Trädgård och smyckesdesign a´la´Kaos...

Naturligtvis ska väl varje Blogg ha något trädgårdsaktigt på våren. Idag har jag suttit på bron och tittat på mina minidahlior. Oerhört tacksamma blommor, man behöver inte lyfta ett finger. Plötsligt är de bara där och blommar hela sommaren.


Och så har jag, trendig som jag är, börjat designa smycken. Det var hur lätt som helst. Bara att trampa till faktiskt. Och jag gjorde det i exakt rätt ögonblick. Personligt till tusen, ingen lär ha en likadan... eh


Ha en trevlig kväll mysiga ni.

Grattis på Morsdag alla underbara

Som mor till ett barn är man lika unik som den här bilden. Det hade inte kunnat vara någon annan någon annanstans. I början är det lilla livet helt beroende av någon annan för sin överlevnad (rätt långt ifrån föl som ställer sig upp direkt). Det är en ynnest att vara mamma och det är en ynnest att ha en bra mamma. Om hon dessutom som min mamma numera gör, bor nära, är frisk och finns för oss på tusen olika sätt så har man extremt tur. Underbara mamma.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Varje mammas uppdrag är att fostra sina barn till att klara sig själva. Så var det förr och så är det nu. Läser just nu Lilian Ryds Kvinnor i väglöst land och jämför. Jösses, vilken skillnad det är både på gott och ont. I dagsläget behöver vi inte vara oroliga för mat och kläder, våra barn dör inte så ofta ifrån oss heller. Vi kämpar med saker som är mindre konkreta och därigenom svårare att ta på.

Jag tror, framförallt nu sen mobilerna kom, att det är otroligt viktigt att fundera på hur oumbärlig man vill vara. Vill man att barnen ska ringa istället för söka/ fråga sin pappa när de har borta sina vantar? Vill man att barnen ska lita på sitt eget omdöme eller fråga mamma när de ska cykla på något nytt ställe, köpa ny jacka/lägenhet eller be en taskig kompis/ pojkvän som beter sig som Jack Sparrow att fara och flyga?

Det är en svår balansgång det där. Klart man vill ge barnen allt gott och det klart att man vill att de alltid ska ha det bra. Här är en fin berättelse som vi, nutidens mammor, kan behöva klicka på och fundera lite på ibland. Grattis på er alla fina läsare (för jag misstänker att det är mest mammor). Ni är alldeles underbara. Nu ska jag cykla iväg till min mormor. Fyra generationer som är friska, lever och tycker om varandra, en dag att vara tacksam. Cyberkram på er

Med rätt att göra missar...

Jag har haft förmånen att lära känna extremt mycket olika människor genom livet. Min känsla är att människan är bra förunderlig. Människor har goda sidor, allihop. Även de som är omtalade som elaka har sina goda sidor. Och de som är allmänt erkända som goda har också sina sidor. Ingen är fullständigt värdelös och ingen är helt perfekt heller. Egentligen är det jobbigt eftersom det hade varit så otroligt mycket enklare om vissa människor helt enkelt var felfria och andra alltigenom onda. Om vi kunde sätta upp vissa på piedestal och sänka andra. Svart- Vitt, enkelt.

Samtidigt är det rätt tryggt. Du är inte felfri men det är inte jag heller. Därför bör vi försöka ha överseende med varandra och inte vara så in i nordens säkra på att vårt sätt är det enda rätta. Det mesta som vi bråkar om spelar inte någon roll alls om ett år. Framförallt tänker jag att barn bör få göra misstag. Det är genom att göra misstag som man lär sig.

Det regnar ute. Det tycker jag är rätt skönt. I helgen ska vi göra väldigt mycket av ingenting. Ha en mysig helg.

Barns behov

Det pratas mycket om barn, vad de ska ha, behöver och bör få. Och barn får en hisklig massa på många sätt. Och när man ser sig omkring så vet jag inte om barnen är så värst mycket nöjdare än vad vi var när vi var små. Ibland tänker jag att vi glömmer ett perspektiv när vi pratar om vad barn behöver. Vi glömmer att barn behöver vara behövda, barn behöver få ge något. Barn får itne bara kärlek, de ger också och behöver få ge.

Ni såg bilden på vår walk-in-laundry (WiL), det är inga problem att få med sig barnen för att hjälpa till i tvättstugan ibland eftersom de också känner att det behövs. Om man är tre stycken och viker tvätt i fem minuter så får man rätt mycket gjort. Dessutom kan man ju påverka vilka kläder som prioriteras om man slår på en maskin ;-). Grunden är nämligen att vår WiL alltid ser ut ungefär som på bilden och så prioriterar vi favvokläderna. Funkar jättebra.

Storebror lagar mat till oss på tisdagarna eftersom aktivitetsschemat är lite ansträngt. Ve Storasyster om hon försöker hjälpa till (det här är min dag)... Det blir förstås enklare man men han lär sig mer och mer och växer med uppgiften. Storebror är en viktig kugge i att tisdagarna fungerar och det vet han om. Alla behöver bidra på något sätt i familjen och senare i samhället.

