Udda saker...

På något underligt sätt blir det en hel del udda saker här hemma. Uddasockar är ju ett bekant fenomen vars makar antagligen knyckts redan i tvättmaskinen av någon magisk utomjording. Jag upptäcker att vår alldeles egna utomjording måste vara osedvanligt flitig. Vi har nämligen udda-lock och udda plast burkar. Ni vet man gör någon årlig röjning i skåpet med plast burkar och ser till så att alla hänger ihop. Ungefär en kort stund senare passar ingenting ihop längre. Udda-vantar är också tämligen vanliga.

Vad som är mer förvånande är udda cd skivor där fodralen är spårlöst borta och udda fodral som inte sett skymten av sina skivor på ett tag. Samma sak med DvD och Vhs filmer. Värst av all är att vi har en udda sko. Hallå! Hur hände det? Den enda rimliga förklaringen är det där med den flitiga utomjordingen. Jag menar man kan komma hem och ha bara en vante, men sko? Det är en knappt använd sko och vi har sökt i flera år...

Annars har jag mest ägnat dagen åt att vara en vanlig hus och hem drake... Sköt om er

Sjuka maj välkommen...

Det börjar närma sig nu... Först är det maj och sen tar vår "semester" slut, Mannen börjar jobba igen. En massa konstiga tider och kvällar och helger. Snart sitter vi där med pannorna i djupa veck och har logistik-panik. Logistiktrixet har redan börjat lite smått, maj ni vet. Sjuka maj, välkommen... Allt ska liksom påbörjas, firas och slutas nu. Ifjol konstaterade jag att maj egentligen är bästa månaden att ta ut föräldraledigt för att hinna med alla familjehappenings. Mannen har tentor och jag jobbar, inte så smart men det ordnar sig väl. Lite kärvare ekonomi har det varit de här två terminerna men det har varit värt massor att inte behöva fundera på hans schema och hur vi ska få ihop tiden och inga nya dagis och fritidsscheman...

Eftersom Lillasyster fyller fem snart så känns det lättare nu än innan men fyra barn är ändå fyra stycken. Ibland är fyra barn inte så många men på kvällarna känns det ofta som mer än dubbelt så många som två. När en vill ha hjälp med läxan och en ska duschas och två jagar varandra runt huset kan man vara underbemannade när man är två. När man är en person blir man lätt svettig...

Ah, det ordnar sig. Så länge jag har möjlighet att få komma hemifrån med "hembrända klubben", ett par underbara tjejer som inte heller är några helylle hemmafruämnen och skratta så kan jag nog hålla mig hyfsat mentalt stabil. Det är guld värt att få vara någon annan än jobbJenny eller mammaJenny för en stund. Resten brukar lösa sig på något sätt... Var sak har sin tid, snart ska vi in i schemavärlden igen. Ha en trevlig kväll

Vi är alla konstiga...

Kanske är jag lite konstig men jag tycker om att besikta bilen. Först och främst så brukar man få vänta. Väntan är bra när man vanligtvis är lite stressad. De två senaste gångerna har jag vädret dessutom varit med mig så att jag har kunnat stå och njuta i solen en stund. Sen när jag väl får komma in så brukar jag be beiktningskillarna att vara EXTRA nitiska i kollen eftersom jag ofta kör omkring med väldigt värdefull last. De brukar le stort. Upptäckte att någon tydligen måste ha backat på oss någon gång eftersom vi har en buckla på ena framskärmen. Spela roll, det är en av fördelarna med att ha en hyfsat rostig -92:a, man behöver inte bry ihjäl sig. Nåja, nu borde bilen funka hyfsat ett år till i alla fall...

Som tur är verkar jag inte vara ensam i den här familjen som är konstig. Mannen stänger inte varken garderober eller köksluckor efter sig. Storebror bröt nyss ihop över att en trumpinne gick sönder. Storasyster gråter fortfarande varenda gång en Guppy dör (och hon har ett antal och borde snart ha vant sig). Lillebror brukar bryta arm med sig själv när han har tråkigt. Lillasyster tyckte att det var jätteroligt att cykla ifjol men vägrar i år eftersom hon inte kan tänka sig att sätta sig på den lilla skitcykeln i år igen, fastän hon inte har en chans att klara den större cykeln.

Tyvärr verkar till och med världen vara lite konstig. Tänker mycket på det där med vilka nyheter som är viktiga. 2000 Kinesiska människor har dött i jordbävning och det pågår massor med krig och andra katastrofer. Det som massmedia koncentrerar sig och alla andra också pratat om i en vecka är askmolnet... En del rapporter kommer om striderna i Bangkok också, mest hur det påverkar oss svenskar förstås... Så, vi är alla konstiga men det fungerar ju att vara konstig i en konstig värld...

