Idag gjorde jag (kan vi väl kalla det va?) pedagogik av det operfekta. Jag kom på att Bjärven låg ute på altanen och behövde sanering. Bjärven, vår mest älskade och opraktiska möbel, en gigantisk lurvig saccosäck. Första tanken är alltid att avliva den men sen bestämde jag mig för att brotta ner den för tvätt ändå. Det gick så där kan man väl säga... Sprätta upp gick som vanligt bra men sen... Frigolitkulorna i säcken gillar jättemycket att smita ut och så blir de elektriska... Flyger runt överallt...
Tanken var att jag skulle hälla över alla kulor i ett för ändamålet sytt fodral... Barnen skrattade en hel del när det forsade ut frigolitkulor i källartrappen. Låt oss för att göra en lång historia kort konstatera att det ser ut som det snöat in hemma hos oss och det kommer det nog att göra ända till efter midsommar...
Den är verkligen ett elände att tvätta (får inte plats i någon tvättmaskin) och torkning av dylik tingest är heller ingen lek. Nåja, allt ordnar sig som vanligt till sist, det blev en del skratt och rätt mysigt. Jag tror rätt hårt på den operfekta pedagogiken och i själva verket har nog Kaosfamiljen praktiserat det i flera år. Ha en trevlig kväll...
