Är inte äldre barn lite underskattade?

Ah, ibland behöver man vara arg. Hur skulle livet se ut om det bara flöt på, aldrig några dalar? Laddaren är fortfarande inte hittad men förr eller senare kommer den väl fram. Jag är numera fadder till en SoS barnby som straff för att jag köpte ett garnnystan på min köpfria månad. Känns bra. Jag har allt som jag verkligen behöver. För en stund sen brottades jag med 13-åringen. Det är riktigt skojigt men ack så svårt. Skyllde på att jag hade lång kjol. Storebror skrattade högt, det gjorde jag också. Njut av barnen när de är små säger dom för tiden är så kort... Hm, 13 år har vi njutit av Storebror (inte bara alltid förstås men). Det tycker jag är härligt lång tid...

Lillebror och Lillasyster leker. Mannen är på väg ut i skogen (finns ju inte så mycket tillfällen för att vara för sig själv här i vårt stökiga lilla hus). Storasyster är på väg hem från mormor och morfar. Ikväll utmanar vi barnen i Alfapet och om en stund (läs om det blir bråk mellan Lillebror och Lillasyster) går vi till badhuset. Hur viktig är egentligen laddaren till kameran? Så här såg det ut för någon helg sen:



Det är härligt med barn, även om de inte är små. Jag tycker att äldre barn är lite underskattade. Äldre barn kan till exempel både skoja och sopa ihop efter sig ;-) Livet är fint. Ha en trevlig Lördag

Arg som ett bi!

Jaha, missat Lillebrors tandläkartid och söker laddaren till kameran som jag fick i julas. ALL möjlig annan bråte hittar jag men inte den. Innebär att kameran numera helt enkelt är totalt värdelös. Drivor med saker överallt men inte den. Vart börjar man letandet? Inte vet jag när jag hade den sist heller och den kan vara precis överallt. Söker på möjliga och omöjliga ställen, inte då. Vet inte vad jag ska göra med ilskan, det är ju så hemskt förbjudet att slåss när man är vuxen. Tre våningar med fullt stök har vi. Varenda hörn är fullsmockat med trams. Kläder kläder och åter kläder. Pyssel som "snart" är klart och papper. Påsar med lite alla möjliga innehåll.

För någon dag sedan hittade vi ett grannbarns jacka i hallen. Den hade tydligen varit borta länge. Vad säger man, förlåt för att vi råkat hänga 3x6 jackor över den? Fortsätter jag söka nu så kommer jag bara att bli bitter, hata oss och fundera på att skjuta upp mig med en raket till månen. Eftersom det är kallt på månen och då jag har köpstopp och inte lär hitta en gratis rymddräkt så får jag nog sluta söka nu. Att jag skulle utföra någon slags städning är också helt uteslutet av samma anledning. Någon självbevarelsedrift bör man ju ha när man är över40 ;-).

ÅHHH, jag måste hitta ett sätt att komma förbi detta...Kanske ska jag koncentrera mig på att vara arg en stund och sen göra något vettigt. Anmäla mig som fadder till SOS barnbyar och kanske kolla om jag kan börja om att sitta i BRIS jourtelefon igen. Lite röra är världsliga saker. Drottningen av stökriket har bestämt sig, så får det bli. Nu, gotta sig lite i ilskan och sen göra en insats för världen. Ha en fin kväll

Det där med planer...

Till nackdelarna med att ha många syskon hör att man kanske gjort en plan. Följt med sin mamma och handlat. Hjälpt till att skriva listan och samla ihop mat, burit kasse och cyklat med trötta ben. Som belöning fått köpa vindruvor till morgondagens frukt. För att tjugo minuter senare inse att gräshopporna gjort ett anfall och lämnat kvar detta...

Till fördelarna hör att det finns många som har förståelse för att man blir ledsen när saker inte blir som man vill. Många famnar att krypa in i och många att skratta med när det gått över. Och då kan det ju bli lite dans istället :-). Med flera syskon lär man sig snabbt att planer ibland går saker åt skogen men att det kan bli riktigt bra ändå. Ha en bra kväll!

