Kärlek och alla hjärtans dag...

Ja men då är den här igen då. Alla hjärtans dag. Å så ska man tänka på kärleken, handla små nallar och blommor. Ja jössses... Håller med det här paret. En stor del av tillvaron är vardag och då är det den som spelar störst roll. Att man får till den så att båda föräldrarna trivs.

I bästa fall är det han som är Mannen, vännen och lekkamraten och då kan jag ju vara kvinnan, vännen och lekkamraten för honom. Ömsesidighet, att båda tänker sig för tror jag är viktigt. Märka ord och tjafsa om småsaker är barnens område, prestige och att vinna krig också. Klart den man jag valt att leva med inte är helt perfekt. Hur stor är sannolikheten att han skulle ha valt mig då och skulle det inte ha blivit rätt påfrestande att leva med en perfekt människa? Kärleken får världen att snurra runt. Hoppas att ni har många att krama på alla hjärtans dag. En cyberkram till er

Full kontroll?

Ibland blir jag lite avundsjuk på alla som verkar ha så där björnkoll men idag är inte en sån dag. Visst, jag blir helt galen på mig själv när allt kör ihop sig men samtidigt blir jag extremt lycklig över till synes små saker andra gånger. Jag förväntar mig inte att allt ska funka och när det inte gör det kan det roa någon annan. Det blir rätt bra historier som till och med jag kan skratta åt, efteråt. Och perspektiv... idag har jag till exempel njutit av mina ny-återfunna skor och flinande vinkat lite åt den fulltankade bilen. Hade jag varit en sån där full-koll mamma hade jag säkert inte alls insett storheten med vinterskorna och en nytankad bil utan ägnat resten av dagen åt att städa eller något annat "nyttigt".

Men jag säger nej nej, det är inte min grej... Jag skippade glatt alla måsten och gjorde rest-restaurang till middag (man får en meny som man får beställa ifrån, ibland tar det slut förstås men de flesta brukar bli nöjda). På morgonen skickade jag iväg barnen till skolan och sen sov jag en stund till för det tyckte jag att jag behövde. Efter det gick Lillasyster och jag längdskidor i allt det vackra. Vi åkte runt länge, pratade och skojade. I slutet hann vi bara 10 meter innan vi blev tvungna att vila oss lite. Sen tog Lillebror och jag sparken till affären. Vi kan verkligen ha trevligt, både på vägen dit, i affären och på väg därifrån när vi handlar mat. Framförallt tar vi det väldigt lugnt. Jag tror att de duktiga kolltrollen har färre knasiga glassar-dagar... Såna här dagar som jag behöver för att må bra i längden...

Ny dag, nya stolleprov...

Snabbt hem och så kasta ner lite mat i en burk så att jag kunde äta på vägen. In med Storebror med trumpinnar och Storasyster med danskläder i bilen. Snabbt, snabbt... Efter att ha kört en bit insåg jag att bensinmätaren visade på mindre än noll redan när kom hem i söndags. Insåg att jag passerat sista avfarten för att kunna vända och att mitträcken gör att jag måste till mitt slutmål innan jag träffar på en mack. Återstår bara att hålla tummarna. Att hålla tummarna när man riskerar soppatorsk funkar inte kan jag meddela. Det enda som händer är att man blir lite mer trafikvådlig.

Med en mesig liten suck la Wacko Wolfram bara av. Ingenting kunde övertala honom att röra sig en centimeter. Kaosmodern skrek lite och använde ett par fula ord... Annars var det tyst och väldigt väldigt mörkt. Sökte extradunk... Fanns inte. Sökte mobilen... Fanns inte heller. Den låg, antagligen för första dagen på ungefär 1795 dagar kvar på skrivbordet på mitt jobb... Just idag!! Kaosmoderns svor lite till och skrek lite igen... Barnen hjälpte till men intet som kunde hjälpa vår situation fanns att frambringa. Kalle Anka tidningar och skräp kommer man inte långt på. Barnen stannade i bilen och Kaosmodern provade att samla ihop sitt förnuft och börja gå... Muttrade och försökte lifta. Inget napp, eventuellt såg den ömma Kaosmodern aningens hotfull ut. Gick och gick. Å bilarna dom bara körde förbi. Kom fram till rondellen i stan och där jag turligt nog blev upplockad av en person som jag känner. Å så skönt. Funderar på om det kan vara så att man i och med mobilernas entré tänker: Äh, ring en vän i stället för att erbjuda sig att hjälpa någon. En del blinkade med hellysena och tutade för att jag "gick på fel ställe".

Köpte dunk med bensin samt choklad till kvinnan som plockade upp mig. Fyllde dunken och passade på att ge mig själv lite sån där obligatorisk "jag-har-fått-soppa-torsk-och-har-därför-bytt-min-parfym-mot-bensin-lukt. Fick skjuts tillbaka till rondellen. Gick med extremt snabba steg tillbaka till bilen. behöver jag berätta att det varken blev trummor eller dans? Och naturligtvis var det en sån här bensindunk jag köpte. Jag borde inte ens vara förvånad. Bäst att inte låta bilen stå så nära huset då ;-). Lite trst blir det när jag inser att jag åtminstone gjort en vettig sponsring i veckan när jag skänkte mina bästa vinterskor hit. Jag funderar lite på hur jag ska få den här veckan att ta slut utan att jag hittar på nya stolleprov. Undrar om chefen blir orolig om jag ringer och säger att jag måste ligga under sängen resten av veckan? Ha en trevlig kväll...

