God Kaosjul...

Mina sockar är fulla med knäck. Med jämna mellanrum fastnar man ordentligt med en socka i golvet (det blir så när en flock ungar drar runt huset med knäck)... Gröten hade tyvärr surnat, tror vi, den smakade f-n, så där så att vi fick höja rösten och ta tillbaka varje tallrik. Skinkan var en aning okokt, osten på rödbetorna tvärtom. Kanske var det lite för många kockar i början och för få i slutet av rödbetsgratinerandet... Något glas på fot, en kopp och en skål i kras. Vi har julklappspapper överallt och kommer antagligen att hitta paketsnören på konstiga ställen fram till midsommar men summan av kardemumman är att vi haft ett alldeles underbart oförglömligt julkalas...

Några små missöden får man räkna med. Lite Kaos när det gäller detaljer är inte hela världen. Flexibiliteten i släkten är rätt utbredd så det var ingen som hängde läpp över att 5 liter gröt fick gå direkt till komposten. Kaosfamiljen och den tillhörande härliga släkten är nöjda. Förvånandsvärt lugnt blev det också. Alla hjälptes åt så ingen behövde stressa ihjäl sig, gnata eller bränna ut sig. Pingisbordet kom in och dukades, alla fick plats. Tack vare att alla vuxna skött sig exemplariskt och lyckats bra med julmatsjakten (alla var fria att jaga hem och ordna det de tyckte var viktigt) blev vi mer än mätta. Tomten kom med julklappar åt alla, även de som retats, kanske mest till dom när jag tänker efter ;-).

Imorgon glider vi antagligen runt och frotterar oss med syskon, kusiner och julklappar. Kanske åker vi lite skridskor, kliver ut i det julkortsvackra, gör ett nytt försök med julgröt, fortsätter att städa golvet med sockarna och entledigar mer porslin. Vi får se, lugnt lär det bli. Det viktigaste är människorna. Missar att le åt och en mysjul blir nog de bestående minnena från dagen.

Svaret är att vi kunde göra jul och magneten om snö, städning och barn tillhör favoriterna. Hoppas att ni haft en härlig jul med kärlek och människor ni tycker om. Kärlek och sång gör världen vackrare. Kram

Lite mindre Kaos, eller i alla fall ett annat...

Har än en gång insett att flexibilitet är en ytterst stor gåva när det gäller familjeliv. Att kunna anpassa sig till dagsform och det rådande läget istället för att låta sin egen planering styra oavsett vad. Och så blir jag varse att det inte längre är Kaos på samma sätt i Kaosfamiljen. Tro nu för all del inte att det handlar om att vi uppfunnit en ny uppfostringsmetod, ringt nannysar, köpt någon underverksförvaring, tapetserat de optimala förtrollningstapeterna eller läst någon saliggörande bok. Det är bra mycket enklare än så, barnen har blivit större.

Kaosfamiljen ägnar sig inte längre åt att jaga kisspölar eller den otrevliga sporten hitta bajset inomhus. Saker går inte sönder "oförklarligt" så ofta heller. Varenda familjemedlem går numera att prata med och kan ta ansvar för sig och sina pinaler (även om vi långt ifrån alltid gör det). Klart det tjafsas, stökas och gafflas numera också men det är inte så där småbarns-jösses-vad-i-fridens-hände-nu. Matsituationerna innebär i allt mindre utsträckning att minst en bryter ihop och ligger på golvet. Föräldraparets "beredskapsstress" är kraftigt reducerad. Det händer aldrig att någon ramlar från köksbordet eller spolar ner saker i toan längre. Alla barnen kommer ihåg vad de får göra och inte längre än en kvart och jösses vad vi sover på nätterna. Skönt! Det här sa dom ingenting om, de där damerna som brukade nypa lillasyster i kinderna och säga njut av småbarnstiden för den är så kort ;-). Till dom skulle jag ha velat säga dumskallar, ni anar inte vad jag kommer att njuta när den här charmiga lockigtoppen är 6 år och kräver att få bära sin packning själv...

Här har ni en bild på modern skomakarkonst. Om jag skickar in kortet till sommartävling kommer det att heta "Mannen lagar Foppis med ståltråd"... Kram på er