Köpsstoppsrapport och lite tankar om rädsla

För mig själv är det inga större bekymmer med köpstopp men idag dök ett litet etiskt dilemma upp. Lillasyster hade sitt sjuttio-sjuttonde sammanbrott över sina ärvda överdragsbyxor. Hon hatar dylika tingestar passionerat och framförallt dessa som hon anser vara höjden av pösighet som inte bara misspryder hennes kropp utan även är stört omöjliga att leka i. Vanligtvis brukar jag inte falla för dylika påtryckningar men nu har hon varit djupt olycklig ett längre tag över detta. Så olycklig så att hon till och med kostat på sig ett jättestort utbrott i sin älskade förskoleklass innan lovet. Efter att ha överlagt med mig själv en stund ringde jag Mannen och bad honom handla ett par överdragsbyxor åt henne. Jag har hittills bara köpt mat och ett litet litet garnnystan som bara råkade slinka med men det kändes tungt att bara låta den stickningen ligga i en månad men måste nog allt fundera ut ett lämpligt straff åt mig. Annars måste jag säga att det är skönt att inte ägna tid åt att handla eller ens tänka handla. Befriande på något sätt...

Och så har jag tänkt en del på rädsla. Barnens olika rädslor men också mina egna gamla rädslor som jag kastat bort. Att ha fyra barn och en man som man tycker mycket om gör också att man har väldigt mycket att förlora. Och om man tänker på allt som skulle kunna hända kan man lätt tappa andan och vettet. Och ändå tror jag inte att världen är farligare idag än den varit förr, vi vet bara mer. Varenda tv kanal är full med mord och hemskheter. Varje nyhetssändning rapporterar olycka och elände. Stroasyster har helt slutat se på nyheter, hon säger att hon bara blir rädd. På många sätt är världen säkrare än den varit förr men det har alltid varit farligt och kommer alltid att vara lite farligt att leva. Läser här vad Harpasione skriver och här vad Lars H Gustafsson skriver i ämnet. Hittar dessutom kloka ord på facebook. There is nothing wrong with being afraid---but there is nothing more wrong than allowing that to be your master . Ja, där satt den. Klart att man är rädd, man ska vara lite rädd men vi ska inte låta det styra oss. Världen är underbar och människor är för det mesta hjälpsamma och älskar människor. Kärlek finns överallt. Kram på er

Funderingar om vikten av ord

En liten fundering om såna där ord som man har på väggen. Home sweet home och carpe diem och sånt. Det där som de står kök på är förstås för det mesta sanna men är de inte lite blodlösa och aningen självklara. Det flesta ser att det är ett kök. Vad jag undrar över är känns orden inte som ett hån om man längtar hemifrån i ett home sweet home hem och vad gör man i ett carpe diem hem när man vill skruva fram tiden till att allt byggdammet lagt sig? Det blir lite drömmar man spikar upp på väggen och jag tror att det kan vara provocerande de gånger det alldeles uppenbart inte stämmer.

Igår när vi åt lunch tänkte jag att rimliga ord att ha på väggen i vårt kök är "bråkarena" eller "retrum". För ett par år sedan var "kladdzon" eller " lägg ner stolarna och ställ upp sopskyffeln på bänken" mer aktuella (vi hade alltid någon som klättrade mycket och kröp runt och utforskade såna där intressanta saker som sopskyfflar). I andra hushåll kanske det egentligen är bättre att ha meningar som "sen, när vi är klara med köket ska vi börja med badrummet och sen..." Jag menar det har inte blivit sämre sen vi satte upp lappen obs humor på väggbonaden "Ät i lugn och ro så blir du glad och go´." Igår tittade jag till exempel på den och log lite. Om vi skulle ha ordet "bråkarena" i köket så skulle vi eventuellt njuta mer de gånger som det inte retas och bråkas.

