Visar inlägg med etikett tappade vantar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tappade vantar. Visa alla inlägg

fredag 22 januari 2010

Mmm

men vilken tur att jag köpte nya vantar till Lillebror idag... Då behövde jag ju inte förfrysa händerna när jag for hem. De var trånga men bättre än ingenting. I och för sig har de klarat sig länge, ända till Januari, mina vantar. Nu tror jag att dom är ohjälpligt borta. Förra gången jag hade för mycket i huvudet tappade jag bort min favoritmössa. Det blir väl i år som de föregående åren, jag har många vantar men när våren kommer har jag bara kvar de gamla fula döäckliga Salomonvantarna anno -85. De är så fula så att snön smälter...

Nåja, man hade ju kunnat glömma sitt eget personnummer, något av barnen eller sitt eget namn. Hur ska jag kunna lära barnen något om ordning och reda när jag tappar fler vantar än dom? Svaret är nog att det får de lära sig det själva... Stackarna...

Imorgon ska vi bada äventyrsbad och sova på hotell. På söndag ska vi äta hotellfrukost och titta på Kråkan och busarna. Jag ska inte torka ett enda bord och tänka en vettig tanke. Hoppas att ni får en avslappnande och trevlig helg.

torsdag 3 december 2009

Ofunka veckan vs vänliga veckan


Först tänkte jag att jag kanske är en liten aning misslyckad och förvirrad eftersom veckan varit lite speciell. Men allt handlar som vanligt om perspektiv (en parkering kan, som ovan, vara vacker med rätt förutsättningar). Nu har jag kommit på andra tankar, jag har bara haft en vecka där jag varit ovanligt generös och givmild, rent ut sagt rar även om jag kan erkänna att det ibland tagit sig underliga uttryck.

Det där att jag tappar massor med vantar och mössor är ett exempel. Det innebär att jag ständigt fixar nya och någon annan blir varm gratis. Snällt till tusen, en variant av anonymt bistånd kan man säga. Att vara gravid, amma dygnet runt, bära ett barn genom magsjukor och snornätter för att sedan erbjuda enskild vårdnad till fadern är väl också rätt vänligt. I måndags fick Mannen hela bilen och idag ska han få en sån där vacker pappersjulstjärna (som jag inte kan få ihop utan hammare och spik) som sin alldeles egen. Och så har jag bjudit min omgivning på ett gäng gapskratt. Bland annat så förgyllde jag en kassörskas dag när jag gjorde slut med bilen in public och försökte ringa utan kontanter på kortet...

Shit, nu får jag nog byta approach, det går inte att att vara så här snäll för då riskerar jag att få massor med julklappar till ett hus som inte behöver en enda pinal till. Inte tror ni väl att Tomten löper amok bara för att man råkat vara lite snäll. Är det någon som i så fall vet vart man överklagar?
En cyberkram till er (om ni lovar att upplysa Tomten om att jag svär som en bortbindare och har uruselt tålamod)