, män från mars, kvinnor från venus och relationer? Kram på er