Ord kan betyda mycket. Storasyster och Lillebror är rörande överens om det. De är tillsammans ansvariga för att städa en av toaletterna och har nu kommit på ett trick där orden har en avgörande betydelse. De tror själva stenhårt på att de kommer att ha avsevärt mycket mindre städning när budskapet "sjunkit in" hos alla. Igår såg det ut så här på dörren till övervåningens toa:


Hoppas ni har haft en alldeles underbar helg

Ibland är jag bara så usel...

Ibland kan jag bara inte hejda mig och låta bli att tjafsa med tonåringen. Inte med hans syskon heller. Jösses, kan vara rena bagateller och det händer att jag kör med taskiga vapen som hot om indragen speltid eller något annat som barnet tycker är jätteviktigt. Makt utan resonemang funkar dåligt och framförallt är det alltigenom förkastligt med lite äldre barn. För att två-åringar inte ska ramla i älvar och så är det ju ibland läge men sen... Och när jag tjafsat så känner jag mig så usel.

Sen slår mig tanken att precis ALLA relationer, i alla fall i min värld, om de ska fungera bra i längden är ömsesidiga. Ett tagande och ett givande där båda är intresserade av att den andra har det bra. Om det bara är den ena som prompt ska ha igenom sin vilja blir det ingen vettig relation. Om man inte lyssnar på den andra och försöker tänka sig in i den personens situation så blir det ren envägsrelation och för det mesta blir det i längden inte intressant för någon. Om det bara är den ena som får ut något av relationen rinner den lätt ut i sanden. Som jag ser det är de relationer som blir viktiga något som båda två vill ha och är beredda att jobba för. Blir det bara den enas ansvar att se till att det är en relation och att den funkar så ledsnar man. Och beter en person sig nonchalant eller som en maktgalning är det inte någon relation utan bara en show.

Om man nu vet alla de här sakerna om relationer, hur kan det då komma sig att man är en sån komplett idiot utmed sina barn ibland? Faktum är att barn faktiskt (även om de brukar vara grymt lojala) kan välja bort sina föräldrar...

Och för övrigt tänker jag mycket på vännerna som opererat sin sjuka 4-åring. Livet är så otroligt orättvist. När jag tänker på det blir jag ännu mer skamsen över att jag tjafsar om småsaker...

Hoppas att ni har det bra.

Funkar det att ha smygstopp måntro?

Jag har funderat på det ett längre tag. Tänkt lite på hur jag ska få det att funka och så men nu har jag bestämt mig. Jag pratar inte högt om det, jag bara gör det. Gör ett köpstopp under november månad så där i smyg. Barnen har alla kläder de ska ha ungefär. Vi har kläder på kroppen och ett helt hus fullt med saker. Under november månad behöver ingenting. Det mesta som är riktigt viktigt är gratis.

På matematiklektionerna lärde man sig att det inte fanns någon regel utan undantag. Det har jag också förstås. Mat, tjänster och upplevelser. I övrigt tänker jag att jag ska handla ingenting. Inte komma hemsläpandes med en enda pinal. Vi får se hur det går. Känns lite spännande. Och så ska jag försöka handla lokalt och kravmärkt ännu mer än vad jag brukar.

Jag håller med occypy Stockholm gänget om att meningen med livet inte är konsumtion. Egentligen är det samhälle som vi lever i helt galet. Prylar pinaler och ännu mer saker. Aldrig nöjd. Alltid på väg mot nästa "erövring". Tänk om vi alla bara skulle sluta shoppa, vad skulle hända? Dags för tekopp med Mannen. Ha en trevlig kväll!!

Ps. Har lurats klippa Lillebror efter hans eget önskemål= trollklippning. Han är nöjd men ser lätt speciell ut. Som en lockig Jonathan Lejonhjärta ungefär men om ungen är nöjd borde ju jag vara det. Ds.