Ha en trevlig kväll alla underbara konstiga

Vårt lilla träningsläger...

De små vanliga konflikthärdarna pågår som vanligt. Lite retande här och något tjafs om vem som skulle ha Hickeskivorna där. Lite puttande och knuffande blir det också förstås.

Och så har vi de där spännande stora konflikterna. De där som bara helt plötsligt dyker upp. I lördags hade vi en jättekonflikt med ett barn som varade i fem timmar. Jajjamän, FEM timmar (och nix pix, jag tror inte att barnet har någon diagnos). Barnet var fullständigt rosenrasande och försökte på alla sätt och vis men Mannen och jag stod fast. Det fanns utrymme för storbråk och vi tog det, det var dags. Ibland känns det bra att sätta ner foten och låta den stå kvar.

Och visst blir man trött på allt tjafsande ibland men samtidigt är det ju här i familjen man kan träna. Jag har sagt det förr och säger det igen, vi är ett träningsläger i konflikthantering.

Men, den här familjen är förstås mer än bara ett träningsläger i konflikthantering. Det är en lära för livet med hantering av alla möjliga känslor. Glädje, sorg, avundsjuka, trygghet, ilska, kärlek osv osv. I Kaosfamiljen får man känna vad som helst men inte göra vad som helst. Eftersom livet inte är enbart rosa moln (kan vara svarta askmoln också) så gäller det att förbereda sig. Vi kan inte välja vad som ska hända i livet men vi kan välja hur vi ska hantera det. Ha en trevlig kväll

Ps När det gäller vulkanutbrottet tycker jag mest synd om Islänningarna. Vi andra har väl i värsta fall fått oss en lektion i att vi är rätt små och sårbara, oavsett hur mycket vi försöker fixa och planera så funkar det inte alltid Ds

Tipshörna

Har ni barn som vaknat vid 04.57 och krävt frukost? Tycker ni att familjelivet kan vara lite slentrianmässigt ibland? Då kan det löna sig att ta sin medpassagerare i familjelivets boj i handen och se filmen En galen natt för att få er ett skratt. Mannen och jag såg den igår efter att ha ätit en riktigt god middag, vi skrattade garanterat mest i hela salongen och hade en hel del att prata om när vi kom hem...

Funderar ni på om krig är galet? Då är mitt bästa boktips Fausta Marianivc´ Sista kulan sparar jag åt grannen. En kvinna som var bosatt i Bosnien när det blev krig och var halv Serb, halv Kroat och gift med en muslimsk man. Efter att ha läst den boken tycker man att tillvaron är rätt enkel...

Hicka? Ta en sked Lingonsylt. Vet inte varför det funkar men det gör det.

Blåbär på kläderna. Koka upp vatten och häll på kläderna och vips är fläcken borta.

Ett helt obeprövat tips är att om man bränner sig ska man lägga äggvita på brännskadan...

Och sist men inte minst, byt barnkläder, skor och skridskor med andra föräldrar. Sparar pengar, bra för miljön och är väldigt trevligt...

Sov Gott allihop och ha en trevlig måndag

VÅRSKRIIK!!!

Ett tecken på naturens tjurighet. Under en halv meter snö hittade jag dom, Blåsipporna. I vår landsände får man fuska om man är lite otålig. Två krassliga barn hemma, det är sånt som går över. Hoppas ni har en fin dag i våren...

Vår med allt vad det innebär

Sand fulla hallen, sura vantar och skor. Snorungar och hostungar har vi gott om... Ljuset har återvänt och visar orubbligt upp alla kladdiga fönster och skavanker. Och vi har fullt upp med att sova som krattor på grund av hosta, se till att barnen får mat i magen och läser sina läxor och sen sopa ihop dom på kvällskvisten när de varit i våren. Och så blev det kvällen och inte just så mycket "vettigt" gjort... Inte hann jag ringa den där kompisen jag hade tänkt ringa heller...

Man skulle ju kunna vårskrika för mindre men var sak har sin tid. Har jag berättat att vi har nästan vitt golv i hallen numera, inte så smart. Men ska jag vårskrika så blir det inte för det. Vårskrik ska vara lyckoskrik. Grustag och sura skor i hallen spelar inte någon större roll om hundra år. Vår förmåga att känna oss lyckliga och visa varandra kärlek och omtänksamhet kanske gör det. Imorgon ska jag ta hand om de som dagens krasslingar och så tänker jag fortsätta mitt projekt gräva fram blåsipporna. Kanske ska jag läsa lite Pippi Långstrump också... Vårkram på er