Jag hoppas verkligen att ungdomsarbetslösheten ger med sig snart så att ungdomar kan kliva in i vuxenlivet och känna sig behövda. Annars kanske vi i samhället måste tänka friare. Ingen blir nöjd av att bara få, jag tror att det ska vara balans mellan givande och tagande. Finns det uppgifter blir det lättare att skicka med dom känslan att världen inte skulle vara detsamma utan dom. Även om det går stråla mot barn så att de känner sig underbar så blir det lättare.

Nu behöver jag nog sova. God Natt

Bekännelse...

Jo, vi har ett rum där vi håller på och piffar, hela tiden och det ÄR väldigt givande. Det ger MYCKET för trivseln. I alla fall blir det osämja när vi inte ordnar med detta rum. Igår sa Lillebror ifrån med sin skarpa röst. -Mamma, jag har inte några vettiga byxor och inte EN enda långärmad tröja som är ren... Suck, dags att göra ett ryck i vår walk-in-laundry då. Här får ni en bild av vår stolthet (alla Bloggar med klass ska väl ha inredningsbild, kom ihåg vart ni först såg stilen).


Hur är det nu det brukar beskrivas... öppet och ljust (man kan omöjligt ställa möbler på en tvätthög)... fräscht (snart) och enkelt (ja, vi har slutat sortera i tvättkorgar eftersom det blev mer jobb). Undrar om det är den här inredningsstilen som kallas shabby chic? Hm, kanske inte, men om man tittar riktigt noga så kan man se golvet och det målade vi gult för att vi skulle bli lite glada och pigga när vi kom in där (det var när familjen var mindre). Möjligtvis kan vi kalla det här habby-trick;-) Njut av ljuset och kärleken cybervänner...

Vårens fråga?

Mitt i alla majaktiviteter (påbörjningar och avslutningar), vårblommning, diverse andra trevligheter och fågelkvitter så börjar det bullra och surra. Äntligen kör folk igång med sina projekt. Oj, oj, oj, det finns inga gränser för allt man vill ordna med. Tanken är ju god och man vill ju ha det mysigt sen men ibland blir det liksom inget sen... Tyvärr känner jag massvis med folk som renoverat sönder sina familjer...
Vårens fråga är hur vill vi ha det i sommar och hur vill vi känna det i höst... av någon anledning har familjerådgivningen massor att göra på hösten...

Och så tycker jag nog att Schyffert och Lindström har sina poänger när de konstaterar att man jobbar väldigt hårt för att ha det mysigt en kort stund. I vår familj hade det nog dessutom mest handlat om bilden av myset. Bilden av när hela familjen lugna, skrattande och avslappnade sitter där på utedäcket, bryggan, bastun, badrummet, köket, badtunnan eller vara det nu kan vara...

Intressant, jag skulle till exempel vilja se den uteplats som just nu skulle kunna få Storebror och Storasyster att sluta med sina högljudda haranger om hur hemsk och osmart den andra är. De bara älskar att reta hål i huvudet på varandra. Lillebror har mycket svårt att sitta klokt, oavsett färg och hur designad stolen är och lillasyster bryter ihop titt som tätt även i de vackraste miljöer. Sanningen är att vår sån där lugna och avslappnade uteplats periodvis skulle innebära bås med väldigt stadiga väggar och hörselkåpor. Så många myskuddar skulle vi inte heller ha om de inte var klädda i galon. De skulle mestadels ligga, där vi för det mesta också har de flesta av våra kläder, på golvet i vår walk-in-laundry.

När det gäller kök är väl drömmen för oss en walk-in-fridge eller en rekorderlig restaurang diskmaskin men det är varken värt stöket eller pengarna. Säga vad man vill om USA, mycket var annars och en del var rätt galet men på det stället där vi var kändes det helt uppenbart att folk använde sina bostäder till att helt enkelt bara bo. Genom att bara bo fick de tid över för annat än hem-pifferi. Uppfriskande att komma dit och bli inspirerad som "ljust och fräscht svensk". Det känns som om jag ska säga upp dom där annonstidningarna Vi i villa och Villaliv, varför egentligen göra mer än bara bo? Ha en trevlig måndag...

Kvällstanke om stress

Mitt jobb är så där extremt stressigt ibland och inte helt lätt att styra över. Fritiden rullar väl också på kan man säga. Känner en och annan som bränt ut sig och de verkar ha lärt sig en hel del. En del saker som vi som inte "varit där" knappt begriper men skulle tjäna mycket på om vi förstod innan vi går in i väggen.

Jag tänker att stress har en massa goda egenskaper men bekymret blir när vi aldrig riktigt slappnar av. En teori är att det inte är att ha mycket att göra i sig som gör att man blir stressad, det är tankarna på allt som man inte gjort som gör en galen. Vad tänker ni om krav och stress? Mer om det någon annan dag för nu bara MÅSTE jag gå och lägga mig. Kram på er