Gott Nytt År

Wacko Wolfram gick igång, maten är packAd. Lite av gratängen har runnit ut på bilgolvet men är vi på väg. Sena förstås men ett av mina hemliga mål var att vi inte skulle bråka i hallen. Det är länge till tolvslaget och sällskapet vi ska till känner oss. Årets nyårslöften blir nog något om att låta saker bero ibland, tänka att man inte tjänar något på att stressa o kriga. Och så ska jag.roa mig mer o tänka på balansen. HHålla mig mentalt stabil o låta förändringar o människor komma till mig. Och så våga leva med mitt uppdrag i världen.. Mer om det någon annan dag. Nu är vi framme. Gott Nytt År på er alla underbara. LramKram

Japp, nu är jag gnällig...

Somnade i soffan igår och sen fylldes det på med folk kan man säga. 3 pers i en tresits soffa är grymt trångt, även om det råkar vara så att den ena är 9 år och den andra är 7 år. Tro nu inte att sluga Kaosmorsan förstod att det gränsen var nådd och att vi borde byta sovarena, nej nej. Klyftiga Kaosmodern gör som hon alltid gör. Väljer mellan att somna om MINUTER eller SEKUNDER senare och då väljer hon alltid att göra det som kan göra omsomning möjlig om sekunder, oavsett vad. I detta fallet bjöd hon alltså in först Lillebror under sitt täcke och en stund senare Lillasyster. En tresits-soffa, 3 pers, konstiga soffkuddar och ett täcke är inte vad jag kan rekomendera för att få ut maximal sovkvalité. Vore ju lite önskvärt att jag förstod att det kan vara värt det att offra några sekunder på att gå in i sovrummet till storsängen, att helt enkelt ordna till sovandet ordentligt nästa gång. Så ett alternativ för dagen är att gå runt och vara bitter över min IQ.

Ett annat alternativ är att ägna sig åt seriöst ätande. I torsdags, när det var -20 grader ute, råkade vår lilla smockfulla frys ha dörren öppen. Mannen slängde ut all mat på altanen och avfrostade frysen. Bra jobbat Mannen men sen då... Från att varit över -20 igår blev det PLUSGRADER inatt. Mannen agerade slips i storsängen och nix pix, smarta Kaosmodern glömde naturligtvis maten ute igår vilket gjorde att allt tinat... GAAHHHH!!! Tjoho... Och vi som har världens pyttelillaste kylskåp och inte alls vill ägna dagen åt att äta...

Och som sagt, plusgrader, massor med blötsnö. Lär bli rätt tungt att skotta när Mannen fortfarande ligger som en slips. Jag är otroligt förtjust i den "fluffsnö" som vi haft. Allt blir så härligt, tyst och vackert. Lite taskig timing är det också eftersom vi tänkt bada badtunna hos kompisar imorgon (om vi är friska). Det är otroligt härligt att bada badtunna med fluffsnö. Vi har nog fortfarande en meter snö men fryser det på blir det inte roligt...

Tack Bloggen för att jag fick gnälla av mig lite. Nu känner jag inte sånt behov av att skrika åt någon längre. Det är ju inte för att få god nattsömn man skaffar barn, fluffsnö är ingen rättighet och vi behöver ju inte fundera på matsedel till veckan... Dags att mogna till sig lite, detta är inga stora kriser och varför skulle just mitt liv gå på räls? Nu ska jag peppa barnen att äta sylt, bacon, broccoli och dill och gå ut och skotta. Kanske kan jag få med mig Storebror. Sköt om er allihop! Kram

Stora snötäcket lägger sig över oss nu igen...

Vi väljer att inte ta det personligt. Vi lyder istället och drar ner tempot. Båkar och retas lite förstås men annars. Tjatfria dagar. Går i pyjamas och tjocksockar så länge vi vill. INGEN tar ansvar för att alla är mätta dygnet runt (även om somliga gärna vill låtsas som om det är någon annans fel att hen inte ätit frukost). Vi har micro, rester så att vi klarar oss och nu har till och med Lillasyster till sin stora lycka lärt sig koka makaroner. Tjoho!

Under julen har vi träffat en massa kloka och härliga människor. Vilken ynnest det är att få vara nära människor. Barnen kan och vi får lite nya, andra vinklar på saker. Se/ höra hur andra familjer löser saker. Fundera på hur vi gör/ tänker och om vi kanske bör modellera om lite. Och en massa bra snack om livet. Läge för att sortera lite tankar. Återkommer med dom när de är sorterade. Var sak har sin tid, nu håller vi på med återhämtning efter en intensiv december.

Ute är det antingen svinkallt eller toksnöar. Vi har skrotat runt ett par dagar nu. Gått ner i varv. Ser på gamla filmer, läser, bygger lego och sånt. Ibland sticker någon och träffar en kompis men för det mesta är vi hemma. Idag har Mannen dragit täcket över huvudet totalt, sjuk. Vi håller tummarna för att inte fler insjuknar, annars lär det bli en så här lugn nyår också. Hoppas ni har det bra. Kram

God Kaosjul...