Och ibland går saker åt fanders av bara farten...

Jodå, Mannen är sjuk och jag har varit lite effektiv ett par dagar. Klart ni fattar att även Kaosföräldrar är lite effektiva ibland. Eftersom detta inte är en skrytblogg för att redovisa hur vackert allt är och hur lyckad och duktig jag är så skulle det ju inte vara mer med det, om inte... För precis efter det att jag hållit på med ungefär allt samtidigt upptäcker jag att i påsen som jag hade på jobbet när jag skulle gå till garderoben vi skulle stå i för dansen slängde jag ner mina bästaste favoritvinterskor. Sen skänkte jag bort hela påsen till Myrorna. Ja men tjohoooo...

Jag har sett tecknet, nu ska jag inte göra något mer vettigt på hela helgen!!Möjligtvis ska jag tejpa igen munnen också för det verkar bara rinna svordomar och fula ord ur den... Ha det!

IG eller G till Wacko Wolfram?

Wacko Wolfram, vår opålitliga favorit-idiot-bil har jag ju skrivit en del om. Idag skulle han besiktas. Och min vana trogen körde jag in och instruerade besktningskillarna om att de måste kolla min WW extra noga eftersom jag kör runt med massor med barn för det mesta. Sen sätter jag mig och läser och tittar strängt på dom ibland för att verkligen understryka att de inte får fuska. De tittar tillbaka som om jag är kommunens konstigaste kvinna. Kanske jag är men jag känner ändå att bromsar är jätteviktiga.

När jag körde därifrån kände jag mig supernöjd. Klart vi fick ombesiktning (annars hade ju koll-killarna misskött sig) men tänk att få köra därifrån i den egna bilen... Jag vet att det finns folk som inte räknar en ombesiktning som att bilen "gått igenom" och blivit godkänd. Ha, jag har alltid haft bilar där man får vara nöjd om man inte får ett IG (=körförbud) på plats och ringa till taxi. Wacko Wolfram lever ett år till alltså :-).

Till sist så vill jag säga att jag har liite svårt att tycka synd om de som inte kan resa till Egypten. Jag tycker mer synd om dom som bor i Egypten och andra halv/ heldiktaturer. Jösses vad glada vi ska vara över vår demokrati och både får rösta och klä oss hur vi vill... Dessutom ska vi ju vara glada att vi inte behöver ha dom löner och arbetsförhållanden som många i de länder som vi reser till och äter, dricker och handlar billigt har. Mm, för annars skulle det inte bli så billigt för oss...

Ibland blir någon kanske lite irriterad

Någon kanske tycker att vissa saker bara trollar bort sig spårlöst i ett Kaoshushåll. Bättre brödlös än rådlös. Kan man inte lösa problemet med mutor, morötter eller tjat får man prova med mängd. Det är lättare att hitta en om man har flera. Har man massor kan ju ingenting gå fel. Om hela dessutom den övriga familjen hjälpts åt att märka sakerna och kommit överens om att be om lov innan de lånar någons speciella grejer borde det ju inte vara några problem alls :-). Man kan göra världen full av små dagliga happy endings ;-)

Ju stoltare kockar desto bättre soppa...

Det har ju sina nackdelar att vara en familj som är större än genomsnittet. Vart vi än ska så tar det tid och alltid är det någon som tycker att det är världens sämsta idé och tjurar ihop. Mer av allt blir det också förstås. Massa kläder, skor, skidor, badkläder och skridskor att hålla reda på. Med flera skolbarn gäller det att skola in barnen snabbt som ögat på att det är dom som måste komma ihåg badkläder och sånt... Som en fördel med fler barn och tack vare föräldrarnas oförmåga att hålla reda på allt och minimala kontrollbehov blir barnen rätt duktiga på att komma ihåg. De blir långt ifrån min gamla kompis som när vi gick i 9:an konstaterade att hans mamma glömt packa fikat... Strax byxmyndig och packade inte sitt eget fika. Behöver jag berätta att vi inte tyckte speciellt synd om honom?

En fördel med stor familj är att barnen kan bli duktiga på att hjälpa till. De ser att de snabbare och enklare får hjälp eller en stund med en vuxen om de gör ett litet ryck. Både Lillebror och Lillasyster är riktiga hejare i tvättstugan och man kan ha riktigt trevligt. För ett tag sedan började vi med hjälpardagar. När det är fyra barn passar det fint med en vardag var och barnen tycker att det är kul. Kommer och säger att nu missade jag ju min dag, kan jag få hjälpa till idag istället? Eller också blir den som har hjälpardag stött när någon annan ställer fram ett par glas. Av någon anledning har hjälpardagen blivit en rättighet och något man är stolt över. Vissa saker kan de förstås få påverka när det är deras hjälpardag. Som förälder tar jag tacksamt emot hjälp.

Tisdagarna är lite speciella eftersom Storebror och Storasyster ska skjutsas iväg på trummor och dans bara en kort stund efter det att vi kommit hem. Idag gjorde Storebror middagen med lite assistans från Storasyster. Maten stod på bordet när vi kom hem och både Storebror och Storasyster såg ut att ha vuxit lite. Glada och stolta, precis som vi. En stund senare kom Lillebror hem och bjöd på bregottkakor som han gjort hos mormor och morfar, också han en bit större. Mysigt värre. Hoppas ni har en trevlig kväll