Mina sockar är fulla med knäck. Med jämna mellanrum fastnar man ordentligt med en socka i golvet (det blir så när en flock ungar drar runt huset med knäck)... Gröten hade tyvärr surnat, tror vi, den smakade f-n, så där så att vi fick höja rösten och ta tillbaka varje tallrik. Skinkan var en aning okokt, osten på rödbetorna tvärtom. Kanske var det lite för många kockar i början och för få i slutet av rödbetsgratinerandet... Något glas på fot, en kopp och en skål i kras. Vi har julklappspapper överallt och kommer antagligen att hitta paketsnören på konstiga ställen fram till midsommar men summan av kardemumman är att vi haft ett alldeles underbart oförglömligt julkalas...

Några små missöden får man räkna med. Lite Kaos när det gäller detaljer är inte hela världen. Flexibiliteten i släkten är rätt utbredd så det var ingen som hängde läpp över att 5 liter gröt fick gå direkt till komposten. Kaosfamiljen och den tillhörande härliga släkten är nöjda. Förvånandsvärt lugnt blev det också. Alla hjälptes åt så ingen behövde stressa ihjäl sig, gnata eller bränna ut sig. Pingisbordet kom in och dukades, alla fick plats. Tack vare att alla vuxna skött sig exemplariskt och lyckats bra med julmatsjakten (alla var fria att jaga hem och ordna det de tyckte var viktigt) blev vi mer än mätta. Tomten kom med julklappar åt alla, även de som retats, kanske mest till dom när jag tänker efter ;-).

Imorgon glider vi antagligen runt och frotterar oss med syskon, kusiner och julklappar. Kanske åker vi lite skridskor, kliver ut i det julkortsvackra, gör ett nytt försök med julgröt, fortsätter att städa golvet med sockarna och entledigar mer porslin. Vi får se, lugnt lär det bli. Det viktigaste är människorna. Missar att le åt och en mysjul blir nog de bestående minnena från dagen.

Svaret är att vi kunde göra jul och magneten om snö, städning och barn tillhör favoriterna. Hoppas att ni haft en härlig jul med kärlek och människor ni tycker om. Kärlek och sång gör världen vackrare. Kram

Sista andetaget innan man dyker i...

Lugnet före stormen, kalla det vad som helst... Idag är dagen då vi bara gör som vi vill. Någon har haft en LÅÅÅÅNG utläggning om att ett stökigt rum inte är jordens undergång, någon är bara så trött och har suttit parkerad brevid datorn, några har varit på badhuset. Vi bor i ett oerhört vackert julkort och skottar snö dagligen. Idag har vi postat trettondagskorten (de kommer nog inte fram innan dess).

Bättre sent än aldrig, det är parollen för rätt mycket här hemma. 10 barn och 10 vuxna blir vi på julafton. Affären är öppen och vi planerar tillsammans. Känner lugnet. Vårt största etiska dilemma är att Mannen och jag (kanske mest jag) tryckt i oss all knäcken redan. Inte snyggt gjort men det är ett i-lands probelm. Vi kokar ny helt enkelt.

Dan före dan före dan före doppare dagen. Vi kommer att ha trevligt sällskap, garanterat bli mättare än vad som är bekvämt. Med en bländande gran och julmusik kan vi nog få till det. Har man bara tillräckligt med levande ljus kan ju ingenting gå fel :-).

Stor Julkram till er alla!

If this is the end...

Lets make it such an End... Sparkling and filled with LOVE, like this one ;-). (Och sen jag tog kortet har det nog hunnit komma till ett par prydnader till).

En stilpolis värsta mardröm...

Jajjemän, det är Kaosfamiljen och vi är stolta över det. I december har vi ostilsfinal. Plötsligt händer det. Granen åker in och vi öppnar jullådan. Vår jul-låda är stor och innehåller ALLT juleri som familjen samlat på sig de senaste 15 åren. Lite som Pandoras ask fast med jul istället för olyckor. Vi kastar inte ett endaste julpyssel, vi sätter upp det i granen om det går.

Vår underbara plastgran som jag köpte när Lillasyster var bebis och Mannen hade ryggskott. Den där granen som tålt att kläs om ett par gånger om dagen hela december sedan -05. Förr var den även fastknytt i taket också eftersom det nästan alltid stod någon på en stol när änglarna skulle gå på kalas hos tomtarna och bollarna skulle färgsorteras eller kombineras med diverse andra av våra julgransprydnader.

Vår påklädingsprocedur får mig att le varje år. Det är vår julgran som symboliserar uttrycket the more, the merrier. Det röda glittret som Lillebror valde när han var två år. Julgransbollarna i alla färger. De glittriga ljusmanchetterna. Ingen censur alls. Fnissigast blir jag nog av trolldegsklumparna med gem i och halv skalliga flirtkulegubbar (vi har tom några med glaspinneskidor). Och det mesta av allt vi slänger upp i granen är duktigt glittrigt. Det glimsar så pass att man i stort sett behöver solglasögon för att närma sig vardagsrummet.

Som Lillasyster andäktigt sa igår: Vilken tur den här granen har som får bli så vacker.
Ja, fyllde Storasyster i: Man kan ju inte vara ful varenda dag...

Och jag tror att jag håller med, stilpoliserna må säga vad de vill. Vår gran har tur, det måste vara en fröjd att vara gran i ett Kaoshushåll då man får ha lite alla stilar. Det är bra att vara mamma också. Roligare än perfekt!
Ta det lugnt i julstöket... Kram